Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Herrskapshus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HER
HET
691
HERRSKAPSHUS, n. 5. Familj af
herre-mannaklassen.
HERRSKAPSMAT, m. sing. (fam.) Bättre
mat, sådan som lillrcdes för herrskap.
HERRSKARE, m. B. En, som herrskar Öfver
land och folk. H-n öfver Laliens folk. — Syn.
Se Be g en t.
HÉRRSKARINNA, f. 1. Qvinna, som
herr-skar öfver iand och folk. Drottning Victoria,
Englands h. (Fig.) Hans, milt hjerlas h., hans,
min älskarinna. — Syn. Se Bcgenlinna.
HERRSKLYSTEN, a. 2. neutr. — et. Som
gerna vill herrska.
HERRSKLYSTNAD, m. 3. Begär att herrska.
HERRSPIK, m. 2. Ett slags furuspik, B tum
lång.
HERRTJENARE, m. B. En, som tjenar höga
herrar.
HERRVÄLDE, n. 4. Se Aristokrati, 2.
HERS, härrs, m. 2. (krigsk.) Fällgaller för
en fästningsport.
HERSE, härrse, m. 2. pl. hersar. (fordom)
Höfding öfver ett härad.
HERTIG, hä’rrligg, m. 2. (af de fornnordiska
orden Her, här, och Toga, anföra, således egentl.
Härförare). 1) Betydde ursprungligen höfding
öfver en provins, ett slags civil- och
militär-guver-nör. Under tidens lopp blef denna värdighet
ärftlig, och de ärftliga berligarne utvidgade småningom
sin makt, så att de i vissa länder, t. ex. Tyskland,
blefvo nästan sjelfständiga furstar. På detta sätt
hafva de tyska hertigdömcna uppkommit. — 2)
Högsta adcliga titel i vissa länder, såsom England,
Frankrike, Italien och Spanien. — 3) (i Sverige}
a) (ford.) Titel, som kongliga prinsar förde, då de
hade blifvit belänade med provinser i riket, deraf
kallade Hertigdömen, dem de mer eller mindre
sjelfrådigt ägde att styra, såsom förhållandet var
med Birger Jarls och Gustaf I:s söner. — b) (i
vår tid) Titel, utan åtföljande makt, som vid
födseln tillägges kongliga prinsar, t. ex.: H-en af
Skåne, Upland, Östergötland och Dalarne.
HERTIGDÖME, n. 4. 1) Det område,
hvar-öfver en sjelfständig hertig (bem. 4) regerar. H-t
Oldenburg. — 2) Stort länderi, hvars ägare har
rättighet att titulera sig hertig. — 3) Titel på
vissa provinser i Sverige, hvilka fordom någon
tid styrts af hertigar. H-na Södermanland,
Upland.
HERTIGHATT, m. 2. Bred röd mössa med
bredt hermelinsbräm och upptill prydd med
riks-äplet, hvilken hertigar fordom buro, nu stående
inuti en Öppen krona för suveräna hertigar.
Titulerade hertigar bära den nu vanligen endast i
vapnet.
HERTIGINNA, härrtiji’nna, f. 4. i) En
hertigs gemål, eller enka efter en hertig. — 2)
Regerande furstinna i ett herligdömc.
HERTIGLIG, härrti’gligg, a. 2. Som tillhör
eller bar afseende på hertigar eller någon viss
hertig.
HERTIGMANTEL, m. 2. pl. — mantlar.
Röd hermelinsmantel, som hertigar fordom bura.
HES, a. 2. Oförmögen att tala med klar röst.
Vara, blifva h., h. i halsen. Tala, skrika sig
h., äfv. (fig.) tala ganska bårdt. Man säger äfv.:
H. lon, röst, stämma, h-t ljud.
HESHET, f. 3. Oförmögenhet att tala med
klar röst.
HESHOSTA, f. sing. Hosta, förenad med heshet.
HES1TERA, v. n. 4. (lat. Hæsilare) Tveka,
vara villrådig.
HESPERIS, hä’ssperiss, f. sing. Se Mal
ron-ört.
HESPERUS, hä’ssperuss, m. (grek.)
Aflon-stjernan, äfv. kallad Venus.
HESSJA, hä‘ssja, f. 4. I. (landth.) Elt slags
torkningsanstalt för hö och säd, beslående af
stänger, lagda öfver pinnar på stolpar, nedslagna
i jorden. Skrifves äfv. Hässja.
HESSJA, hä ssja, v. a. 4. II. (landlh.) Torka
på hessjor. H. hö, ärter, vicker. — Skrifves äfv.
Hässja. — Hessjande, n. 4. o. Hessjning,
f. 2.
HESSJA, bö’ssja, v. n. 4. III. (fara.) Flåsa
starkt, flämta. — Hes sjande, n. 4.
HEST, adv. Med hes stämma, ton, med hest
ljud. Tala h. Klockorna låta så h.
HET, a. 2. 4) Ganska varm. H. sommar,
luft, mat. Ell hell jern. H. dag (se äfv. bem.
2, c). Elt h-ll rum. Del är myckel h-ll idag.
Vara h. (om person: se äfv. bem. 2). Vara h.
i ansiglet. H. om hufvudel, äfv. (fig.) snar till
vrede, hetsig. H. om öronen, äfv. (fig.) ytterst
ifrig, ängslig, rädd. Fälla, utgjuta h-a tårar,
gråta bitterligen. (Fig. fam.) Nyss var del så
h-lt, nu är det kallt dem emellan, nyss voro do
så hjertans goda vänner, nu bar vänskapen
emellan dem kallnat. — Syn. Se Varm. — 2) (fig.)
a) (om person) Snar lill vrede; som lätt blir
upphetsad; äfv. vred, ond. Han är myckel h. Del
går icke an all vara för h. Han blef h.
Blifva h. i spel, upphetsad, passionerad. — Syn*
Se Häflig. — b) (om person) Som hastigt
emol-tar intryck, hastig alt fatta beslut och skrida till
handling. Delta förslag lofvar mycket; men
var dock icke så h.: lålom oss noga öfverväga
allt (Fam.) H. på grölen, ifrig, begärlig. —
Syn. Ifrig, Häftig, Till sig, Uppspelt. — e) (om
sak) Häftig, ganska svår. En h. strid, träffning.
En h. dag. — Syn. Se Häflig, Svår.
HETA, v. a. 4. Impf. Helle och Hel. Sup.
Helat. 4) Kallas, benämnas. Huru ell. hvad
h-ler han? Han h-ler Peter. Han h-ler Peter
ef ler sin far. Huru h-ler del djurel, den
växten? — 2) (impersonelt) Sägas, stadgas. Det
h-ter i lagen, all ... . Del h-ler, all han är
rik, ell. han skall h-s vara rik, man säger,
att ... . Gör icke så, annars h-ter del på
stunden, all ... annars skall man säga*
att .... — 3) (impersonelt, fam.) Betyda. Hvad
h-ler del? ell. hvad skall del h.? ni kommer
och öfverhopar mig med smädclser i. mitl eget
hus. Hvad skall del betyda ? hvad vill det säga? &c.
HETERODOX, hetcråda x, a. 2. (från grek.)
Irrlärig i religion.
HETERODOXI, heterädåxi’, f. 3. Irrlärighet.
HETEROGEN, heteråschén, a. 2. (från grek.)
Olikartad, främmadarl&d.
HETLEFRAD, hètlévradd, a. 2. (fam.) Som
lätt blir ond, snar att vredgas.
HETMAN, hèttmann, m. S. pl. helmän.
öf-verhufvud för någon afdelning af Kosackerna. De
Donska, Ukrainska Kosaekernes h.
HETSA, hèllsa, v. a. 4. 4) Uppegga (hundar)
att förfölja, angripa, bila. H. hundarna på en
varg. H. sin hund på någon. — Syn. Tussar
—- 2) (fig.) Reta, egga, uppegga. Danmark h-de
Byssarna mot Sverige. H. ihop folk, reta dem
till fiendtligheter emot bvarandra. — Syn. Se
Beta. — Hetsande, n. 4.
HETSIG, hèltsigg, a. 2. 4) Som upphettar.
H-t vin. H-a kryddor. — 2) Hel, åtföljd af
stark hetta. H-l blod. H. feber. — 3) (fig ) Snar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
