Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Idealist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
756 IDE
att föreställningen, begreppet, idéen äro det enda
sanna och verkliga. Idealismen gör sjelfva
föremålet lill spegelbild och spegelbilden Ull
föremål.
IDEALIST,–––––fsst, m. 3. En, som är
till-gifven idealismen, d. v. s. anser ingenting af
sin-neverlden för verkligt.
IDEALITET, ––––––ét, f. 3. Högsta tänkbara
fullkomlighet.
IDEEL, –ä’l, a. 2. Se Idealisk.
IDEGRAN, i degran, f. 2. Ett litet och utbredt
barrträd, med giftiga bär; anses uppnå högsta
ålder ibland alla europeiska träd. Taxus baccata.
Kallas äfv. Id, Tax, Benträd, Barrlind.
IDÉKRETS, m. 2. Krets af idéer. Del
ligger ej inom hans i., är för honom obekant.
IDEL, i d’l, a. oböjl. 4) Blott och bar, all,
hel och hållen, icke annat än, bara. Der voro
i. bönder. De äro i. bra folk. Tala i.
osanning. Del är i. lögn alltihop. Han är i.
känsla. Vara i. öra. Af i. afund. — 2) Se
Idelig.
Anm. Idel, beslägladt med del lyska ritel,
lordo rättast böra härledas ifrån Id,
hvar-med det öfvercnsslämmer i begreppet af
upprepande.
IDELIG, a. 2. (fam.; af Id) Beständigt
förnyad, upprepad, trägen. Jag är ledsen all höra
hans i-a klagan, i-a suckar. I-a böner.
Anm. Idelig är samma ord som Idel, men
brukas sällan i detta ords 4 bem.
IDELIGEN, adv. (fam.; egentl.: med ali flit)
Beständigt, oupphörligt, tidt och ofta. I. källa
om ell och samma. Dan bara i. går och
dr ifver.
IDENTIFIERA, idänntifièra, v. a. 4. (af lat.
Idem o. Facere, göra) Innefatta två ting under
ett begrepp; tänka sig, anse två olika föremål för
ett och samma. — Identifierande, n. 4. o.
Identifiering, f. 2.
IDENTISK, idä’nntissk, a. 2. Enahanda,
liktydig.
IDENTITET, idänntitét, f. 3. Egenskapen
hos tvenne ting, att vara identiska.
IDEOLOGI, ideålåji’, f. 3. (från grek.) Sc
Metafysik.
IDÉVERLD, m. 2. Krets af idéer. Brukas
i det litterära språket. Lefva i en egen i.
IDIG, 1 DIG HET, se Idog, Idoghet.
* IDIOELEKTRISK, i diåcla cktrissk, a. 2. (fys.)
Så kallas de ämnen, som i sig sjelfva äro
elektriska.
IDIOM, - -öm, d. 3. (gr. Idioma, egenhet)
Munart.
IDIOSYNKRASI, idiåsynnkrasi’, f. 3. (af grek.
Idios, egen, och Synkrasis, sammanblandning)
Elt slags egen, i nervsystemet grundad, medfödd
vedervilja för vissa fysiska inverkningar, t. ex. viss
mat, vissa mcdikamenter, o. s. v.
IDIOT, –öl, m. 3. (grek. Idioläs, egentl.
enskilt man, som var okunnig i
statsangelägenheter eller dcrifrån utesluten) Okunnig menniska,
dumhufvud.
IDIOTISM,–––––i’ssm, m. 3. 4) Språkegenhet.
— 2) Förståndssvaghet.
IDISLA, fdissla, v. a. o. n. 4. 4) (om vissa
af de ddggande djuren) Omtugga den ur våmben
i munnen åter uppkomna, halfluggade födan.
Oxen, gelen, hjorten, elgen, renen i. födan.
Vanligtvis brukas ordet absolut, t. ex.: Korna
ligga på marken och i. — 2) (fig. fam.)
Om-säga, hvad förut blifvit sagdl; begagna förut yll-
IÜY
rade tankar. I. en annan författares tankar.
— Syn. Omsäga, Omtugga.
Anm. Ordet kommer, enligt Ihre, af den fordna
partikeln Id, åler, och Bla, freqvcniaiiv af
Eta, äta.
IDISLAN, fdi sslann, f. sing. indef.
IDISLAN-DE, n. 4. ell. ID1SLING, f. 2. (om vissa däggdjur)
Den halftuggade, ur våmben i munnen åter
uppkomna födans omtuggande.
IDKA, fddka, v. a. 4. (af Id) Beständigt
eller såsom yrke sysselsätta sig rncd något. 1. elt
handtverk. I. handel, sjöfart, fiske. I. studier.
I. en konst. I. vitterhet. — Syn. Drifva,
Utöf-va, Lägga sig på. — Idkande, n. 4.
IDKELIG, fddkcligg, a. 2. Som sker med all
id: trägen, oupphörlig, oaflållig. I-a böner,
bemödanden. — Syn. Se Beständig, Oupphörlig.
1DKELIGEN, adv. Utan uppcbör, tidl och
ofta, beständigt om igen. I. ropa på mer. I.
skrika om orättvisa. — Syn. Se Beständigt,
Oupphörligt.
IDKESAM, a. 2. Se Idog.
IDOG, fdogg, a. 2. (af Id)* Som träget
arbetar i sitt yrke. Säges i fråga om landtbruk,
näringar, slöjd och handtverk. En i. arbetare,
landlman, handtverkare. En i. folkmängd.
(Fig.) De i-a bien. — Syn. Se Flilig.
IDOGHET, f. 3. Egenskapen alt vara idog.
Inbyggarne äro kände för mycken i. — Syn.
Arbelsflit. Se f. ö. Flit.
IDOGT, adv. Med flit, träget.
IDOL, idå’l, m. 3. (gr. Eidolon) 4) Afgud,
afgudabild. — 2) (fig.) a) Person, på hvilken
slösas ärebetygclser, lofsångcr och smicker. Han är
dagens i. — b) Föremål för öfvcrdrifvcn Ömhet.
Den lilla är sin mors i. Guldet är dcn
giri-ges i.
IDOLOLATRI, idålålalri’, f. 3. Afgudadyrkan.
1 DOPPA, v. a. 4. Doppa något i ett flytande
ämne. — Äfv. Doppa i. — Idoppande, n. 4.
o. Idoppning, f. 2.
IDRAGA, v. a. 3. (böjes som Draga) Draga
någon eller något i elt flytande eller vått ämne.
— Äfv. Draga i’. — Idragande, n. 4. o.
Idragning, f. 2.
IDROTT, fdrått, m. 3. 4) Så kallades i
fordna tider hvarje Öfning, som afsåg alt uppöfva
eller förvärfva de färdigheter, hvilka ansågos
pryda cn friboren, ädel man och kämpe. Dcn
allmänna benämningen Idrotter innefattade på en
gång både Villerlek (se d. o.) och
Kroppsöf-ningar, såsom kapplöpande, brottning, simning,
ridning och egentliga vapcnöfningar, m. m.
Mannarön. — 2) (nu) a) Hjeltedat, bedrift, bragd. —
b) Alster af vitterhet eller lärdom; konstverk;
vetenskapligt arbete.
A n m. Skrefs fordom IfraU, och anses vara
bärledt af verbet foreiia, öfva, täfla.
IDROTTSMAN, fdråltsmånn, m. 5. pl. — män.
Så kallades fordom dcn, sorn var väl öfvad i alla
slags idrotter.
IDRYPA, v. a. 3. (böjes som Drypa) Låta
droppar af ett flytande ämne falla på, i något.
Man bör först väl rena såret, innan man
i-per balsamen. — Äfv. Drypa i’. —
Idrypande, n. 4. o. Idrypning, f. 2.
IDVATTEN, n. 5. (sjöt.) Ström, som i trånga
farvatten löper långs stränderna, i motsatt
riktning med den, sorn löper midl uti.
IDYLL, -y’ll, m. 3. (gr. Eidyllion, liten bild,
Liten dikt, som skildrar lifvet bland enkla,
oför-dcrfvadc naturmenniskor. Hcrdeqvädc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
