- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
729

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hypotisera ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HYP HÅF 729

hvafs öfversals är ell hypotetiskt omdöme. [— [-the-lisk.]-] {+the-
lisk.]+}

HYPOTISERA, v. a. 4. Förpanla, pantsätta,
låta iniecknas. [—thisera, —thiccra, —thecera.]

HYPPJA, v. n. i. (pop.) Visa sig beställsam,
fjeska. — Hyppjande, n. 4.

HYRA, v. a. 2. 1) För viss lid, emot viss
öfverenskommen betalning, till annan person
öfver-låta nyttjande rätten lill cn sak. Vanligare säges
H. borl, ul, se Uthyra. H. in, låta någon hyra
rum hos sig. — 2) Genom sådant aftal betinga
sig nyttjande rätten till en sak. H. elt hus, en
våning, ell rum, en vagn, cn trädgård. H.
rum af en hyresman. H. Tn sig hos någon,
på förenämde säll betinga sig rätt att bo hos
någon. Säges äfv. i vissa Tall i fråga om
personers arbete, tjenstebilräde, o. s. v. H. sjöfolk, cn
lakej. Om tjenstefolk och arbetare i allmänhet
säges Lega. — 3) På grund af så beskaffadt aftal
innehafva nyttjande rätten till en sak, hafva i hyra.
Han hyr en våning i staden. Jag hyr ell par
rum på söder. — 4) Emot betalning betinga sig
en persons biträde för någol särskill ändamål.
H. en lidningsski ifvare all skälla på en
person. I denna mening säges vanligen Lega,
Bc-solda. — Part. pass. Hyrd brukas stundom
nästan adjektivt, t. ex.: H-a rum, kläder, o. s. v.

HYRA, f. 4. 1) Aftal om öfverlåtelse af
nyttjande rätten till en sak eller lill en persons
arbete, biträde på viss tid, emot viss
öfverenskom-mrn betalning. Köp bryler h. — 2)
Innehaf-vande af nyttjande rätten lill cn sak på grund af
sådant aftal. Taga, innehafva en våning på h.
— 3) Den öfvercnskomna betalningen för cn hyrd
sak, en hyrd persons arbete eller tjenstebilräde.
Hvad kostar denna våning i h.? Jag betalar
100 r:dr i h. Dryga hyror. Han är skyldig
mig [yra års h. En båtsmans, en hyrlakejs h.
Taga h., säges om sjöfolk, som mot viss
betalning ulfäsler sig till tjenst för viss tid, om bord
å fartyg.

HYRANDE, n. 4. Tagande i hyra eller
inne-hafvande af en sak emot hyras erläggande.

HYRESFOLK, n. sing. koll. Personer, som
bo i hyrd lägenhet.

HYRESKONTRAKT.––––––-åckt, n. 3. o. 5.
Kontrakt om vilkoren för hyran af något. [-[—con-tract.]-] {+[—con-
tract.]+}

HYRESMAN, m. 5. pl. — män. Person, som
hyr en lägenhet af ägare eller annan hyresman.

HYRESPENNINGAR, m. 2. pl. Penningar,
som betalas i hyra.

HYRESRUM, n. 3. Rum, som är alt hyra.

HYRESSUMMA, f. 4. öfverenskommen
be-talningssumma för en hyrd lägenhet.

HYRESTID, m. 3. 4) Den aftalade tiden för
uthyrandet af en sak. — 2) Den tid, bvarunder
någon hyr eller hyrt en lägenhet.

HYRESVÄRD, rn. 2. Den, som lill någon
ulhyrl cn lägenhet.

HYRKUSK, m. 2. Person, som åt
allmänheten tillhandahåller hyrvagnar med hästar emot
betalning.

HYRLAKEJ, hy’rlakä’j, m. 3. Person, hvilken
uthyrer sig till tjcnsl som lakej hos någon, för
viss koriarc tid.

HYRNING, f. 2. Se Hyrande.

HYRVAGN, m. 2. Fyrsitsig vagn med hästar,
som af viss derlill berättigad person (Hyrkusk)
bålles allmänheten tillhanda mnt betalning.

HYS! (pop.) Rop, då man föser svin.

HYSA. v. a. 2. (af Hus) 4) Låta vistas i

sill hus. hemvist, i sin gård. H. en rymmare,
misstänkt folk. — 2) (lig.) a) Innesluta. Hans
lilla kropp hyser en stor själ. — b) I sin själ,
i sill sinne hafva, nära, bära. H. hat, vänskap
till, aktning, vördnad för någon. H.
misstankar. — Hysande, n. 4. o. Hy s nin g, f. 2.

HYSING, m. 2. (skepp.) Ell slags treparlslina,
som begagnas till bändslar och klädning.

HYSKA, f. 4. Liten ögla af metalltråd, hvari
en hake ihäklas, för att dymedelst sammanhålla
något. Skrifves äfv. Hyskja, Hyssja, Hösja och
Ös ka.

HYSSA. v. a. 4. Sakta röra ett lindebarn
fram och tillbaka på armarna, för att söfva det;
äfv. med armnrna lyfta upp elt barn så högt man
kan öfver hufvudet. — Hyssande, n. 4. o.
Hyss n ing, f. 2.

HYSSJA, v n. 4. Ropa tyst! st! sch! H.
ned, på delta sätt nedtvsta.

HYSSJANDE, n. 4. o. HYSSJNING, f. 2. Rop
af tyst! sl! sch! Emottaga med hyssjningar.

HYSTERALGI, –allschi*. f. 3. Moderplåga.

HYSTERI, - - ri’. f. 3. (frän grek.) Kronisk
sjukdom hos fruntimmer, som härrör af
nervsvaghet och yttrar sig genom ryckningar och kramp,
med andtäppa och nästan fullkomlig sanslöshet.
Modersjukn.

HYSTERISK, a. 2. Som härrör af hysteri.
H-a an stötar.

HYTT, f. 3. Elt på halfdäck å somliga fartyg
bygdt rum eller kajuta.

HYTTA, f. 4. 4) Inrättning, ställe, der
malmer smältas eller på annat sätt tillgodogöras.
Kallas äfv. Smälthytta. — 2) Sc Masugn. — 3)
Se Hytt. — Hyltearbelare, -byggnad.

HYTTEDRIFT, m. 3. Bedrifvandct af arbetet
vid en smälthylla eller samtcliga hyttor i clt
distrikt, i riket.

HYTTEDRÄNG, m. 2. Arbetare vid cn
smälthytta.

IIYTTELAG. n. K. 4) Bolag, vanligen af
bergsbrukande allmoge, som tillsammans äger och
drifvcr en masugn. — 2) Sjöfolk, som pä clt
fartyg har en hytt tillsammans.

HYTTMÄSTARE, m. 5. Person, som har
tillsyn öfver arbetet vid en smälthytta.

HYTTRÖK, m. sing. Arsenikoxid och andra
mctalloxider, som i pulverform afsätia sig med
röken vid malmers röstning.

HYTTUGN, m. 2. Se Masugn.

HÅ! inl. Uttrycker harm, förtrytelse, ovilja,
förundran blandad med förebråelse, o. s. v. Hå,
del vel jag visst! Hå, jag måtte säga! — Hå!
hå! utrop, sorn betecknar suck eller klagan, t. ex.
Bä! hå! du lunga verld. — Håhå (uttalas håhå’)!
uttrycker förvåning, spe eller ironi, t. ex.: Håhå!
slår det så lill? Håhå! ingen rädder här.
Fördubblas stundom, när man vill gifva ännu
starkare uttryck åt meningen, helst då man yttrar
förakt för hotelse, o. s. v.: Håhå! håhå! ni får
väl ta skeden i vackra handen.

HÅBRAND, håbrånnd, ell. HÅBRANDSHAJ,
hå braimdshåj, m. 2. En art af Hajslägtel, 3 till
4 alnar lång. Squalus cornubicus.

HÅF, m. 2. pl. håfvar. 4) Fiskredskap af
nät. uppfästndt på sprölen eller bågar med skaft.
Se Kalse-, Sump-, Met-, Nors-, Kiäflhåf. — 2)
Skinn- eller silkespung, fästad vid ändan af eu
långt skaft, hvarmed fordom kollekten uppbars i
kyrkorna. Gå med h-ven, gå omkring dermed
och dcri insamla penningar; äfv. (fig.) gå omkring
till flera personer och tigga för sig sjelf ell. andra.

92

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free