Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Illfundigt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IMM
760 ILL
ILLFUNDIGT, adv. Se Illistigt.
ILLFÄNAS, v. d. i. (fam.) Med ängslig
ifver eflcrsträfva, fika, längta efter. Han i-ades
att få se del. l. efter nägol. — Syn. Sc
Efter-slräfva.
Anm. Ordet kommer af Illa (i bem. af: i hög
grad, myckel) och Fägna, taga efler, af Få,
laga. Skrefs derföre ursprungligen HlfUguas.
ILLGERNING, f. 2. Svår öfverträdelse af
gudomlig eller mensklig lag, svårt lagbrott. —
Syn. Se Missgerning.
ILLGERNINGSMAN, m. B. pl. — män. Se
Missgern i n gs man.
ILLGREPP, n. B. Ondskefull, bedräglig
handling, elakt streck.
ILLGÖRAS, v. d. 2. (böjes som Göras) Se
Ondgöras.
ILLIBERAL, –-ål, a. 2. Oädel; ej
frisinnad; småaktig; snål.
ILLIBERALITET,––––––-lét, f. 3. Oädelt
uppförande; ficndllighet emot frihet och frisinnade
tänkesätt; småaktighet; snålhet.
1LL1MITERAD, a. 2. (från lat.) Obegränsad,
oinskränkt.
ILLISTIG, a. 2. 4) Som begagnar sig af list,
för att, till andras skada, uppnå sina ändamål.
En i. menniska. — 2) (om sak) Som härrör af,
vittnar om illistighel. I-a medel, utvägar. Eli
i-t beteende. — Syn. (för begge bem.) Se Listig.
ILLISTIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
illislig. — Syn. Se List.
ILLISTIGT, adv. På etl illisligt sätt. Gå i.
lill väga. — Syn. Se Lisligt.
ILLITERAT,–––––åt, a. 4. Olärd, ostuderad.
ILLMARIG, a. 2. (fam.) Se Illislig. —
Brukas mest i skämtsam ton och stil. —
Illma-righel, f. 3. — Illmarigt, adv.
Anm. Torde böra härledas af III och gamla ordet
Mær, som betydde: beryktad, namnkunnig,
således: känd för elakhet.
ILLPARIG, a. 2. (fam.) Sc Illislig. —
Brukas mest i skämtsam ton och stil. —
Illpa-r ig hel, f. 3. — Illparigl, adv.
Anm. Ordet kommer af III ocb Par, list, svek.
ILLPLIKTIG, a. 2. Se Arglislig. —
III-pliklighet, f. 3. — Illplikligt, adv.
Anm. Förmodas af Ihre slå i släglskap med
fornlyska ordet Pluagi, försåt.
ILLUM1NAT,–––––åt, m. 3. (egentl. upplyst)
Medlem af:
ILLUMINATERORDEN.––––––nåt’r-a rd’n. m.
sing. En af professor Weishaupt i Ingolstadt år
4776 stiftad orden lill upplysningens utbredande.
ILLUMINATION, ––Ischön, f. 3. En, vid
högtidliga tillfällen anställd och, om möjligt, efter
byggnadskonstens och perspektivens reglor lämpad,
nattlig belysning af offentliga platser, trädgårdar,
cnskilla byggnader o. s. v., eller hela släder,
medelst ljus, lampor, iransparentcr, beckpannor,
ma-reschallcr, fyrverkeri, o. s. v.
ILLUMINERA, v. a. 4. (lat. Illuminare) 4)
Upplysa med ljus, lampor, marcschaller, o. s. v.
Jfr. Illuminalion. — 2) Belägga med färger. I.
teckningar, kopparstick, kartor, o. s. v. —
Illuminerande, n. 4. o. Illumincrin g, f. 2.
ILLUSION, - - schön, f. 3. (från lat.) 4)
Synvilla. — 2) Förblindelsc. inbillning, drömbild,
bländvcrk. — Syn. Se Villa.
ILLUSORISK, a. 2. 4) Som innefattar cn
synvilla. — 2) Villande, förvillande, bedräglig;
fruktlös.
ILLUSTRATION,–––––-tschön, f. 3. <)
Upp
lysning, förklaring. — 2) Förhcrrligande genom
ära och ryktbarhet. — 3) Kopparstick, stålstick
eller träsnitt, bifogadt cn bok lill belysning af
texten och lill prydnad.
ILLUSTRERA, v. a. 4. (lat. Illustrare) <)
Upplysa, förklara. — 2) Göra ryktbar, ansedd. —
3) Belysa texten i en bok med bifogade gravurer.
ILLVILJA, f. 4. Vilja, som söker andras
skada.
ILLVILJARE, m. B. Person, som vill någon
illa. Brukas endast i förbindelse med genitiv el),
pronom. poss. Presidentens i. Hans, mina i.
— Syn. Ovän, Fiende.
ILLVILLIG, a. 2. Som vill andra illa. En
i. menniska. Säges äfv. om sak. t. ex.: Ell i-l
uppförande. — Syn. Afvig. — Illvilligt, adv.
ILNING, f. 2. 4) Se ll. — 2) Elt häftigt
påkommande anfall af flygvärk. En i. i länderna.
ILSK ell. ILLSK, a. 2. (i plur. och bestämd
form Ilskna) I högsta grad ondsint, argsint. En
i. hund, tjur, häsl, som gerna vill bila, stånga
eller slå menniskor. Bildar sammansättningen
Folkilsk.
ILSKA ell. ILLSKA, f. 4. Högsta grad af
arghet, vrede, ondska, hat. Del gjorde han i
i-n. Mina fienders i. är så slor, att de
försmå inga vapen, äfven de smutsigaste, emot
mig.
ILSKEBIRRA ell. ILLSKEBIRRA,
fllske-bfrra, f. I. (fam.) Se Argbigga.
ILSKEN ell. ILLSKEN, i llsk n, a. 2. neutr.
— el. Se llsk.
ILSKFULL ell. ILLSKFULL, a. 2. Fuli af
ilska.
ILSKNAS ell. ILLSKNAS, v. d. 4. (pop.)
Blifva ilsken, ytlerst ond.
ILTÅG, i’ltå’g, n. B. Tåg, som i möjligaste
hast göres genom ett land. — Syn. Forcerad
marsch.
IMAGINATION, imaschinatschön, f. 3. 4)
Inbillningskraft. — 2) Inbillning.
IMAGINERA, imaschinèra, v. a. 4. Upplän
ka. — I. sig. v. r. Föreställa sig.
IMAGINÄR, imaschinä’r, a. 2. 4) Inbillad. —
2) Orimlig.
IMBAI), i mmbåd, n. B. Se Angbad. [-[Imm-bad.]-] {+[Imm-
bad.]+}
1MBIBERA, fmmbibèra, v. a. 4. (lat. Inb ib c re)
Genomblöta.
IMEDLERTID. IMELLERTID, sc Emellertid.
IM EL LAN. se Emellan.
IMITATION, –-tschön, f. 3. Efierhärmning,
cfterbildning.
IMITERA, v. a. 4. Efterhärma, efterlikna;
utföra något eller en viss förebild. I. Home rus,
Virgilius. — Imiterande, n. 4. o.
Imile-ring, f. 2.
IMJÖLKE, n. 4. (bot.) Se Råmjölksgräs.
1 MKYLARE, m. B. Redskap, som begagnas
vid brännvinsbränning, för alt afkyla spritångorna,
som genom brännvinspiporna blifvit ledda från
halten på brännvinspannan.
IMMA, f. IMME, m. sing. 4) Ånga, som
uppstiger ifrån en varm vätska. Dcraf Imbad.
— 2) Ånga, som fällt sig på ytan af ett föremål.
I-n på fönsterrutorna. e
IMMA, v. n. 4. (föga brukl.) Sc Anga.
1MMANENT, –nä’nnt, a. 4. Inneboende.
IMMATEHALITET,–––––––-ét, f. 3.
Okropps-lighel.
IMMATERIEL, –––––-ä’l. a. 2. (franskt ord.
af lat. In och Materia, ämne) Okroppslig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
