Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Köksbjörn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖK
KÖKSBJÖRN, m. 2. (skämtv.) Kökspiga.
KÖKSDEPARTEMENTET, n. sing. def. (fam.
skämtv.) Köksväsendet.
KÖKSGOSSE, m. 2. pl. — gossar. Se
Kökspojke.
KÖKSKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar.
Kammare, innanför elt kök, för hvarjehanda
hus-hållsgöromål, och der vanligen kökspersonalen har
sin natthvila.
KÖKSKNIF, m. 2. pl. — knifvar. Sådan
slags knif, som hrukas i kök, vid matlagning.
KÖKSKRYDDA, f. i. Krydda, som användes
vid matlagning.
KÖKSLATIN, n. sing. (fam.) Dålig latin. Man
säger äfv. i samma mening Munk- och
Skomakar-latin.
KÖKSLINNE, n. sing. Hvarjehanda
linnepersedlar, som i ett kök brukas, såsom handdukar,
m. m.
KÖKSPIGA, f. 4. Piga, som har sin
sysselsättning i köket.
KÖKSPOJKE, m. 2. pl. — pojkar. Pojke,
som biträder kocken i hans göromål.
KÖKSPUST, m. 2. Pust, som begagnas i kök,
att blåsa på elden med.
KÖKSRÄNNA, f. i. Slenränna, som går ifrån
ell kök, och hvari sköljvatten ulslås.
KÖKSSCEN, m. 3. Scen, som tilldrager sig
i ell kök.
KÖKSSLEF, f. 2. pl. — slefvar. Träslef,
som begagnas att röra i grytan med, vid
matlagning.
KÖKSSPIS, m. 2. Spisel för matlagningen, i
ett kök, vanligen med cn stor, flat eldstad, ofta
belagd med jernbäll.
KÖKSSPRÅK, n. 5. (fam.) Rått och ohyfsadt
språk, sådant som talas af kökspigor.
KÖKSSTYCKE, n. 4. Tafla, som föreställer
en köksscen, det inre af elt kök, eller hvarjehanda
matvaror.
KÖKSTRÄDGÅRD, m. 2. Inhägnad plats För
odling af hvarjehanda köksväilcr.
KÖKSVAGN, m. 2. Vagn, hvarpå kökssaker
föras, vid furstliga personers resor.
KÖKSVED. m. sing. Se Kokved.
KÖKSVÄSENDET. n. sing. def. Allt hvad
som angår eller tillhör kökel.
KÖKSVÄXT, KÖKSÖRT, f. 3. Växt, ört, som
användes vid matlagning.
KÖL, m. 2. (skepp.) 1) Ett af flera timmer,
långs midlen af elt fartygs botten, sammanfogadl
trästycke, hvarvid släfvarne och spanten resas
och fästas. — 2) Mellanrummet på däck emellan
fockmasten och fallrepstrappan. — 3) (bot.) De
tvenne nedersta, sammanväxta bladen af en
ärtblomma.
KÖLA. v. a. 4. (skepp.) Förse med köl.
KÖLBRYTNING, f. 2. (skepp.) Händelsen,
att en köl brytes.
KÖLBULT, m. 2. (skepp.) Metallbult, som
går igenom kölen och kölsvinet.
KÖLD, m. sing. (af Kall) 4) Frånvaro af
värme, till den grad, att vattnet fryser.
Vintertiden är starkaste k-en. — Sammansättning:
Vinterköld. — Syn. Kyla, Frost. — 2) (fig.)
Mindre vänlig sinnesstämning. Bemöta någon med k.
— Syn. Kallsinnighet.
KÖLHALA, v. a. 4. (skepp.) 4) Lägga ett
fartyg på sidan, för att reparera dess botten eller
förhyda detsamma. — 2) Straffa en delinqvenl
på det sätt, att ett långt tåg fästes om dess lif,
hvarpi han tvingas att boppa från storrånocken
KÖP 895
ned i vattnet, och sedan under kölen upphalas
till andra sidan af fartyget. — Kölhalande,
n. 4. o. Kölhalnin g, f. 2.
KÖLHALN1NGSBÄNK. m. 2. Se Brobänk.
KÖLHERRE, m. 2. pl. — herrar, (numera
obrukl.) Befälhafvare på ett fartyg.
KÖLLASK, m. 2. (skepp.) Sammanfogningen
af de trästycken, af hvilka kölen beslår.
KÖLNA, f. 4. Torkhus, der säd mällas, lin
torkas, o. s. v.
KÖLPLANKA, f. 4. Se Sandbordsplanka.
KÖLRUM, n. 5. Nedersta delen i elt fartyg,
dit orenligheten samlas.
KÖLSPUNN1NG, m. 2. (skepp.) En
fördjupning långs hela kölen, hvari sandbordsplankorna
äro infogade.
KÖLSVIN, n. 5. (skepp.) Flera
sammanla-skade och vid kölens öfvcrkant inuti fartyget
fastbultade trästycken.
KÖLTRÄ, n. 4. (skepp.) Hvar och en af de
bjelkar. som, sammanlaskade, utgöra kölen.
KÖLVATTEN, n. 5. De hvirflande spår, som ett
seglande fartyg cn slund lemnar efler sig i vattnet.
KÖN, n. 3. (i fornspråket Kyn. af Kunna)
4) Den hos menniskan och alla djur af högre
utbildning existerande skilnad, till följe hvaraf
alla dithörande individer, för sin arts
fortplantning, af naturen bekommit olika organer, af
hvilkas samverkan sjelfva fortplantningen beror.
Två personer, djur af olika k. — Säges äfv. i
samma mening om de högre utbildade växterna.
Många växter förena begge k-en i samma
blomma. — Bildar sammansättningarna: Mans-,
Qvinno-, Han-, Honkön. — 2) (kollektivt)
Betecknar ofta antingen män eller qvlnnor I
allmänhet. En qvinna, höjd öfver silt k. Del sköna
k-et, eller absolut, K-el, qvinnorna. En vän af
k-el. — St. K-s skilnad.
KÖNLÖS, a. 2. Så kallas de växter, I hvilkas
blommor finnas hvarken ståndare eller pistiller.
KÖNPELARE, m. 5. (bot.) Ståndarsträngarne
sammanväxta med stiftet hos en orchid.
KÖNSDEL, m. 2. Kroppsdel, som bidrager
till fortplantningen; äfv. del af en växt, som har
samma ändamål.
KÖNSDRIFT, m. sing. Drift hos menniskor
och djur, hvarigenom, medelst begge könens
samverkan. fortplantningen beverkas.
KÖP, n. 3. 4) Bylesaftal, hvarigenom cn
person (Säljaren) ål en annan (Köparen) lill ett
bestämdt pris öfverlåler eller förbinder sig alt
öf-verlåta något, som han besitter. Sluta, ingå k.
Slå upp k. Slå vid k-et. Förvärfva någol
genom k. Vara, finnas till k-s, alt få köpa.
Gifva k., slå af på priset. (Fig. fam.) Ge k.,
gifva med sig, gifva efler, nedsätta sina anspråk.
Gifva på k-et, utom den sak, som varit föremål
för köpeaflalet, gifva köparen något för intet.
(Fig. fam.) På k-et, dessutom, derutöfver. Han
har 10,000 r:dr i inkomst, och ändå litet på
k-et. — Har sammansättningarna Egendoms-,
Tjensle-, Vänköp. m. fl. — Syn. Handel. — 2)
Pris. Del är godt k. på smör. Lemna någol
för godt k. Få för godt k. Det blir inle för
bältre k., Äfv. (fig.) det går ej af med mindre,
del kan ej låta sig göra med mindre. (Fam.) Del
är hitladl för det k-el, utmärkt billigt pris.
(Fig. fam.) Han skall ej hafva gjort del för så
godt k., han skall ej slippa så lätt. Slippa för
godt k., komma lätt ifrån en svår sak. — 3) (i
spel) Kastande af några bland de kort, som man
har på hand, och andras upptagande från talongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
