Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Immatrikulera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1MM
IN
761
IMMATRIKULERA. v. a. 1. (fr.
Immatri-culer) Införa ell. inskrifva i en matrikel,
förteckning. — I mm alr i kul er ande, n. 4. o.
Im-matrikulering, f. 2.
IMMEDIAT,––––-åt, a. i. Omedelbar.
I MM ENS, irnmä’nns, a. (utan neutr. o. plur.)
Omätlig.
IMMENSITET. immännsitct. f. 3. Omätlighet.
IMMENSURABEL, immännsuråb’1, a. 4.
Omätlig-
IMMERFORT, i‘mm’rfört. adv. (t.) Utan
uppe-hör, oaflåtligt, beständigt. Källa i. — Syn. Se
Beständigt.
IMMIG, a. 2. Uppfylld af eller bctäckt mod
imma. /. luft. Fönstren äro i-a. —
Immighet, f. 3.
IMMINENT, –nannt, a. 1. Nära
förestående. hotande.
IMMISS10N, - - schön, f. 3. (jur.) Införsel i
egcndum.
IMMODERAT,––––––åt, a. 4. Omåttlig; häftig.
IMMODEST, –ä’sst, a. 1. Oanständig, oblyg.
IMMORALISK, a. 2. Osedlig, sedeslös.
IMM0RAL1TET, ––––-ét, f. 3. Osedlighet.
IMMORTELL, immårrtall, f. 3. Se Gul
Kattfot.
IMMUNITET,––––––ét. f. 3. 4)
Undantagsfri-het, skattefrihet. — 2) Fri- och rättighet.
IMPASTERA, immpastèra, v. a. 4. (ital.
Im-paslare) 4) (mål.) a) Pålägga färgen tjockt, eller
hvad i konstnärsstil kallas fett, utan att för mycket
utbreda eller utstryka den med penseln. — b)
Lägga hvar färg på sitt ställe, utan att fördrifva
eller sammansmälta dem med andra. — 2) (i
gra-veringskonslen) Medelst streck förbinda de med
grafstickeln eller etsnålen gjorda punkter. —
Im-pasterande, n. 4.
IMPASTERING, f. 2. 4) Förfarandet, då man
impaslerar. — 2) En impasterad målning.
IMPEDIMENT, immpedimä’nnt. n. 3. (lat.
Impedimenlum) Så kallas i landtmätarspråket
hvarje naturföremål, som lägger hinder i vägen
för mätningen af en yta, L ex. berg, skog, floder,
o. s. v.
IMPERATIV, immperatfv, m. 3. (gram.)
Mo-dus, som utmärker befallning, råd, bedjande eller
tillåtelse. Skrifves äfv. enligt latinet
Imperali-vus. [— if.]
IMPERATOR. immpcråtårr, m. 3. (uttalas i
plur. — törärr) (lat.; rom. hist.) 4)
Öfverbefäl-hafvare för en hel krigshär. — 2) Regcnt öfver
romerska riket.
IMPERFEKT, immpärfä’ckt, n. 3. (gram.)
Tcmpus, sorn utmärker, att något skedde i cn
helt och hållet förfluten tidpunkt. Skrifves äfv.
enligt latinet Impprfpclum. [— fect.J
1MPERIALPAPPER, immperiålpåpp’r, n. 3.
Benämning på papper af största format.
IMPERIALSÄNG, immpcriålsä nng, f. 2.
Ut-dragssäng för två personer, öppen på begge
långsidorna.
IMPERSONALE, immpärsonåle, n. (gram.;
lat.) Opersonligt verb, d. v. s. elt sådant, som
endast nyttjas med tredje person, t. ex.: Del regnar.
1MPERSONEL. immpärsonäJ, a. 2. (gram.)
I-l verb, se Impersonale.
IMPERTINENT, immpärtinä’nnt, a. 4. (fr.)
Näsvis, olidig. oförskämd.
IMPERTINENS, immpärtinä’nns, f. 3. (fr.
Jmperlinence) Näsvishet, otidighet, oförskämdhet.
IMPONERA, v. n. 4. I. på, ingifva aktning,
vördnad eller lydnad.
IMPONERANDE, a. 4. Se Imposant.
1MP0PULARITET,––––––ét, f. 3.
Egenskapen att cj vara omtyckt af folket.
IMPOPULÄR.–––––ä’r. a. 2. Ej enlig med
folkcls Önskningar, för folket misshaglig, ej
omtyckt af folket.
IMPORT, immpå’rrt, m. 3. Införsel af
utländska varor i ett land.
IMPORTERA, v. a. 4. (lat. Importare)
Införa utländska varor i ett land.
IMPOSANT, immpåsånngt, a. 4. (fr.)
Vördnadsbjudande, aktningsbjudande.
IMPOSSIBEL, immpåssi’b’1, a. 2. Omöjlig.
IMPRAKTIKABEL, inimpracktikåb’1, a. 2. 4)
Ogörlig, overkställbar. — 2) Ofarbar. I. väg.
IMPREGNERA, immpräggnèra, v. a. 4. (kem.)
Mätta. — Impregnerande, n. 4. o.
Im-pregnering, f. 2.
1MPRIMATUR, immprimåturr, n. B. (lat.
betyder egenll.: det må tryckas)
Tryckningslill-stånd.
1MPR0BATI0N,–––––tschön, f. 3. Ogillande,
förkaslclse.
1MPR0BATUR, immprobålurr, n. B. Lalinskt
ord, som betyder: ogillas, och begagnas om den,
som ej godkännes vid examen.
IMPROBERA, v. a. 4. (lat. Improbare)
Ogilla. förkasta. — Impr ober ande, n. 4. o.
Im-probcring, f. 2.
IMPROMPTÜ, immpYå mmtu, n. 3. (lat. in
promptu) 4) Svar, tal eller vers, som göres ulan
förberedelse. — 2) Allt hvad som göres eller sker
oförberedt.
IMPROVISATION,––––––tschön, f. 3.
Författande af vers eller lal ulan förberedelse.
IMPROVISATÖR, ––––––ö’r, m. 3. En, som
gör vers eller håller tal utan förberedelse.
IMPROVISERA, v. a. o. n. 4. (af lat. ex
im-proviso, oförväntadt) 4) Göra vers eller hålla tal
oförberedt. — 2) Spela på ett instrument utan
förberedelse eller noler, endast öfverlemnande sig
åt ögonblickets ingifvelse. —
Improviserande, n. 4. o. Impro v is er i ng, f. 2.
IMPULS, immpulls, m. 3. (lat. Impulsus)
Pådrifning. påslöt; väckelse, ingifvelse.
IMTUNNA, f. 4. Se Ångtunna.
IN, inn, adv. L 4) Betecknar rörelse,
förflyttning till eller varande, vistelse i det inre af ett
föremål. Gå in genom dörren. Drifva ända
in i staden. Tränga in i Italien. Staden ligger
långt in i landet. Djupt in i skogen. Taga
in, gifva in medikamenter. — 2) In på
utmärker, att cn handling, elt lidande, ett tillstånd fortfar
äfven ett stycke i början af en.eflcrföljande tidsdel,
t. ex.: Sitta långt in på nallen. Sofva långt in
på dagen. Arbetet ^år in på nästa år. — In
bildar, under förestående bem. 4 och flera deraf
härledda figurliga, en mängd sammansättningar, af
hvilka följande ej tarfva förklaring: Inbrusa,
-bulla, -bända, -bära, -böja, -dansa,
-fara, -fladdra, -flyga, -forsa, -följa,
-fösa, -gravera, -hala, -halla,
-hjel-pa, -hoppa, -klifva, -klättra, -krypa,
-kräla, -kullra, -kånka, -langa, -leta
sig, -lyfta, -mota, -ragla, -resa,
-rinna, -segla, -skrida, -skutta , -skyffla,
-skåfla, -skynda, -slinka, -slippa,
-sluka, -slänga, -släpa, -springa,
-stapla, -sliga, -styra, -svalla,
-sväf-va, -lilla, -trilla, -trippa, -tumla,
-vackla, -valsa, -välta, -vältra, -åka.
IN, inn. II. Latinsk partikel, som förekommer
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
