Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Iakttagande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1AK
JDE
756
genom lag, »tadga, Turordning, föreskrift, sed, bruk,
är anbcfaldt, vedertaget. I. lagens föreskrifter.
Noga i. cn läkares föreskrifter. I. diet. I.
fastan. I. kloslerregtorna. I. sin pligl, sin
skyldighet. I. elt värdigt uppförande, värdigt
uppföra sig. — Syn. Se Uppfylla.
IAKTTAGANDE, n. 4. Handlingen,*
hvarigenom något iakttages; förhållandet, att något
iakt-tages.
IAKTTAGELSE, f. 3. 4) Se Iakttagande.
— 2) Anmärkning, observation, erfarcnhetsrön.
Jag har gjort den i., all ... . Delta är en
i., som icke kan jäfvas. Astronomcrnes i-r.
IAKTTAGELSEANDA, f. sing. Sinne för att
göra iakttagelser, skarpsynt Öga, skarpsynlhct.
IRER, i’b’r, f. sing. Örten Iberis.
IBIS, i’biss, m. sing. ell. 1 BISFÅGEL,
fbiss-få’g’l, m. 2. pl. — fåglar. Fågelslägte af
Vadar-ne, med lång, tunn, vid roten fyrkantig näbb,
bågformigt böjd; benen mycket höga; uppehåller
sig företrädesvis i de varma länderna. Ibis. Den
helige I., hvit med svaria vingspetsar, föltcr och
näbb, stor som cn höna; dyrkades fordom i
Egypten. I. religiösa. Svart I., två fot lång,
hufvudet svarlgrönt, metallglänsande, stjert och vingar
grönsvarta med starkt purpurskimmer; bals,
fram-rygg och de andra kroppsdelarne kastanjebruna.
I. Falcinellus. Röd I., röd, med svarta
vingspetsar.
IBISROT, fbissrèt, f. 3. pl. — rötter. Se
Alléört.
IBLAND, iblånnd, prcp. Se Dland (begge
bem.). Brukas oftast, då en konsonant slutar
föregående ordet. En i. tusende. Han var med i.
dem. Blanda sig in i. åskådarne. Midi i., i
midtcn af flera omgifvande föremål, t. ex.: Midi
i. eder slär den J icke kännen. — Adv.
Understundom, stundom. I. händer, all ... . I.
är del så, och i. så, än är det så och än så.
IBLANDA, fblånnda, v. a. 1. Blanda något
af ett ämne lill mindre del med elt annat. /.
förgift i malen. — Äfv. Blanda i’. —
Iblandande, n. 4. o. 1 blandning, f. 2.
IBÄRE. fbä’re, n. 4. (prov.) Se Inslag.
1CHNEUM0N, iknä’vvmånn, m. 3. 1) Elt
marden liknande rofdjur, som af de fordna
Egyptierna dyrkades, emedan det troddes krypa in i
gapet på den sofvande krokodilen och döda
honom. Viverra Ichneumon. — 2) Ett inscktslägte
af Stcklarna, med ganska många arter.
ICHTHYOLIT, fcktyålft, m. 3. (nat. hist.)
4) Förstenad fisk. — 2) Sten, med aflryck af fisk.
1CIITIIYOLOG, fcktyålåg, m. 3. En, som
är kunnig i:
ICHTHYOLOGI, fcklyålåjf, f. 3. (af grek.
Ichthys, fisk, och Logos, lära) 1) Lära ell.
he-skrifning om fiskarna. — 2) Bok, som innehåller
cn sådan lära.
ICKE, adv. (i fornspråket Eigi, Ecki)
Nek-ningsord, som brukas mer i skrift än i tal, då
Inte mera brukas. Han är icke kommen än.
Icke någon, något. Icke några. Icke
någonsin. Icke ännu. I. en enda. I. del minsta.
I. annat än beständiga förargelser. Del skall
ske, antingen han vill eller i. — I., liksom Ej,
brukas stundom i frågor, för att utmärka cn
säkrare förmodan, eller alt man nästan vet del.
Iivar-om man frågar, t. ex.: Är del icke sant? — I
vissa frågor, hvilkas ändamål är alt gifva mer
eftertryck åt en jakandc sats, kan Icke ömsom
vara uttryckt eller uteslutet, t. ex.: Hvem kan
bestrida, att icke dagen är ljusare än nallen?
eller:........, all dagen är ljusare än nal-
len? Likaså 1 vissa utropssatser, t. ex.: Huru
god är han! eller: Huru god är han icke! I
delta scdnarc fall nyttjas likväl nckeordet oftare.
— I hvardagstal brukas stundom Icke all i
början af en sats, för att förekomma oriktiga tydningar,
o. s. v., såsom t. ex.: Jag har vägrat all anlaga
utmaningen; icke all jag är rädd, men jag
anser duellen på en gång som cn dumhet och
ell broll. — Icke deslo mindre, se Desto. — Ickc
heller, se Heller.
ICKE-GRUNDART1KEL, m. 2. pl. — liklar.
(teol.) Trosartikel, som ickc står i ett så nära
och oupplösligt förhållande lill lärogrundcn, att,
om den borttages, sjelfva lärogrundcn derigenom
kullkastas.
ICKE-TILLVARO, f. sing. oböjl. (fig.)
Motsatsen af tillvaro, eller förhållandet att något icke
är till.
ICKORN, m. 2. Sc Ekorre.
1CK0RNEBÄR, n. 5. Se Hjertbär.
ID, m. 2. I, En art Blankfisk. Cyprinus Idus.
Kallas äfv. Ort, Ört, Tjockfälling.
ID, f. sing. oböjl. II. Se Flit. Brukas
numera sällan. Göra något med mycken i. Det
är hans dagcliga i., dermed sysselsätter han sig
dageligen.
ID, f. sing. III. Sc Idegran.
IDAS, v. d. 2. Impf. Iddes. Sup. Idls. (fam»)
Betydde ursprungligen: Göra något med all flit.
Nyttjas numera endast med nekande partikel och
betyder då: Vara för lat, alt . . . ., t. ex.: Hon
ides icke göra något. Han iddes icke röra sig.
Han iddes icke hclsa, gjorde sig ej den mödan
all helsa.
IDE, fde, n. 4. Benämning på Björnens och
Gräflingens vinterlyor. Björnen går’ i i. —
Ordet kommer förmodligen af det gamla Ida el).
Idun, berg, klippa, sten.
IDÉ, f. 3. (fr. Idée, af grek. Idea, anblick,
åskådning) 4) Föreställning, begrepp. Göra sig
i. om någol. Del kan ingen göra sig i. om.
del är oerhördt. — 2) Tanke. En sublim i.
Fixa i-er, se Fix. — 3) (fam.) Infall. Hvad
är del för i. af dig? Sådana i-cr han har
ibland! — 4) Plan, l-en lill ell arbele,
ellföretag, ell verk. — 5) (estet.) Tanke, som höjer sig
öfver det vanliga, alldagliga. Hans arbele rifjer
brist på i-er. — 6) (fil.) a) Föreställning om
något föremål, som ligger utom sinneverldens
område, d. v. s. hör till det oändligas, evigas. Gud,
Dygd, Odödlighet, Evighet äro i-cr.
Förnuftet är förmågan af i-er. — b) Hvarje
nödvändigt begrepp om någonting högst fullkomligt, emot
hvilket intet föremål i erfarenheten svarar. Deraf
Ideal.
IDEAL, - -ål. n. 3. (fil. o. estet.) Begreppel
om cn fullkoinlighet, som Öfverträffar all
erfarenhet. Urbild.
IDEALISERA, v. a. 4. (fil. o. estet.) Medelst
inbillningskraflen så hehandla verkliga föremål, alt
de närma sig ett ideal. — Ideali ser an de, n.
4. o. Idealisering, f. 2.
IDEALISK, a. 2. (fit. o. estet.) 4) Som blott
finnes till i tanken eller föreställningen. Inbillad.
— 2) Som tillhör, har afseende på eller
egenskapen af elt ideal. Urbildlig.
IDEALISM,––––––fssm, m. sing. Filosofisk
åsigt, enligt hvilken tingen utom oss betrakta»
blott såsom bilder, grundade allenast i menniskans
egen föreställning, således ulan all verklighet,
hvilken endast tillägges sjelfva den betraktande, d. v. ».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
