Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Oljerättika ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OL) OLÄ 177
OUERÄTTIKA. f. 1. Ett slags rätlika, af
hvars frön pressas olja.
OUESLAGERI» n. 3. Inrättning, der olja
pressas.
OLJESTAMP, m. 2. Stamp, hvarmed oljefrö
krossas.
OLJESTEN, m. 2. Se Oljehen.
OLJETRÄD, n. 6. Se Olivträd.
OLJETVÅL, m. sing. En af bomolja och
natron kokt tvål.
OLJGAS, m. 3. Lysgas, beredd af oljor.
OLJIG, a. 2. I) Som liknar olja. — Syn,
Oljaklig. — 2) Nedsmord, fläckig af olja.
OLJPALM, f. 3. En palmart i Guinea, hvars
fruktkött lernnar palmoljan, hvaraf palmtvålen
tillverkas. Elais guincensis.
OLJSOCKER, n. sing. Se Glycerin.
OLJSYRA, f. 1. (kem.) Elt slags syra, som
erhålles af talg genom kokning med kaustik kalilut.
OLJUD, n. sing. Skrål, rop och hojtande,
hvarigenom lugnet och ordningen störas. Föra
o. — Syn. Larm, Stoj, Oväsende.
OLJVÅXT, f. 3. Växt, hvaraf olja erhålles.
OLLON, n. 6. Nöt med ett tunt, läderarladt
frögömme, t. ex. på ek, bok. — Ss. O-skörd.
[Ålion.j
OLLONBETE, n. 4. Bete för svin i
ollonskog.
OLLONBORRE, m. 2. pl. — borrar. Ett
slågte af Skalbaggarna, som vistas i träden, hvars
löf de söndergnaga. Melolonta.
OLLONGÄLD, m. sing. Skatt, sorn fordom
betalades för de svinkrealur, hvilka fingo beta
på kronans ollonskogar.
OLLONHYLSA, f. 1. Hylsan, hvari ell ollon
år infaltadt.
OLLONSKOG, m. 2. Skog af träd, som bära
ollon, såsom ek, bok. Släppa svin på o.
OLLONSKÅL, f. 2. Se Ollonhylsa.
OLLONSVIN, n. 3. Svin, som går i
ollon-bete.
OLOFSMESSA, f. 4. Stor högtid under
katolska liden, med fasta och förhclg, som firades
den 29 Juli» hvilken dag ännu i almanackan är
betecknad med namnet Olof.
OLOFLIG, a. 2. Hvarlill man ej har lof; ej
tilläten. O. handel. — Syn. Otillåtlig,
Otillåten, Förbjuden. [Olåflig.]
OLOFLIGT, adv. På olofligt sätt. [Olåfligl.]
OLOF VANDES, adv. Ulan lof. [Olålvandes.j
OLSMESSOKROKEN, m. sing. def. (pop.) Tiden
omkring Olofsmcssa.
OLUST, m. sing. Känsla af obehag. — Syn.
Olustighet, Ovilja, Vedervilja, Dufvcnhet.
OLUSTIG, a. 2. Vid dåligt lynne, ej munter.
Fara o. — Syn. Dufven. — Olustigt, adv.
OLUSTIG HET, f. 3. Se Olust.
OLVON, å llvånn, n. 3. Bäret af Olvonbusken.
Kallas äfven liålsbär, Fågelbär.
OLVONBUSKE, m. 2. pl. — buskar.
Busk-växt med stora hvila blomknippen. Viburnum
Opulus. Kallas äfven Ulfbärsbuskc, Ugglerönn.
OLYCKA, f» i. 4) Elak, ogynnsam skickelse.
Del har händl mig en stor o. Till o., till
all o., för all del skulle gå olyckligt, l. ox.: Till
all o. fanns ingen hemma. — Syn. Ofull,
Olycksfall, Olyckshändelse, Missöde. — 2) Brist
på framgång, motgång. Lycka och o. Hafva o.
i allt hvad man förelager. Råka i o. för en
Ung, råka alt slå sönder, förstöra någonting, som
man måste betala. Råka i o. för en flicka,
blifva försatt i nödvändighet att antingen äkta
IL
en flicka, som man råkat häfda, eller betala för
barnet. Hon har råkat i o., blifvit förförd och
fåll en kjirlekspant. — Syn. Otur, Motgång. —
3) Tillslånd, då man är i saknad af förra
dagars lycka. Störta, bringa, råka i o. — Syn.
Förderf. Undergång, Ofärd.
OLYCKAS, v. d. 4. Se Misslyckas.
OLYCKLIG, a. 2. 4) (om person) a) Som
röner olycka, motgång, har olur. Han är o. i
allt. — b) Som befinner sig i elt tillstånd af
olycka. Han är bra o., som har en sådan
hustru. Göra någon o. Göra sig o.
(Hotelse-vis) Ni är o., om ni del gör. — Syn.
Olycksalig, Osalig, Osäll. — c) (fam.) Ledsen, missnöjd,
harmsen, besvärad. Han finner sig högst o.° i
fruntimmerssällskap. — 2) (om sak) a) Som
åtföljes af, medför olycka. O. resa. Elt o-l
förelag. O. händelse. — b) Ej fördelaktig. Hafva
ell o-l utseende.
OLYCKLIGEN, adv. Se Olyckligtvis.
OLYCKLIGT, adv. På olyckligt sätt, med
olycka, med olur. Spela o.
OLYCKLIGTVIS, adv. Till olycka, till all
olycka.
’ OLYCKSALIG, a. 2. Se Osalig. —
Olyckligt, adv.
OLYCKSALIGHET, f. 3. Se Osalighet.
OLYCKSANING, f. 2. Aning af en olycka.
OLYCKSBARN, n. 5. 4) Barn, födt till olycka.
— 2) (fam.) Olycklig menniska.
OLYCKSBUD, n. 5. Bud, som medför
nyheten om en olycka.
OLYCKSFALL, n. 3. Se Olyckshändelse.
OLYCKSFULL, a. 2. Full af olycka; som
medför mycken olycka. — Olycksfullt, adv.
OLYCKSFÅGEL, m. 2. pl. - fåglar. 4) (hos
Greker och Romare) Fågel, sorn Iroddes bebåda
någon olycka. — 2) (fig.) En, som bringar olycka.
OLYCKSHÄNDELSE, f. 3. Olycklig händelse,
skickelse.
OLYCKSKAST, n. 3. 4) Olyckligt
tärning-kast. — 2) (fig ) Olycka.
OLYCKSMENNTSKA, f. 4. Se Olycksfågel, 2.
OLYCKSPROFET, - - - fét, m. 3. En, som
spår olycka.
OLYCKSSTIFTARE, m. 5. Anstiftare af en
olycka, af olyckor.
OLYCKSSTJERNA, f. i. Stjerna, som bådar
olycka.
OLYCKSSTORM, m. 2. (fig.) Flera ganska
svåra, tillstötande olyckor.
OLYCKSÖDE, n. 4. Olyckligt öde.
OLYDIG, a. 2. Som ej lyder. Vara o. emol
någon — Syn. Ohörsam.
OLYDIG HET, f. 3. Se Olydnad. — Syn.
Ohörsamhet.
OLYDIGT, adv. På olydigt sätt, med
olydnad. — Syn. Ohörsamt.
OLYDNAD, m. sing. Brisl på lydnad; cn
persons uppförande, då han ej lyder.
OLYMP, - y mmp, m. sing. O-en, enligt
grekiska mytologien, gudarnes hemvist, benämd efter
berget Olympos i Thessalien, der gudarne
troddes bo.
OLYMPISK, a. 2. Till Olympen hörande»
himmelsk. De O-a gudarne. O-a spel,
kämpa-spel, som hvart fjerde år höllos i staden
Olympia uti del gamla Grekland, till Jupilers ära.
OLYMPIAD, olymmpiåd, m. 3. Tid af fyra
år, som förflöt emellan tvenne på hvarlannal
följande Olympiska spel.
OLÅT» ölå’t, m. sing. Alla slags missljud^
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
