Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Godartad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618
GOD
GOD
någonting till rätta. Del blir väl g. igen, man
blir väl åter sams, det kommer väl till förlikning;
äfv. det blir väl bättre igen. Hafva g. af, hafva
nytta, fördel af; äfv. (iron.) blifva straffad,
veder-gälld för, t. ex.: a) Hafva g. af någons
välgörenhet; — b) Han har spell mig ell fult spratt,
men det skall han ha g. af. Gifva så g. igen,
lika g. igen, ge lika igen, löna ondt med ondt.
Finna g. dl. finna för g., se Finna. Hålla för
g., anse nyttigt, tjenligt; äfv. godkänna. Ha g.
för all . . . ., ha lätt för att ... . t. ex.: Han
har g. för att tala, talar med lätthet; ha g. för
all finna sig, lätt finna sig. Vara g. om, efter,
finnas i öfverllöd, t. ex.: Del är g. om, efter
penningar i den staden. Hafva g. om, hafva
öfverllöd på, t. cx.: Han har g. om mynt. Jag
har för närvarande icke g. om, efter
penningar. — Del Goda eller biolt Goda, i bestämd
form, antager äfven substantiv natur och nyttjas
då dels i fysisk, dels i moralisk mening, men
omfattar äfven stundom allt hvad som är nyttigt,
fördelaktigt, angenämt, både i fysisk och moralisk
bemärkelse. (I fysisk mening) Han log allt det
g-a (dugliga); det dåliga lemnade han qvar.
Förstöra sill g-a, sin egendom, förmögenhet.
(1 moralisk mening) Det g-a måste alllid vara
i strid med del* onda. Del g-a, han gjorde,
misslyddes. (Både i sinlig och andlig mening)
Del högsta g-a, det mest lyckliggörande.
Dygden och ell godt samvele äro menniskans
högsta g. En säng, ett slop, ell bord äro hans
högsta g. — Godo, gammal böjningsform,
förekommer ännu i vissa uttryck och talesätt, t. cx.:
I g-o, på fredligt, vänskapligt sätt, i all vänskap,
t. ex.: Bilägga en sak i g-o. Med g-o,
godvilligt, genom fredliga medel, utan våld, t. ex.: Gör
han del icke med g., så skall del ske med
ondo. Hålla Ull g-o (äfv. till g-a), åtnöja sig med,
t. cx.: Kom Ull mig och håll Ull g-o, hvad
huset förmår. Han håller Ull g-o med allt.
Håll Ull g-o, säges i det mer okonstlade
um-gängsspråkct, när man ger någon en gåfva eller
bjuder något (t. cx. förfriskning); äfven ironiskt,
då man undfägnat någon med förebråelser, ovett,
tuktan, o. s. v. Man säger äfv. i samma mening:
Håll Ull g-o, del är er väl undl. Taga Ull
g-o, tåla, med tålamod lida. Se någon Ull g-o,
befrämja ens fördelar; äfv. sörja för ens
uppehälle, utkomst, hafva omsorg om någon. Hafva
Ull g-o, hafva att fordra, t. ex.: Jag har ännu
10 r:dr Ull g-o af honom. Räkna Ull g-o,
uppföra i räkning såsom fordran; äfv. (fig.) anse
som ens förtjenst, anse sig förbunden för, t. ex.:
a) Han räknar sig 100 r:dr Ull g-o. — b) Jag
räknar honom Ull g-o den vänskap, han vid
del tillfällei visade. Göra ell. vända* sig
något Ull g-o, draga nytta, förde! af något. Del
kommer er Ull g-o, det Tår ni fördel af.
För-kortningsvis säges: Gå i god för, gå i
borgen för, ansvara för. — Se f. Ö. Godt, adv.
o. int.
GODARTAD, a. 2. Af god art, beskaffenhet.
Brukas mest i medicinska språket. En g.
sjukdom, feber. Äfv. om malmer, o. d. —
Välartad har moralisk betydelse.
GODBIT, gödbi t, m. 2. (fam.) Läcker bit,
läckert stycke, det läckra af något. Gömma g-en
Ull sist. — Syn. Läckerbit.
GODDAGAR, göddågarr, fam. gödår, m. 2.
pl. (fam.) Ett gladt, beqvämt, sorgfritt och
njutningsrikt lif. Man säger äfv. Goda dagar.
Göra sig g., njuta lifvct. Han är sjuk af
bara g., af för mycken vällefnad. — I fam. stil
skrifvcs äfv. förkortadt Goddar.
GODDAGSPILT, m. 2. (fam.) En, som är
van vid vällefnad.
GODFROM, a. 2. (fam., föga brukl.) From
och enfaldig.
GODHET, f. 3. 4) God smak. Vinets g. —
Syn. Smaklighet, Välsmakligbet. — 2) God
beskaffenhet. Näringsmedlens g. är af vfgt.
Varans g. — Motsats’. Dålighet. — 5) (i moralisk
mening) a) Välvilligt, kärleksfullt sinne,
bemötande. Hysa g. för någon. Bemöta med g. Visa
någon mycken g. Hennes g. emot de fattiga
är allmänt känd. — Syn. Välvilja, Huldhet,
(Kristlig) Kärlek, Välgörenhet. — b) (teol.) Guds
g., den egenskapen hos Gud, alt han vill åt alla
meddela det högsta goda. — 4) (i
umgängssprå-ket) Artighet, förbindlighet. Visa mig ell. haf
den g-en, äfv. var af den g-en, all ... . Han
har haft den g-en alt rätta mig.
GODHJERTAD. a. 2. Som har godt hjerta.
— Syn. God, Välvillig.
GODHJERTENHET, f. 3. Egenskapen att
vara godhjertad. — Syn. Godt hjerta, Godhet,
Välvillighet.
GODKÄNNA, v. a. 2. Antaga för god, giltig,
rättmätig, behörig. G. en åtgärd, ens
handlingssätt. — Syn. Se Gilla.
GODKÄNNANDE, n. 4. Handlingen, då man
godkänner; händelsen, omständigheten, att något
god kännes.
GODLYNT, a. 4. Som af naturen har ett
godt lynne. Eh g. menniska.
GODLYNTHET, f. 5. Egenskapen att vara
godlynt.
GODMODIG, a. 2. Se Godsint. — Nytt ord,
bildadt efter danskan.
GODMODIGHET, f. 3. Se Godsinthel. —
Jfr. föreg. ord.
GODNISSE, m. 2. pl. — nissar. Se
Tomtgubbe.
GODO, sc under God.
GODRÅ, se Gorå.
GODS, n. 5. (af God) 4) Egendom,
förmögenhet. Dömd all mista lif och g. Förlora
g. och egendom. — 2) Se Landtgods. Ell
adligt g. Han äger ell stort g. i Skåne. Han
har farit Ull sill g. — Syn. Landtgods,
Landt-egendom, Egendom. Landtgård. — 3) Varor, som
forslas landvägen eiler fraktas på fartyg; den last,
som ett fartyg innehar. Skepp och g. — Har
sammansättningarna Varugods, Transportgods. —
4) (sjöt.) Alla de tåg, som tjena till seglens
regerande {Löpande g.) eller till masters och stängers
stöttning {Slående g.). — 5) (i biskötseln) Vax
och honung. — 6) (färg.) Det, som skall Tårgas
(tyg, o. s. v.). — 7) (kcm.. metallurg. m. m.)
Ämnet, hvaraf något skall förfärdigas (gjutas, o. s. v.)
eller blifvit förfärdigadt. Bildar
sammansättningen Gjutgods. — 8) Metallmassan i en kanon
ell. en gevärspipa, med afseende på dess tjocklek.
GODSCIRKEL, göddssi’rrk’1. m. 2. pl. —
cirklar. (arlil.) Cirkel, att mäta godset (bem. 8) på
ihåliga projektiler.
GODSINT, a. 4. Som har ett godt sinnelag;
i allmänhet fredlig och saktmodig; ej fallen för
att vredgas eller fatta hat. En g menniska. —
Bör ej förblandas med Godlynt (jfr. d. o.). —
Syn. Godmodig, Saktmodig, From, Fromsint.
GODSINTHET, f. 3. Egenskapen alt vara
godsint. — Syn. Godtnodigbel, Saklmodighet,
Fromsint het.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
