Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Oafgjord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OAF
OBE
163
OAFGJORD, a. 2. Ej afgjord, ej gifven, ej
beslutad, ej bestämd. Segren var ännu o.
Saken är ännu o.
OAFHÄNDELIG, a. 2. Som ej kan afhändas.
OAFHÄNGIG. a. 2. Ej beroende af annans
vilja, makt, godtycke. En o. stal. — Syn. Se
Oberoende.
OAFHÄNGIGHET, f. 3. Frihet ifrån
beroende af annans vilja, makt, godtycke. — Syn.
Se Oberoende.
OAFKORTAD, a. 2. Ej afkortad, utan
af-drag. Få åtnjuta lönen o. — Oa f k or la dl,
adv.
OAFLÄTLIG, a. 2. Se Oafbrulen.
OAFLÅTLIGEN och OAFLÄTLIGT, adv. Sc
Oafbrutel.
OAFSEDD, a. 2. neutr. — sedt. Ej afsedd,
utan afseende på. Brukas mest i absolut
kasus. O. nödvändigheten alt... O-dl behofvet
alt...
OAFSIGTLIG, a. 2. Se Ouppsållig.
OAFSÄTTLIG. a. 2. 4) (om varor) Som ej
kan afyttras, försäljas. — 2) (om embetsmän) Som
ej kan afsättas utan dom och ransakning. — Syn.
Inamovibel. — Oafsälllighel, f. 3.
OAFVISLIG, a. 2. Som ej kan afvisas; som
man måste gifva akt på. En o. nödvändighet.
Etl o-t behof. — Syn. Oeftergiflig.
OAFVÄND, a. 2. Ej bortvänd, som ej
bortvändes. Betrakta med o-a blickar.
OAFVÄNDT, adv. Med oafvända blickar. O.
betrakta.
OAFYTTERLIG, a. 2. Som ej kan afyttras.
O-a rättigheter. — Oaf yllerli ghel, f. 3.
OAKTADT, prep. Utan afseende på, utan
binder af. O. sin höga ålder är han ännu kry
och rask. Del o., icke dess mindre. Allt delta
o. är del sant, alt... — Konj. Se Ehuru, 2.
O. hon är skön, är hon dock ej älskvärd. —
Ellipliskt säges äfv.: O. skön, är hon dock ej
älskvärd.
OAKTSAM, a. 2. Ej aktsam, vårdslös. Vara
o. om något. — Syn. Se Vårdslös. —
Oakl-samhet, f. 3. — O a kl sa ml, adv.
OANFÄKTAD, a. 2. Utan att anfäktas,
antastas, ansättas. Brukas mest i hälft skämtsam
mening. Lycklig den, som o. af björnar går
sin verld igenom. — Syn. Oantastad.
OANGENÄM, a. 2. Ej angenäm. En o.
nyhet. — Syn. Se Obehaglig. — Oangenämt,
adv.
OANMÄRKT, a. 4. Som ej blifvit anmärkt.
En o. missräkning. Etl o. fel. — Adv. Ulan
anmärkning. Låta någol passera o. Få o. göra
något.
OANSEDT, prep. o. konj. Se Oakladt.
OANSENLIG, a. 2. Föga stor, nästan liten;
bvars utseende ej ingifver några höga tankar om
ens personlighet. Eli o-l hus. En liten, o. karl.
— Syn. Obetydlig, Osynlig.
OANSENLIGHET, f. 3. Litenhet; egenskapen
all i afseende på växt, hållning och utseende ej
ingifva några höga tankar om ens personlighet. —
Syn. Obetydlighet, Osynlighet.
OANSTÄNDIG, a. 2. (både om person och
sak) Som felar mot reglorna för det tillbörliga och
passande. Vara o. emol någon. Ett o-t
uppförande, språk, skick. O-a ord. — Syn.
Opassande, Otillbörlig.
OANSTÄNDIGHET, f. 3. 4) Egenskapen alt
▼ara oanständig. Hans o. gick så långt, atl
alla de närvarande blefvo uppbragte. — 2)
Oanständig handling, oanständigt yttrande. Tillåla
sig o-er.
OANSTÄNDIGT, adv. På ett oanständigt sätt.
Uppföra sig o.
OANSTÖTLIG, a. 2. Som ej ger anstöt. Ell
o-t yttrande. — Oanslötlighel, f. 3.
OANSVARIG, a. 2. 4) Ej skyldig att ansvara
för någol. Konungen är o., men minislrarne
äro ansvariga. Vara o. för sill arbete. — 2)
Med ansvarsskyldighet ej förenad. O. syssla,
tjenst.
OANSVARIGHET, f. 3. Frihet ifrån
ansvarsskyldighet.
OANTASTAD, a. 2. Ej aniaslad, ulan alt
antastas. Han lyckades atl o. af röfvare
fullborda sin resa.
OANTASTLIG, a. 2. Som ej kan eller får
antastas, ställas till rätta. Konungen är o. —
Oanlasllighcl, f. 3.
OANVÄNDBAR, a. 2. Som ej kan användas,
brukas. — Syn. Obrukbar,
Obegagnelig.-Oan-v ä n d b a r h e l, f. 3.
OAPPETITLIG, a. 2. 4) Som ej retar
matlusten, osmaklig. — 2) (fig.) Ej retande, ej
lockande; obehaglig. — O a ppe Ullig hel, f. 3. —
Oapp e Ulligt, adv.
OARBETÅD, a. 2. Ej arbetad, ej bearbetad,
ej förarbeiad. O-t guld och silfver.
OART, m. 3. 4) Dålig art, beskaffenhet. O-er
hos tackjern. — 2) Elak vana. Denne gosse
har många o-er.
OARTAD, a. 2. Som har oarler. O-l
tackjern. O. malm. Säges ej i sedligt afseende.
OARTIG, a. 2. Som röjer brist på artighet.
Kan sägas både om sak och person. Vara o.
emol någon. Ell o-l uppförande. — Syn.
Ohöfiig.
OARTIGHET, f. 3. 4) Brist på artighet. —
2) Oärlig handling, oartigt yttrande. Göra sig
skyldig till o-er. — Syn. Ohöfiig.
OARTIGT, adv. På ett oärligt sätt, med
oartighet. O. bemöla någon. — Syn. Ohöfiigt.
OAS, oås, m. 3. (arab. Oasis) Grönskande,
trädbeväxt fläck i Asiens och Afrikas sandöknar.
OBARMHERTIG, a. 2. Utan känsla af
barm-hertighet, Öfverdrifvet hård. En o. menniska.
Vara o. emol någon. Säges äfv. om sak, t. ex.:
O. behandling. O-l straff. — Syn. Omensklig,
Hård, Grvm, Omild. Skoningslös.
OBARMHERTIGHET, f. 3. Egenskapen alt
vara obarmhertlg. — Syn. Omensklighet,
Hårdhet, Grymhet, Omildhet.
0BARMHERT1GT. adv. 4) Utan
barmhertig-het. O. förfara emol någon. — Syn.
Omensk-ligt, Hårdl, Grymt, Omildl, Skoningslöst. — 2)
(fam.) I högsta grad, ganska mycket. Han fick
o. med stryk. Äta, dricka o. — Syn. Se
Mycket.
OBDUCERA, v. a. 4. (lat. Obducere) Öppna
elt lik och undersöka de inre delarnes tillstånd.
— Obducerande, n. 4. o. Obducering,
f. 2.
OBDUKTION, åbbducktschön, f. 3. Af läkare
företagen öppning af elt lik. [-duct -.]
OBEDEN ell. OBEDD, a. 2. Se Oombedd.
OBEDIENS,––––ä’nns, f. 3. (lat. Obedientia)
Klosterlydnad.
OBEFAREN, a. 2. neutr. — et. Som ej
blifvit befaren. Ell nästan o-el haf.
OBEFLÄCKAD, a. 2. Ej befläckad. Brukas
mest i moralisk mening. Ell o-l namn, rykte.
OBEFOGAD, a. 2. Ej befogad: 4) Oberättigad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
