- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
674

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Handpik ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

674

HAN

HAN

äfv. i plur. — 2) Penningar, som en köpare på
förhand ger säljaren, lill säkerhet för, att han slår
vid köpet, och dem han i annat fall förlorar. Jag
ger er 2 r:dr i h. pä smöret. — 3) Penningar,
hvilka gifvas den, som tar värfning till krigstjenst,
och efter hvilkas emotlagande han är deriill
för-pliglad. Hvar soldat fick tio r:dr i h-ar.

HANDPIK, m. 2. Se Sponlon.

HANDPLAGGA, f. 4. Slag i handen med ett
ris, som till straff tilldelas en skolgosse, för någon
dess förseelse.

HANDPRESS, m. 2. Press, som skötes med
hand (till skilnad ifrån Maskinpress).

HANDPUST, m. 2. Lilcn pust alt bruka för
hand, i kök, o. s. v.

HANDQVARN, f. 2. Liten qvarn, lill
förmal-ning af hvarjchanda ämnen, och inrällad all
drifvas med handkraft.

HANDROT. f. 3. pl. — rötter. Se Handled.

HANDRÄCKNING, f. 2. (fig.) Hjelp. bistånd.
Detta var mig en god h. af honom. Gifva
någon cn h. — Syn. Sc Hjelp.

HANDRÖR. n. 5. Elt slags fordom brukligt
skjulgevär, äfven kallad Half Haka.

HANDSBREDD, f. 3. Bredden af cn
medelstor menniskohand. Beräknas i allmänhet till
4 tum.

HANDSEKRETERARE, m. 5. Enskilt
sekreterare hos en furste eller förnäm person.

HANDSKAS, v. d. 4. (pop. o. fam.) H. med
någol, (egenil.) handtera med handskar; (fig.)
sysselsätta sig med, hålla på med något. H. med
någon, vara i delo, i tvist med någon. Han är
ej god all h. med. all ha alt göra med. Om
han får h., får hålla på.

HANDSKBOD. f. 2. Salubod, der handskar
af alla slag försäljas.

HANDSKE, m. 2. pl. handskar. Sydd
betäckning för handen, vanligtvis af bcredl skinn, alt
skydda den emol köld, sol eller luft. H. med,
ulan fingrar. Taga h-karna på, af sig. (Fig.)
Kasta h-n ål någon, utmana någon. (Talesättet
härleder sig deraf, att fordom, då cn riddare ville
utmana en annan till strid, kastade han, till leeken
deraf. handsken på marken åt honom.) Dra h-kar,
ett slags lek. — Bildar åtskilliga
sammansättningar, såsom Half-, Skinn-, Glacé-,
Scmskskinns-handske. m. fl

HANDSKMAKARE, m. 5. Handlverkarc, som
förfärdigar handskar. — Ss. H-ar be le, -bod,
-gesäll, -handlverk, -lärling, -vara,
-verkstad, -yrke.

HANDSKMAKERI, n. 3. 4) En
handskma-kares yrke, handlverk, arbete. — 2)
Handskma-kares skrå.

HANDSKRIFT, f. 3. 4) Egenhändig skrifvelse.
Förneka sin egen h. — Syn. Hand. — 2)
Skrif-ven afhandling, bok (i motsats till tryckt). En h.
af Eddan. — Syn. Manuskript.

HANDSKRIFVEN, a. 2. neulr. — el. Skrifvcn
(ej tryckt).

UANDSKÄRA, f. 4. Liten lätt skära alt
begagna för hand.

HANDSLAG, n. 5. 4) Handlingen, då man
slår någon i hand, till tecken alt man går in på
en öfverenskornmelse, eller lill försäkran att rnan
ämnar hålla elt vid tillfallet gifvet löfte. Lofva
något med h. — 2) Sc Anslag, 5.

HANDSLÖG, bånndslöj, a. 2. (pop.) Händig
alt slöjda.

HANDSPAK, m. 2. 4) (skepp.) Häfstång af
något segt träslag, som brukas på örlogsfartyg

förnämligast vid baxning af kanonerna, och på
handelsfartyg vid bråspclcts eller gångspelets
rund-hivning. — 2) (artil.) Dylik häfstång, som vid
fästnings- och bclägringsartillcri nyttjas till
styckenas framförande och svängande vid riktningen.

HANDSPIK, m. 2. (artil.) Ett slags mindre
och lättare handspak, som nyttjas vid fältartilleri.

HANDSPJUT, n. 5. Benämning på ett slags
spjut, som fordom brukades i krig.

HANDSPRUTA, f. 4. Mindre spruta, som
skötes endast med händernas tillhjelp.

HANDSPÄNAD, m. sing. 4) Spånad för hand,
på spinnrock. Säges till skilnad ifrån
Maskin-spånad. — 2) På spinnrock spunnet garn.

HANDSTIL, m. 2. En persons säll alt formera
bokstäfvenia vid skrifning; sjelfva utseendet af
hans skrift. Förkortas oftast till Slil. Ful,
vacker h.

HANDSTOL. m. 2. Se Bandstol, 4.

HANDSTYRKA, f. sing. Den styrka, cn
menniska har i händerna. Hafva god h.

HANDSTÄD, n 5. Mindre, lätt flyttbart städ.

HANDSVÄRMARE, m. 6. (fyrv.) Svärmare,
som kastas med hand.

HANDSÅG, f. 2. Såg att begagna för band
(till skilnad ifrån såg i en sågqvarn).

HANDSÖL, n. 5. Den första försäljningen,
någon gör på dagen. — Ordet kommer, enligt
Ihre. af Hand och Selja, sälja.

HANDTAG, n. 5. 4) Tag med handen. Gifva
någon ell h., för alt hjelpa honom öfver cn
rännil, — 2) Särskilt del på verktyg, redskap,
kärl, enkom ämnad att falta i rncd handen, för
alt lättare och bcqvämare kunna bära, handtera
dem. H. på en plog. — 3) (fig. fam.) Hjelp,
bistånd. Delta var ell godt h. för honom. Göra
någon cll godt h., cn god hjelp.

HANDTECKNING, f. 2. Egenhändig
namnteckning.

HANDTERA, v. a. 4. (af Hand) 4) Med
händerna hålla, röra; medelst händerna göra bruk
af (verktyg, redskap, o. s. v.). Varsami h.
någol. Han förslår all h. plogen, yxan, sågen,
penseln, mejseln, o. s. v. — Syn. Bruka, Sköta,
Behandla. — 2) (fig.) a) Bemöta, behandla. Väl,
illa h. någon. Man kan h. honom, hur man
vill. — 3) (med sak till objekt) Behandla,
bedrif-va, leda. H. en sak väl. Utgången beror af,
huru man h-r saken.

HANDTERANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någon eller något handleras.

HANDTERING, f. 2. 4) Se Handlerandc. —
2) Näringsyrke, isynnerhet sådant, hvarvid arbete
med händerna äger rum. En snygg, osnygg h.

HANDTERLIG, a. 2. 4) Som låter handtera
sig. Väl, läll h-t verktyg. — 2) (fig.) Som låter
leda, rätta, böja sig; som fogar sig eflcr andra.
Gossen är lemligcn h. — Syn. Böjlig. Läraktig,
Villig.

HANDTLANGA. v. n. 4. Biträda cn
handlverkarc i del gröfre af dess arbete, hvartill ingen
färdighet i sjelfva yrket behöfves. H. ål cn
murare, plålslaga re. o. s. v. — Han dl lan g
ande, n. 4. o. Han dilangning, f. 2.

HANDTLANGARE, m. 5. och — GERSKA,
f. 4. 4) Person, som handtlnngar åt någon
handt-vcrkare. — 2) (fig.) Mcdhjelpare, biträde.

HANDTRYCKNING. f. 2. 4) Handlingen, då
man med sin hand trycker en annans. Med en
h. gaf hon honom tillkänna, all han ej borde
låtsa om någol. — 2) (fig. fam.) Penningar, som
gifvas någon (cgenll. obemärkt tryckas honom i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0684.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free