Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hönstarmar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
752 HON
HÖNSTARMAR. ra. 2. pl. örtslägtet
Ceras-lium.
HÖNSTIPPEN, m. slog. def. Hönssjukdom,
bestående deruti, alt näbbliålen och tungkörllarne
uppsvullna, samt ett litet hvilt skinn bildar sig’
på lungspetsen. hvarigenom de hindras att dricka
och gala. Hafva h
HÖNSTJUF. m. 2 pl. — tjufvar. 4) En, som
stjäl höns. — 2) Se Hönshök.
HÖNSUNGE, m. 2. pl. — ungar. Så kallas
i Lappmarken den, som första gången besöker
marknaden i Arjeplog, emedan han måste hönsa,
d. v. s. bestå traktering en afton.
HÖNSVAGEL, m. 2. pl. — vaglar. Stång i
cn hönsbur, för hönsen att flyga upp och sälta
sig på, när de vilja sofva.
HÖR A, v. a. 2. L 4) Medelst örat, d. v. s. hörselns
organ, uppfatta ljudet af något. H. ell ljud, ell
buller. H. någon berömmas. Jag har hört honom
berömma denna handling. En sakta musik hördes.
H. någon sjunga, predika, tala. Han höres
ganska väl. dåligt. Låta h. sig j)å ell instrument,
spela på ett instrument för ahörare. Jag har
hörl sägas, all . . . Jag har icke hörl talas
om honom på länge. Jag har hörl det lusen
gånger, jag hör aldrig annat, jag orkar ej
höra del, jag har hört det så mycket, atl jag är
ledsen dervid. Den bokslafven höres, höres
knappt, uttalas, uttalas omärkligt. Brpkas äfv.
ofta absolut, t. ex.: H. väl, illa. H. mislc. oräll.
Låtsa som man ej hörde. Han hör ej på högra
örat. (Fig. fam.) Han hör inte på del örat,
han vill ej lyssna dertill, cj bifalla det. Del
låter h. sig, kan gillas, godkännas. — 2) Lyssna
till ett ljud eller till hvad som säges, talas, för
att rätt kunna uppfatta del; afhöra. Hör, min
vän, gör mig den Ijensten, atl .... H. en
föreläsning, en predikan, ell försvarstal. — H.
efter, lyssna till något, samla all sin
uppmärksamhet i börseliinnet, för alt riktigt kunna höra
något. — H. pa, lyssna, t. ex.: Hör på, jag har
etl par ord all sä q a er. — 3) Låta någon afgifva
berättelse, vittnesmål eller hvad han har att
an-draga lill försvar. H. parterna i ett
rättegångsmål. H. vittnen. Del tillhör en domare all
h. anklagade, innan de dömas. — 4) Förhöra.
H. cn lärjunge. Absolut säges äfv.: H., om cn
lärjunge kan sin lexa. — 5) Fråga, spörja,
underrätta sig om. Gå och hör, om han kommit
ännu. Hör hil i morgon, kom hit i morgon.
— H. efter, efterfråga; underrätta sig om, t.
ex.: Jag skickade ut på (lera håll, för all
h. efter honom, all h. efter arbetsfolk, frukt,
o. s. v. — H. sig fö’re, på förhand underrätta
sig om något, t. ex.: H. sig före, när
ångfartyget går; man bör väl h. sig före, innan man
fattar sill beslut. — H. sig om, efterfråga
något, som man behöfver. vill skaffa sig;
underrätta sig; l. ex.: H. sig om rum; jag skall h.
mig om, huruvida del låter sig göra. — H. al, sc
H. èfler. — 6) Erfara, inhämta, få veta, spörja.
Jag har hörl, alt en slor olycka händt. Hvad
höres för nytt? Del höres endast ledsamma
nyheter. Som jag hör, ämnar han gifta sig.
Jag hör detsamma från flera håll. Jag har
fåll h., all han är missnöjd. Jag har hörl
del af er egen mun. Jag hör ganska väl,
hvarlul ni vill, jag märker <Scc. Det höres nog,
atl han är främmande här, det märkes <3cc. —
H. af, få vela, inhämta underrättelser om, t. ex.:
Jag har icke hörl af något om den saken, icke
hörl af honom på länge. Det höres icke mer
HOR
af, man hör ingenting talas derom. Låta h. af
sig, gifva underrättelse om sig, l. ex.: Jag skall
låta h. af mig, när jag kommer fram. — 7»
Bevilja. — H. ens bön, begäran, anhållan. —
8) Lyda, hörsamma. H. Guds röst. Ej vilja h.
sina föräldrar.
HÖRA, v. n. 2. IL 4) Vara i något slags
underordnadl förhållande af nödvändig eller
tillfällig förbindelse med, beroende af någon eller
något, antingen såsom egendom eller del af ett
helt. Konstrueras alltid med efterföljande
partikel. Del hör ej lill saken, har intet samband
dermed. Det hör ej hit, ej dil, har härmed,
dermed intet att göra, står h. d. i intet
sammanhang. nit hörer, atl ... . hit må hänföras,
alt ... . Hil hörer äfven en annan fråga,
härmed står äfven cn annan fråga i samband.
Hil, dit hörande, se Hithörande, Dilhörande.
H. ihop, tillsammans, tillsammans utgöra ell
helt, vara förenade det ena med det andra. Ef.
lill, se Tillhöra. H. under, vara beroende af,
lyda under, t. ex.: Den byn hör under cn
herrgård. H. under cn domstol. — 2) H. upp, se
Upphöra. — V. i mpers. H. lill, sc Tillhöra.
Det hör hvarje menniska lill all älska sin
nästa.
HÖRANDE, n. 4. I. 4) Uppfattande med
hörseln. Musikens h. — 2) Afhörande En
föreläsnings h. — 3) Inhämtande af hvad någon har
alt berätta eller andraga såsom part. Pariers,
vittnens h. — 4) Förhörande. En discipels h.
— 3) Beviljande. H. af ens bön.,
HÖRANDE, n. 4. II. Förhållandet, att
person eller sak hör till eller under någon eller
något. Den [rågans h. hil kan ej sällas i [råga.
Byns h. under en herrgård.n
HÖRARE, m. 3. 4) Sc Åhörare. — 2)
Un-deflärare; som hör lexor.
HÖRBAR, a. 2. Som kan höras. Med knappt
h. röst.
HÖRLUR, hö’rlür, m. 2. Verktyg, vanligtvis i
form af lur eller trumpet, hvarmedelst cn döf
person har lättare atl uppfatta ljud och höra
andras (al.
HÖRN, n. 3/ Utgående vinkel. H-el af ell
hus, ell bord, en gala. Slöla någol i h-en.
Afslöta h-en på en sak. IL om h., i
mollig-gandc hörn.
HÖRNA, f. 4. (fam.) Se Hörnkägla.
HÖRNBESLAG, n. 5. Beslag, livarmed
hörnet af en sak är försedi.
HÖRNBLECK, n. 3. Bleck, hvarmed hörn
på vissa saker, t. cx. kistor och skrin, äro
beslagna.
HÖRNBOD, f. 2. Bod, som har sitt läge i
hörnet af en gata.
HÖRNBORD, n. 5. Bord, som har sin plats
i hörnet af etl rum och är dcrcfter till formen
afpassadt.
HÖRNBRÄDE, n. 4. Litet bräde alt sälta
hvarjehanda saker på, inslaget i hörnet af ett
rum.
HÖRNHUS, n. 3. Hus, beläget i hörnet af
en gata.
HÖRNKAKEL, n. 5. KakCf, formadt alt
läggas i hörnet af en kakelugn.
HÖRNKAMMARE, m. 2. pl. — ka mrar.
Kammare. belägen i hörnet af ell hus.
HÖRNKÄGLA, f. 4. Kägla, som har sin plats,
i någol af hörnen i en kägellek.
HÖRNPELARE, m. 3. Pelare i hörnet af en
byggnad eller i ändan af en pclarerod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
