Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Ihärdighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILL
759
IIIÄ
1-a böner, förföljelser. — Syn. Trägen,
Enträgen, Ihållig, Envis.
Anm. Ihärdig kommer af I, partikel, hvilken
fordom begagnades som prefix, alt öka
bemärkelsen, och Härdig.
IHÄRDIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
ihärdig. — Syn. Framhärdighet, Ihållighet,
Ihäng-senhet. Trägenhet, Enträgenhet, Envishet.
IHÄRDIGT, adv. Med ihärdighet. Arbeta i.
I. förfölja någon.
IJÅNS, ijå nns, se Jåns ell. Jans.
IKALF, i kållv, a. oböjl. Säges om en ko ell.
en hona af de idislande djuren, som är drägtig.
IKLÄDA, fkläda, v. a. 2. Bekläda med. I.
en häktad person fångdräglen. (Fig.) I.
moralen en intagande drägl, på ett intagande,
behagligt sätt framställa dess läror. — I. sig, v. r.
4) Taga på sig (klädnad, drägt, o. s. v.). Han
i-dde sig en spansk drägt. I. sig en
vapenrustning. (Fig.) I. sig ens person, föreställa
någon, vara i dess ställe. I. sig en ny
menniska, bättra sig. — 2) (fig.) Åtaga sig. I. sig en
annans skuld, skyldighet, förbindelse, embele.
IKONOGRAFI, ikanågrali’, f. 3. (från grek.)
Beskrifning af bilder, bildstoder ell. andra antika
minnesmärken, som tillhöra bildhuggeri- och
målarekonsten.
IKONOLOGI, ikånålåjf, f. 3. Se
Sinnebilds-lära.
IKORN, i’kå’rn, m. 2. eller
IKORRE, i kå rre, m. 2. Se Ekorre.
IKOSAEDER, ikåsaéd’r, m. 2. pl. — edrar.
(mat.) Solid kropp, innesluten af 20 liksidiga och
likvinkliga trianglar.
IKOSANDRIA, ikåsanndrfa, f. sing. Tolfte
klassen af Linnés växtsystem, innefattande växter
med flera ståndare, vanligen omkring 20, alla
sittande på blomfodrels inre sida, eller i kanten,
der kronbladen äro fästade vid blomfodret.
IKRING, se Omkring.
IKTEBÄR, i cktcbä r, n. 5. Bär af Ikteörten.
IKTEGRÄS, fcktegräs, n. 3. Se Ällgräs.
IKTEÖRT, fckteörrt, f. 3. örten Actæa
spicata, med hvit blomklase, stinkande lukt och
giftiga bär.
IL , m. 2. Häftig vindstöt. Betydde
ursprungligen: Stormhvirfvel.
ILA, v. impers. 4. I. (af 11) Del i-r i
tänderna, värken i tänderna kommer rycktals,
ögonblickligt och i hög grad våldsamt.
ILA, v. n. 4. II. Springa fort; hasta,
skynda så fort som möjligt. I. någon lill hjelp.
I. bort.
Anm. Delta verb kommer af fordna ordet II,
fotblad, och betyder ursprungligen: Springa så
fort, att fotbladen under språnget vändas uppåt.
ILA, v. n. 4. III. Gammalt verb, som
betyder: Dröja, söla, och bibehåller sig ännu i
ordspråket: I. får aldrig hvila, ell. I. kommer
aldrig Ull hvila, en sölare får aldrig slut på det
han har för händer.
ILAGRÄS, flagrä’s, n. 3. örten Anthericum
ossifragum, med hvitgula blommor.
ILANDE, n. 4. Häftigt springande, hastande,
skyndande.
ILBUD, flbüd, n. 3. Se Kurir.
ILEK, flék, f. 2. Se Jcrnek.
ILFÄNAS, se Illfänas.
ILIAD, –åd, m. 3. (grek. Il i as) Horners
hjeltedikl om staden Tröjas (Ilios’) belägring.
ILIG, fligg, a. 2. Fl väder, sådant, då häftiga
vindstötar litet emellanåt komma.
ILIGT, adv. Del blåser i., det är ett iligl
väder.
ILLA, adv. Kompar. Värre. Superi. Värst.
(af 111, ond, elak) 4) Ondt. Göra i. Göra
någon i., tillfoga någon ondt. Göra sig i., tillfoga
sig någon skada, skada sig, t.ex.: Han har gjort
sig i. i handen. Göra i. åt sig sjelf, skada sig
sjelf. Taga i. upp, finna sig stött, sårad,
misstycka, t. ex.: Tag ej i. upp, all jag påminner
derom. Tala i. om någon, säga något, som
förklenar hans rykte. Vilja en i-, söka alt skada
honom, önska honom ondt. I. uttyda, gifva
något en falsk tydning, så all det synes innebära
en förolämpning, en oförrätt, o. s. v. Del är i.
oss emellan, vi äro osams. Gå i. ål någon,
hårdt, strängt behandla, bemöta, tukta, förebrå,
lexa upp, o. s. v. — Syn. Ondt, Argt, Elakt. —
2) Icke väl: oriktigt, falskt, orätt, fult, obeqväml,
olyckligt, obehagligt. Må i. Höra, se i. Tala i.
(jfr. bem. 4.). Skrifva, dansa i. Vi sullo i.
Lukla i. I. klädd. I. beska/fad, beställd. Se
i. ut, hafva fult utseende; (fig.) icke lofva
lycklig utgång; säges äfven om något, som kan
in-gifva andra personer dåliga tankar om en, t. cx.:
Del ser i. ut för en ung flicka, om hon går i
sällskap med en illa känd person. I. känd,
känd för en dålig karakter, dåliga handlingar.
I. beryktad, som har dåligt rykte om sig. /. lill
mods, rädd, orolig, bekymrad, vid dåligt lynne.
I. tillfreds, missnöjd; äfv. orolig, ledsen,
bedröf-vad, harmsen. Vara i. tillfreds med någon.
Vara i. ulc, fast för, vara svårt utsatt för
någon fara, något obehag. Del går honom i.,
olyckligt. Det slår i. lill med honom, han är i
en svår, farlig, olycklig belägenhet. Vara i. i
sina a/färer, hafva dåliga affärer, vara i svår
belägenhet. Del slår i. lill med saken, saken har
ingen framgång, vill icke lyckas. Slå i. ut,
misslyckas. Slå sig i., berga sig dåligt; äfv.
försvara sig klent; äfv. göra sin sak dåligt. Lefva
i. tillsammans, i missämja. I. vid, rädd,
förskräckt. Blifva i. vid, göra någon i. vid,
vara i. vid. Taga i. vid sig, blifva rädd,
orolig, häpen, bekymrad. — Syn. Dåligt, Eländigt,
Uselt, Ömkligt, Erbarmligt, Jemmerligt, Galet,
Gement. — 3) I hög grad, ganska mycket, svårt.
I. sårad, sjuk. Han brände sig i. Slå
någon i. I. slagen. Slå sig i., slå sig, så att man
får svår skada deraf. Falla i., falla och skada
sig svårt. Han blcf i. ond. — Ss.
I-luktande, -smakande.
ILLAK, se Elak.
ILLAMÅENDE, a. 4. Som mår illa, ej är
riktigt frisk. — S. n. Helsotillstånd, då man ej
är fullkomligt frisk, ulan alt dock vara
sängliggande sjuk.
ILLASINNAD, a. 2. Som har ondt i sinnet,
vill någon illa. En i. menniska. — Brukas äfv.
ofta substantivt. De i-e.
ILLATÄNKANDE. a. 4. Som har ondskefulla
tankar. En i. menniska. — Substantivt säges
äfv.: De i.
ILLBRAGD, m. 3. Se Illgerning.
ILLEGAL, - -ål, a. 2. Olaglig.
ILLEGALITET,––––––ét, f. 3. Olaglighet. ’
ILLEGITIM, illeschitfm, a. 2. Olaglig,
orättmätig; oäkta.
ILLEGITIMITET, illeschitimitét, f. 3.
Olaglighet, orätlmälighet; oäkthet.
ILLER. se Hiller.
ILLFUNDIG, a. 2. Sc Illislig.
ILLFUNDIGHET, f. 3. Se lllislighel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
