Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Husslöjd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nus
HVA
721
HUSSLÖJD, r. 3. Se Hemslöjd.
HUSSPINDEL, m. 2. pl. — spindlar. En
art af Lungspindlarna, grå och svartbrokig;
sätter sina nät horisontell i vägghörn. Aranca
domest i ca.
HUSSVALA, f. 4. En art Svala, som bygger
sitt bo under taklisterna. Hirundo urbica.
HUSSVIN, n. 5. Den hemtama arlen af
Svin-slägtel.
HUSTAFLAN, f. sing. def. Afdelning af
katekesen, som undervisar om en krislcns pligter i
afseende på de husliga förhållandena.
HUSTJUF, m. 2. pl. — ljufvar. En af
medlemmarna i ett hushåll, som stjäl ifrån
husbond-folkel eller någon af de andra i huset.
HUSTJUFNAD, m. sing. Tjufnad, som begås
af hustjuf.
HUSTOMT, m. 3. Tomt, der hus är bygdt,
eller ämnad för husbyggnad.
HUSTRU, f. 3. pl. hustrur. 4) Gift qvinna.
Taga någon Ull h. — 2) Benämning på gifta
qvinnor af ringare klassen. H. Anderson.
Anm. Ordet är detsamma som Hutrreja eller
Husfru, och kommer ej af Hus och Tro,
såsom man i allmanhel tror.
HUSTRUPPER, m. 3. pl. De till en närmare
bevakning af en furstes person och dess familj
bestämda trupper, ringare till antal än garder och
sällan begagnade till krigstjenst.
HUSTUKT, f. sing. Ordning, som af husfader
vidmaklhålles i ett hus. Hålla god h.
HUSVAN, a. 2. Väl hemmastadd i ett hus,
en familj.
HUSVARM, a. 2. (fam.) Se Husvan.
HUSVILL, a. 2. Utan bostad, ulan hem, ulan
tak öfver hufvud. Vara, blifva h.
HUSVIS1TATION, hüsvisilatschön, f. 3.
Vi-sitation, som företages hemma i ens hus.
HUSVÄFNAD, m. sing. Se Hemväfnad.
HUSVÄN, m. 3. pl. — vänner. Vän i ett
hus. en familj.
HUSVÄRD, m. 2. — INNA, f. 4. Värden ell.
värdinnan i ett hus.
HUSÄRA. f. sing. Skämtsam benämning på
en hustru, emedan en rättskaffens och god hustru
är en ära för sin mans hus.
HUT! int. Utrop, innefattande en harmfull
hotelse eller tillrättavisning, och som säges,
antingen åt en hund, som är för närgången och den
man vill fösa bort, eller åt en person, af hvilken
man på något sätt blifvit förnärmad eller
förtretad. Hör Jill det lägre språket. H, hund! H.,
racka! Åh h., din lymmel! — Brukas
sub-stantivt i några talesätt, t. ex.: Vela h., blygas;
han vel icke h., han har ingen skam; vel du
icke h.? skäms du icke? vel h.! skäms! Lära
någon vela h., lära någon alt uppföra sig på ett
tillbörligt sätt. Hafva ingen h, icke blygas;
han har ingen h., ingen h. i sig, ingen skam.
Anm. Ördel tros af Ihre vara sammandraget af
Härull Kanske lorde man snarare få anse
del vara förkorladl af del tyska: hüte dich!
akta dig!
HUTA, v. n. 4. (fam.) H. ål någon, ropa
hut ål någon; äfv. pä ell groft och skymfligt sätt
snäsa, tillrättavisa.
HUTLA, hüttla, v. n. 4. (af t. hud e In) Gäcka.
H. med, gäckas med, t. ex.: Icke tåla h. med
sig. Jag låter inte h. med mig. — Hull
ande. n. 4.
HUTLERT, hultleri’, n. 3. Gäckande, gäckeri.
HUTLÖS, hütlö s, a. 2. (af Hul) Som har
ingen hut i sig. skamlös. — Hullöshet, f. 3.
— Hutlöst, adv.
HVABA? vabå, adv. (fam.) Sammandraget
af Hvad behagas?
HVAD, pron. relal. o. inter. oböjligt. 4)
(relativ) a) Brukas framför ett substantiv i stället
för Hvilken, Hvilket, Hvilka, och ensamt för
Hvilket. H. ädel själ, h. redligt nit, h.
kostsamma offer del äskar, att försvara namnet
af en god medborgare! Fråga, h. del är. Han
vel ej, h. han vill. H. som helst, hvilket som
helst. H för, hvilken, hvad slags, t. ex.: Fråga,
h. del är för en, h. det är för folk. Jag vet
ej, h. det är för en. Han vel ej, h. lejonet är
för ell djur. Säga h. man säga vill, Göra h.
man göra vill, man må säga, göra hvad helst
man vill. — b) Det sorn. Alll h. du vill alt
andra skola, göra dig, del gör du ock dem. —
2) Brukas i frågor för Hvilken, Hvilket, både
som substantiv och adjektiv, t. ex.: 17. är del?
IL ser jag? På h. sätt? Af h. orsak? H.
länker ni på? H. är frågan om? H. lefver han
af? H. dröjer ni efter? för hvad orsak . . . .?
H.? frågas, när man ej hört väl; säges äfv.. för
att påminna orn svar; tillhör i begge fallen
hvar-dagsspråkel och ullalas helt kort, såsom Va: H.
för en, ell, ena? hvilken? hvilket? hvilka? ell.
hvad slags, t. ex.: H. för en, h. för ena menar
du? H. för ell hus? H. är del för en? hvad
är han? — Brukas äfv. adverbialt i st. f. Huru,
t. ex.: H. tycker ni om henne? — Int.
Uttrycker beundran, Ömkan, förundran, hann,
ovilja, hotelse, t. ex.: H. för en stor karl! H. ni
är lycklig som . . .! II strid! h. buller! h.
gny! Ark! h. för en usel koja! H.! är han ej
nöjd ännu? H.! du underslår dig?
HVADAN, adv. relat. o. interr. 4) Hvarifrån.
Jag vel ej, h. del är kommet. H. kommer du?
— 2) Af hvad orsak. H. kommer del, atl du
gör så? Jag vel ej, h. det kommer.
HVAL, rn. 2. i) Däggdjur, som liknar till
utseendet en fisk och ständigt vistas i vattnet.
H-arne utgöra lolfle ordningen af Däggdjuren.
Till H-arne höra: Sjöko, Delfin, Springare,
Tumlare, egentlig Hval eller Hvalfisk, m. fl. —
2) Se Hvatfisk.
HVALF, vallv, n. 5. 4) Muradt tak Öfver hus
eller rum, som bär sig sjelf medelst det stöd,
det får på sidorna, och medelst sin egen tyngd.
H-fven i en götisk kyrka. — 2) Säges om
åtskilligt, som har likhet med ett sådant murverk.
H-fvel i en grotta, öfre delen deraf. H. i en
löfsal, de öfvertäckande löfrika grenarnc och
qvislarne. Himmelens h., himmelen, emedan den
har utseende af elt hvalf. H-fvet på ett skepp,
den under akterspegeln varande hålighet eller
in-böjning, genorn hvars midt rorets öfra ända är
införd i rorlrumman. — Bildar åtskilliga
sammansättningar, såsom: Kyrko-, Slotts-, Bro-, Löf-,
Gomhvnlf, rn. fl. — Ss. H-lik.
HVALFBÅGE, m. 2. pl. — bågar. 4)
Båg-formigt hvalf. — 2) Bågformig träställning,
hvar-öfver ett hvalf bygges.
HVALFFOT, m. sing. (fig.) Foten ell. ncdra
delen af ett hvalf,
HVALFGÅNG, m. 2. Gång under ell
fortlöpande hvalf af murverk eller trä.
HVALFISK, vålffssk, m. 2. Däggdjur af
Hvalarna, det största af alla bekanta djurslag,
med ett hufvud, som utgör omkr. /3 af hela
kroppen, utan tänder, men i stället med
horn-aktiga skifvor, 3 till 45 fot långa (råämnet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
