Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Korsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
860
KOR
KOR
bevars! se Bevars. — Adv. K. och tvärs,
korsvis, än hit och än dit.
KORSA, v. a. 4. 1) Lägga, sätta, ställa i
kors. K. armarna, benen. — 2) K. ell. k.
ö’f-ver, stryka kors öfver. — 3) Röra sig, fara,
komma, föras, drifvas, gå, löpa, i en riktning, som
bildar ett kors med en annan. Dessa fartyg,
vägar k. hvarandra. Slingorna k-de
hvarandra. — 4) Drifva, slå, hugga i kors emot
något. Han k-de sin motståndares klinga. —
K. sig, v. r. 1) Göra korstecknet. — 2) (fig.
fam.) Yttra högsta grad af bestörtning,
förundran.
KORSAR, kårrsår, m. 3. (ital. Corsaro, af
lat. Cursor, löpare) i) Sjöröfvare. — 2)
Sjöröf-varfartyg. [Cor —
KORSBAND, n. S. 1) Band, som i kors
omsluter något. — 2) VMaste delen af en
mas-ugnspipa.
KORSBENET, n. def. Se Heligbenet.
KORSBLOMSTRIG, a. 2. (bot.) Som har
blommorna sittande i kors.
KORSBINDEL, m. 2. pl. — bindlar, (kir.)
Korsvis anlagd bindel.
KORSBOM, m. 2. pl. — bommar. Se
Vändkors.
KORSBRODER, m. 3. pl. — bröder, (hist.)
Riddare af Tyska Orden.
KORSBÅGE, m. 2. pl. — bågar, (byggn. k.)
Korsformigt uppstigande hvalfbåge, bvilandc på
fyra pelare.
KORSBÄRANDE, n. sing. (teol.) Chrisli k.,
händelsen, då Christus måste bära korset.
KORSBÄRARE. m. 5. eller
KORSDRAGARE, m. 3. — GARINNA, f. 4.
(fig.) En, som Gud pålägger kors och bedröfvelse.
Tålig k.
KORSELD, m. 2. (krigsk.) Korsande eld ifrån
tvenne batterier, o. s. v.
KORSETT, kårrsätt, m. 3. (fr. Corsel. af
Corps, från lat. Corpus, kropp) Lifstycke;
snör-lif. .[Cor—.]
KORSFANA, f. 4. Fana med korsets tecken.
KORSFARARE, m. 3. (bist.) Deltagare i ett
korståg.
KORSFÄRD, c. 3. Se Korståg.
KORSFÄSTA, v. a. 2. Aflifva genom
fasl-naglande på korset (bem. 4). (Fig.) K. sill kött,
kufva sina lustar och begärelser. — Kors
fästande, n. 4., Korsfästelse, f. 3. o.
Korsfästning. f. 2.
KORSGATA, f. 4. Se Tvär gala.
KORSGEVÄR, n. 3. Se Bardisan,
Helle-bard.
KORSGROP, f. 2. (anat.) Den nedanför
kors-knölen belägna fördjupnipg i bakre kaualväggen
af bäckenet.
KORSGÅNG, m. 2. Tvenne gångar, som
rätvinkligt korsa hvarandra.
KORSHERRE, m. 2. pl. — herrar, (hist.)
Andelig Riddare, ledamot af Korsherrarnes eller
Tyska Orden. Kallas äfv. Tyska Riddare, Tyska
Herrar.
KORSHUGG, n. 3. Ett slags hugg i
fäktning.
KORSHVALF, n. 3. (byggn. k.) Hvalf, som
består af tvenne så kallade tunnhvalf, hvilka
genomskära hvarandra.
KORSKNCJT, m. 2. Vanlig dubbelknut.
KORSKNÖL, m. 2. (anat.) En rundakligt
framstående knöl, vid öfra kanten af bäckenets
ka-nalvägg.
KORSKYRKA, f. 4. Kyrka, byggd i form af
ett kors.
KORSKÅL, m. sing. Se Kålranunkel.
KORSMESSA, f. 4. Benämning på tvenne
kyrkofester i katolska församlingen, den ena den
3 Maj, till minne deraf, att Frälsarens kors, efter
föregifvande, vid grafning, som kejsar Conslantin
d. Stores moder, Helena, år 326 lät anställa på
Golgata, der påfanns; den andra den 14
September, till minne af det förut af Perserna
bortförda, heliga korsets återtagande från dem. år
628, efter en af grekiska kejsaren Heraclius
vunnen seger.
KORSMUSKEL, m. 3. pl. — muskler, (anat.)
Muskel, som har sitt läge i korset.
KORSMÄRKE, n. 4. Märke i form af ett
kors.
KORSNING, f. 2. Handlingen, då man
korsar eller korsar sig.
KORSNÄBR, m. 2. 4) Ett slägte af
Sparf-fåglarna. Loxia. — 2) En art af delta slägte,
6% tum lång; hanen efler första ruggningen röd,
efter den andra grön eller gröngul. Loxia
cur-virostra.
KORSOMSLAG, n. 5. Omslag af smala
pappersremsor i kors omkring tidningar, brochurer
o. d., som sändas med posten. Sända under k.
KORSREDUTT, karrsredütt, m. 3. (fortif.)
Fältskans, bestående af fyra sammansatta balfva
redutter.
KORSREM, f. 2. pl. — remmar. Rem, som
går i kors.
KORSRIDDARE, m. 5. (hist.) Riddare, som
deltog i ett korståg.
KORSRÄF, m. 2. pl. — räfvar. En afart af
räf, rned ett svart kors på ryggen.
KORSSKANKJ. oböjl. (pop.) Slå k. med någon9
sätta foten bakom en annans ben och slöta
omkull honom baklänges.
KORSSKANS, m. 2. Se Korsredull.
KORSSKRUF, m. 2. pl. — skrufvar. Skruf,
som går genom stocken på en bössa och har sin
skrufmuller vanligen i tryckblccket,
hufvudsakli-gcn sammanfästande pipa och stock.
KORSSNITT, n. 5. Snitt, inskärning i form
af elt kors.
KORSSPINDEL, m. 2. pl. — spindlar. Elt
slags spindel, brun, mer eller mindre skiftande i
gult eller rödt, med elt kors på bakdelen; honan
stundom cn tum lång, hanen ej större än en ärt.
Epcira Diadema.
KORSSTRAFF, n. 3. Dödsstraff genom
korsfästning.
KORSSTRECK, n. 3. Streck, som korsar elt
annat.
KORSSTYNG, n. 3. (söm.) Två små styng, som
korsa hvarandra.
KORSTECKEN, n. 5. Tecken, som göres i
luften med handen, i form af ell kors.
KORSTROLL, n. 3. (naL hist.) Ett slags
Sjö-sljerna i Kattegatt, nästan handslor, violett eller
rödaktig. Astcrias rubens.
KORSTÅG, n. 3. (hist.) Benämning på de
härtåg, som i medeltiden Europas folk gjorde, för
att återtaga det Heliga landet ifrån Saracenerna.
KORSTÖM, f. 2. pl. — tömmar. Töm med
korsremmar.
KORS VERK, n. 5. Ett slags byggnadssätt för
hus, då väggarne utgöras af vertikala bjelkar med
korsvis mellanslagna sidobjclkar, emellan hvilka
är inuradt med legel och ler. — Ss.
K-sbyggnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
