Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hyfvelspån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
728
RYF
nvp
hvarmcdclst byfiing verkställas i stora mekaniska
verkstäder.
HYFVELSPÅN, m. o. f. i plur. — spånor.
Tunn, krusig spån, som, vid hyding, af
hyfvel-tanden borttages ifrån det som hyllas.
HYFVELTAND. f. 3. pl. — länder. Den
nedre hvassa delen af ett hyfveljern, hvilken slår
utom hyfvelns bollenyta.
HYGGA SIG, v. r. 4. (af Håg) H. sig till
någon, söka dess vänskap, välvilja, skydd.
HYGGE, n. 4. 4) Fällande af Iräd i skog.
— 2) Ställe i skog, der flera träd blifvit fällda
med yxa.
HYGGLIG, a. 2. (af Hygga sig) 4) Som lätt
vinner andras tillgifvenhct, välvilja; behaglig i
skick, sätt, umgänge. Säges både om person och
*sak. En h. menniska. Eli h-l skick, väsende.
— 2) God, beskedlig, hedrande. Hans husbonde
är myckel h. emol honom. Eli ganska h-l
uppförande. — 3) Som har elt fördelaktigt yttre och
vet att skicka sig i sällskap. En h. karl, flicka.
— 4) Trcflig, vacker. Elt h-l rum, väder.
[Hyggelig.]
HYGGLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
hygglig (i alla bem.).
HYGGLIGT, adv. På ett hyggligt sält. Bära
sig h. ål emol någon. Del var ganska h.
gjordl af honom.
HYGROLOGI, hygrålnji\ f. 3. (från grek.)
Läran om: a) luftens fuktighet; b) kroppens
vätskor.
HYGROMETER, hygråméfr. m. 2. pl. —
metrar. Instrument att mäta graden af luftens halt
af vattengas. Luftfuklighctsmätare.
HYGROMETRI,–––––-lri\ f. 3. Konsten att
mäta luftens fuktighet.
HYGROSKOP,–––––skå’p, n. 3. Verktyg att
utforska luftens fuktighet, ulan atl dock
bestämma graden deraf.
HYLA, v. n. 4. o. 2. (om orgelpipor) Låta
illa af för stark torka. — Hylan de, n. 4.
HYLL, m. sing. Växtsläglet Sambueus, hvaraf
Fläder är en art.
HYLLA, f. 4. 4) Af flera bräder ofvanöfver
hvarandra, med större eller mindre rurn emellan
hvarje, hopslagen ställning, alt ställa, lägga, sälta
hvarjehanda saker på. H. i kök för tallrikar.
H. i en studerkammare för böcker. — Har
åtskilliga sammansättningar, såsom Köks-, Bok-,
Bodhylla, m. fl. — 2) Bräde på cn sådan hylla.
På tredje h-n uppifrån. (Fig. fam.) Sådant
lager man icke på h-n. är ej så lätt att få,
komma öfver, är rarl, sällsynt.
HYLLA, v. a. 4. (af Huld) 4) Lofva tro och
huldhet. H. cn konung, som nyss tilllrädl
regeringen. — 2) (fig.) Gynna; gilla, godkänna.
Denne man h-s mycket af honom. H. någon
i allt hvad man förmår. H. cn mening, cn
sals, cn lära. — n. sig till, sc Hygga sig Ull.
— Syn. Se Gynna. — Hyllande, n. 4.
HYLLEST, f. sing. oböjl. 4) Tro och huldhet.
— 2) (fig.) Bevågenhet, gunst, välvilja.
HYLLNING, f. 2. 4) Lofvande af tro och
huldhet, tro- och huldhelseds afläggandc.
Emol-laga h. af folkel, af embels- och (jenstemännen
i riket. Afgifva sin h. åt en regent. — 2)
Högtidligt tillfälle, då detta sker. Vid h-cn. —
3) (fig.) a) Bifall. Gifva sin h. ål någons
talang — b) Hyllande uppmärksamhet. Egna sin
h. ål clt fruntimmer. — Ss. H-sed.
HYLSA, f. 4. (af Hölja) 4) Hålighet af
något aflång form och fast betäckning, hvari något
inneslutes, Innefattas. H. för cn land, n-n,
hvari en silkesmask insreper sig (kokongl.
H-n pä en bajonett, cylindriskt jcrnrör i nedra
delen af en bajonett, som skjules på gevärsplpan
och fästes förmcdelst cn så kallad klackgäng. Se
Fröhylsa. — 2) Pappersrör, hvari en
fyrverkerisals inneslutes. — Ss. Hylsartad.
HYLSFRÜKT, m. 3. Sc Skidfrukt.
HYLSLAF, m. 2. pl. — lafwr. Ett slags
laf. Sphærophoron.
HYLST, m. 3. Jcrnring eller Ögla på
hammarskaftet i en slångjcrnssmedja, med tvenne
utstående armar, som ha sin rörelse i
hylslerbös-sorna.
HYLSTERBÖSSA, f. 4. Benämning på dc
halfsferiskt urhålkadc pannor, hvari armarne på
hylsten af hammarskaftet i cn slångjcrnssmedja
röra sig.
HYMEN, hy’männ, m. sing. (grek, myt.) 4)
Äktenskapets gud. — 2) (fig.) Äktenskapet. — 3)
(anal.) Jungfruhinna, mödom.
HYMN, hymmn, m. 3. (gr. Hymnos)
Lof-sång; psalm.
HYNDA, f. 1. 4) Hona af hundslägtet. — 2)
(fig. pop.) Föraktlig, liderlig qvinna.
HYPERBEL. hypä’rrb’l, m. 3. pl. — bler.
(gcom.) En af de kroklinier, som uppkomma
genom koniska afskärningar.
HYPERBOL, hyp’rbå’1, m. 3. (gr. Hyperbolä)
Retorisk figur, beslående i ett öfverdrifvcl
upphöjande eller förringande af ell föremål.
HYPERBOL1SK, hyp’rbå lissk, a. 2. Som
tillhör eller har afseende på cn hypcrbol:
öfverdrif-vcn. H-t uttryck. — Hypcrbol is kl, ndv.
HYPERBORÉER. hyp’rboréerr, m. 3. pl. (från
grek.; egenll.: boende uppom nordanvinden) De
Gamles benämning på alla obekanta folkslag i
norden. Nordbocr.
HYPERBOREISK, hyp’rborä’jsk. a. 2.
Belägen eller boende högst upp i norden. (1 äldro
svenska språket) Yfverborcn.
HYPOKONDER, hypåkå’nnd’r, m. 3. Se
Hy-pokondrisl.
HYPOKONDRI, hypåkånndrf, f. 3. (från grek.)
Mjellsjuka. [—chondri.J
HYPOKONDRISK, a. 2. 4) Som tillhör eller
har afseende på mjellsjuka. — 2) Mjeltsjuk.
Vara h. [— chondrisk.]
HYPOKONDRIST, m. 3. Mjeltsjuk person.
[— chondrisl.]
HYPOKRISI, —sl’, f. 3. (från grek.)
Hyckleri, skrymlcri. skenhelighet.
HYPÖKRIT, –i’t, m. 3. Hycklare,
skrym-tare.
HYPOKRITISK, a. 2. Hycklande, skenhelig.
HYPOTEK, hypåték, n. 3. o. 5. (från grek.)
Pant, underpant, inteckning. Skrifves äfv.
Hy-pothek.
HYPOTEKSFÖRENING, f. 2. Inrättning, som
har till föremål, att för gemensam räkning
upp-läna penningar emot obligationer, på visst belopp,
samt alt utlåna de upplånade medlen endast emot
inteckning i jordegendom.
HYPOTENUSA,–––––-nüsa, f. 4. (gr.) Längsta
sidan i en rätvinklig triangel. [Hypolh —
HYPOTES, –lés, m. 3. (gr. Hypothesis) En
såsom sann antagen sats, för att deraf förklara
cn sak. Antagande, Förslagsmcning, Bcltngning,
Förutsättning. [—thes.)
HYPOTETISK, a. 2. Som grundar sig på
cn såsom sann antagen sals. (Log.) H-l omdöme,
som beslår af för- och cflcrsais. H. slutsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
