- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
673

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Handhafva ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAN

HAN

675

HANDHAFVA, v. a. 1. (böjes som Hafva)
Hafva vård om; tillse, att någol rätt iaktlagcs,
sker i vederbörlig ordning. H. lagarna, n. lag
och rått. — Handhafvande, n. 4.

HANDHAFVARE, m. 3. Den, som
handhaf-vcr något. Lagens h.

HANDHÄST, m. 2. Ridhäst, som man låter
leda efter sig, för att begagnas, då den, man
rider, blifvit trött.

HANDKAMMARE, m. 2. o. 3. Kammare, der
hvarjchanda för ell hushåll nödiga saker förvaras,
såsom linne, duktyg, m. m.

HANDKANNA, f. 4. Vattenkanna, hvarur
vatten gjutes i handfatet, när man vill tvätta sig.

HANDKARDA, f. 4. Karda, vid hvars
begagnande man behöfver endast händernas lillbjelp.
Kallas så till skilnad ifrån Kardmaskin.

HANDKASSA, f. 4. Mindre kassa för smärre
tillfälliga extra utgifter, afskild ifrån den större
kassan, d. v. s. den för de hufvudsakliga, löpande
utgifterna eller affärernas bedrifvande.

HANDKLAPPNING, f. 2. Bifall, som gifves
medelst att klappa bander. (Del franska
Applau-dissement.) Skådespelarns hetsades med h-ar.

HANDKLOCKA, f. 4. Liten ringklocka för
hand.

HANDKLOFVAR, hånndklå’varr, m. 2. pl. Elt
slags fängsclredskap, som sältes om begge
hand-lofvarna på en fånge, för att betaga honom
bruket af sina händer. Sälla h. på någon. —
Skrifves äfv. Handklöfvar.

HANDKLUBBA, f. 4. Klubba, som föres med
h änderna.

HANDKLÄDE, n. 4. Se Handduk.

HANDKORG, m. 2. 4) Korg att bära med
handen. — 2) Liten arbetskorg för fruntimmer.

HANDKORT, n. 3. 4) Kort af dem, en
spelare har på hand, hvilket icke är trumf. — 2)
Kort af dem, en spelare har på hand, det han ej
bytit sig till.

HANDKRAFT, f. sing. Kraft, som en
menniska har i händerna eller armarna. Derlill
fordras god h. Maskin, som drifves med h.

HANDKRAMNING, f. 2. Handlingen, då man
kramar ens hand.

HANDKYSS, m. 2. Kyss, som man ger
någon på handen.

HANDKYSSNING, f. 2. Handlingen, då man
kysser någon, på handen.

HANDKÖP, n. sing. (apotek.) Läkemedels
utdelande ulan läkares recept.

HANDKÖPSDISK, m. 2. Yttre disk i ett apotek.

HANDLA, v. a. 4. Köpa. H. någol af
någon. Jag har varit hos klädeskramhandlaren
och h-t kläde. Brukas äfv. absolut, t. ex.: Jag
skall gå ut och h. Hvar h-r du? Hos herr N.
— H. sig Ull, se Tillhandla sig. — H. upp, se
Upphandla. — Syn. Se Köpa. — V. n. 4)
Drifva handel. H. med ull, med jern, med
sidentyger. H. på utrikes orter. H. med någon,
hafva handelsförbindelse med honom. — 2)
Uppföra sig. bete sig. i sedligt hänseende. H. som
en rättskaffens man. B. väl, illa mot någon.
FL. mot lag, pligt, samvete. Han h-r dermed
eflcr behag, gör och låter dermed, huru han vill.
— Syn. Se Uppföra sig. — 3) H. om: a)
underhandla om. Denna bem. är numera föråldrad;
— b) (med sak till subjekt) röra, angå. Samtalet
h-de om fred. Boken h-r om konsten att bli
rik, är skriften om Jcc.

HANDLAG, n. 3. 4) Sättet alt handtera
verktyg och redskap, när de användas för med dem

afscdda ändamål. Hafva godt h. Det fordrar
ell visst h. — 2) (anat.) Del af handen, emellan
handleden och fingrarna, hvilken ulgöres af fem
särskilta ben.

HANDLANDE, n. 4. 4) Köpande. — 2)
Uppförande i sedligt afseende. — I begge bem. mindre
brukligt.

HANDLANDE, m. 3. (egentl. part. pres. af
Handla) En, som drifver handel. Säges både om
gross- och minut handlare, men ej om gatkrämare
och gårdfarihandlandc, såsom är fallet med ordet
Handelsman.

HANDLED, m. 3. Leden, som förenar handen
med framarmen. Kallas äfven Handlofve och
Handrot.

HANDLEDA, v. a. 2. 4) Leda vid handen.
I denna ursprungliga bem. mindre brukligt. Man
säger då hellre blott Leda. — 2) (fig.) Leda,
vägleda (i afseende å undervisning, uppfostran, sättet
att gå till väga i lifvets allmänna förhållanden).
U. någon i matematik, i dygdens ulöfning, i
de åligganden, som tillhöra ell cmbclc, o. s. v.
— Handledande, n. 4.

HANDLEDARE, m. 3. o. — DERSKA, f. 4.
Den, som handleder (bem. 2).

HANDLEDNING, f. 2. 4) (fig.) Ledning. Jfr.
Handleda, 2. — 2) Titel, som stundom gifves
korta undervisningsskrifter.

HANDLEXIKON, hånndlä’cksikånn, n. pl. —
lexika. Ordbok i mindre, beqvämt format, och
sorn innehåller blott del bufvudsakligen nödvändiga
af ett språks ordförråd.

HANDLIK. a. 2. Som liknar en hand.

HANDLING, f. 2. 4) Andlig verksamhet, som
’uppenbarar sig i det yttre genom något dymedelst
verkadt (Gerning). En god, dålig h.
Bevekelse-grunden för en h. — 2) (mest i plur.) a) Skrift,
utgången ifrån någon offentlig myndighet
(cmbeis-verk, domstol, o. s. v.), eller dit ingifven, eller
ämnad att dit ingifvas. Domstolens, kollegii h-ar.
En h., ämnad att Ull rätten ingifvas. — Syn.
Dokument, Akt. — b) Skrift, härrörande af elt
lärdt sällskaps, en akademis verksamhet.
Vclen-skaps-akademiens h-ar. — 3) (estet.)
Framställning af händelser såsom närvarande (i dramen),
eller i berättande form (i fabeln, epos, romanen,
&c.). H-en i denna teaterpjes, roman är
ganska omvexlande.

HANDLINGSSÄTT, n. 3. bet sätt, hvarpå
någon handlar (i moraliskt afseende). Del är icke
alltid lätt att rätt bedöma andras h.

HANDLOD, n. 3. Lod, fäsiadl vid en lodlina,
hvarmed vattnets djup mätes.

HANDLOFVE, m. 2. pl. — lofvar. Se Handled.

HANDLYKTA, f. 4. Lykta all bära i hand.
Brukas till skilnad ifrån Gatlykta, Skeppslykla,
m. n.

HANDLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga)
Sysselsätta sig med, företaga. Brukas mest i
uttrycket: H. ell mål (rättegångssak, embetsmål,
o. s. v.); eljest säges vanligen Lägga hand vid.
— Handläggande, n. 4. o.
Handlägg-ning. f 2.

HANDLÖS, a. 2. Lemna, släppa någon h.,
lemna någon åt sig sjelf. (Föga brukl.) H. våda,
skada, olycka, som inträffar utan någons
förvållande.

HANDLÖST, adv. Oaklsamt, utan att betänka
eller bry sig om, huru det träffar. Kasta h.

HANDOM. I h., se under Hand.

HANDPENNING, m. 2. 4) Penningar till
smärre uppköp och tillfälliga biutgifter. Brukas
85

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0683.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free