Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Husfritt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
720
HUS
HUS
HUSFRITT, adv. Bo h., kostnadsfritt.
HUSFRU, f. 2. Hustru. Säges endast om
förnäma mäns fruar.
HUSFÖRHÖR, n. B. Förhör i kristendomens
stycken, som presterne äro ålagda att en gång
årligen hålla med inbyggarne i sina församlingar,
rotvis eller qyartcrsvis.
HUSGERÅD, hösjerå’d, n. sing. (l.
Hausge-rälh) Hvarjehanda saker, som tjena till nytta,
prydnad och beqvämlighet i boningsrum. — Syn.
Möbler.
HUSGERÅDSKAMMARE, m. 2. pl. —
kamrar. Ställe, der man förvarar husgeråd.
HUSGERÅDSSAKER, f. 3. pl. Se Husgeråd.
HUSGE RÅDSMÄSTARE, m. B. Person, som
har tillsyn öfver husgcrådet, t. ex. vid ett hof.
HUSGUD, m. 2. (hos de Gamle) Särskilt
gudomlighet, som troddes skydda hus och hem.
HUSHYRA, f. 1. Hyra, som betalas för
begagnandet af ett hus eller någon del deraf.
HUSHÅLL, n. B. 4) Enkelt, borgerligt
samfund. beslående af äktenskaps-samfund.
föräldra-samfund och husbondasamfund. eller af något ell.
några af dessa. Hafva stort h., 20 personers h.
By med 30 h. Hela h-et, alla dilhörande
personer. — Syn. Familj, Matlag, Rök. — 2) En
persons husliga ställning, då han har så inrättadt,
att hans mallagning, städning, tvätt, o. s. v.,
förrättas hemma af eget folk. Hafva h. Sälta h.,
antaga eget folk för de husliga göromålens
bestyrande. Föreslå, sköla h-el. — Ss.
H-saffärer, -sbekymmer, -sbestyr, -skonsl,
-snylta, -sregel, -ssak, -syssla.
HUSHÅLLA, v. n. 4. 4) Förestå elt hushåll.
H. för någon. Hon h-r för sin bror. — 2) a)
Använda, förbruka, nyttja (med afseende på den
grad af sparsamhet, man dervid visar). H. väl,
illa med något. Han har illa h-l med sina
penningar. — b) Vara sparsam, spara. Hon
förslår all h. Han kan icke h. med
penningar. — Hushållande, n. 4.
HUSHÅLLARE, m. B. 4) En, som har eget
hushåll. — 2) a) En, som hushållar med något,
väl eller illa. God, dålig h. — b) En. som väl
förstår att hushålla med något. H. har han
alltid varil, lill och med i småsaker.
HUSHÅLLERSKA, f. 4. 4) Qvinna, som
föreslår elt hushåll. H. hos en ungkarl eller
enk-ling. — 2) Qvinna. som hushållar med något, väl
eller illa. God, dålig h.
o HUSHÅLLNING, f. 2. 4) Ett hushålls
förestående. Hon har i flera är hafl h-en för
honom. — 2) Förvaltningen af någol i afseende på
förbrukning, skötsel, vård, utgifter och inkomster.
God, dålig h. med rikets medel, med skogen,
o. s. v. — Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom Riks-, Skogshushållning, m. fl. — 3)
Spar-samhel. Med h. kunna pengarne räcka ännu
en tid. — Ss. H-skonsl.
HUSHÅLLSAKTIG, a. 2. Som väl hushållar
med det man äger eller har om händer. —
Hus-hållsakt ig hel, f. 3. — Hus hålls akti gl,
adv.
HUSHÅLLSBOK, f. 3. pl. — böcker.
Räkcn-skapsbok, der de dagliga utgifterna för ett hushåll
antecknas.
HUSHÅLLSGREPP, n. 5. Mindre klndl sätt
att bereda, förvara o. s. v. hvarjehanda matvaror
med mera,o som till ett hushåll hörer.
HUSHÅLLSORD, n. B. Sådant ord, som
förekommer i hushållningen och dermed gemenskap
ägande ämnen.
HUSHÅLLSVÄSENDET, n. sing. daf. Allt.
hvad som angår hushållningen.
HUSJUNGFRU, f. 3. pl. — frur. Se Huspiga.
HUSKAPELL, hüskapa II, n. 3. o. B. Kapell
för den husliga andakten, t. ex. på elt slott.
HUSKATT, c. 4. Tam katt, som uppfödes i
ett hus, för alt afhålla råttor.
HUSKORS, n. B. (fam.) 4) Person eller sak.
som åstadkommer beständig förargelse i ett hus.
— 2) Hustru, som är en plåga för sin man.
HUSKUR, m. 3. Enkel kur till en sjukdoms
botande, sådan som brukas, utan läkares
rådfrå-gande.
HUSLEFNAD, m. sing. Lefnadssätt inom bus.
i hemmet.
HUSLIG, a. 2. 4) Som tillhör eller har
afseende på ens hus och hem, på elt hushåll. En
persons h-a lif, i hemmet. H-a bestyr. — 2)
Som Irifs väl hemma, gerna förrättar till
hushållet hörande göromål, derjemte är hushållsaktig och
anspråkslös. Säges isynnerhet om fruiilimmcr.
HUSLIGHET, f. 3. Egenskapen, att vara
huslig (bem. 2).
HUSLIGT, adv. Enkelt, sparsamt, och utan
att söka sällskap eller nöjen utom hus. Lefva h.
HUSLÄRARE, m. B. Lärare i enskilt hus.
HUSLÄRFT, n. 3. Hemmaväfdl lärfL
HUSLÖK, m. 2. (bot.) Se Taklök.
HUSMAMSELL, f. 3. Ogift fruntimmer, som
föreslår de husliga göromålen i ett hushåll.
HUSMAN, m. S. pl. — män. (i Skåne) Se
Inhyseshjon.
HUSMANSKOST, m. sing. Enkel, hvardaglig
kost, hvardagsmat.
HUSMODER, f. 2. pl. — mödrar. Qvinna,
som har högsta qvinliga vården och tillsynen om
ell hushåll och dess medlemmar. Säges isynnerhet
om gift qvinna. En hustru bör vara en god h.
HUSMODERLIG, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på en husmoder. H-a pligler, bestyr.
— Husmoderligl, adv.
HUSORGEL, hüså’rrjäll, m. 2. pl. — orglar.
Liten orgel, ämnad till begagnande i ett enskilt hus.
HUSPIGA, f. 4. Piga, som förrättar inne i
sjelfva boningsrummen förefallande göromål,
såsom städning, dukning, bäddning, o. s. v.
HUSPOSTILLA, hüspåslilla, f. 4. Postilla,
ämnad att begagnas vid den husliga andakten.
HUSPREDIKANT, husprädikånnt. m. 3. Prest,
anställd hos enskilt person, alt förrätta
gudstjen-slen för dess familj, tjenste- och arbetspersonal,
t. ex. på elt stort gods, vid ett bruk, o. s. v.
HUSPREST, m. 3. Se Huspredikant.
HUSRUM, n. B. 4) Rum att bebo. Få h.
hos någon. Hafva fria h, bo kostnadsfritt. —
2) (ulan plur.) Utrymme för beboende. Der är
h. för myckel folk.
HUSRÅTTA, f. 4. 4) Benämning på några
arter af råtlslägtet, sorn helst hålla sig i bus.
nämligen: Lilla H-n, askgrå, stundom hvit, gul
eller skäckig. Mus Musculus. Slora H-n,
rödgrå, 6 tum lång, öfverförd till Europa med fartyg
ifrån Indien. Mus decumanus. Svarta H-n,
gråsvart, 7 tum lång, ytterst glupsk. Mus Raltus.
— 2) (fig. fam.) Person i elt hushåll, som snattar
af mat och dylikt, som kan ålkomrnas.
HUSRÖTA, f. sing. En eller flera byggnaders
förfall med deraf uppkommande skada. Komma
på h., låta hus förfalla, så att man får betala
deraf uppkommen skada.
HUSSED, hüs-séd. m. 3. Sed. vederlagen i
elt bus, en familj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
