Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Punktvis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
PÜN
PUT
PUNKTVIS, adv. Punkt för punkt, en punkt
i sender.
PUNKTÖR, punngktö’r, m. 3. En, som
punkterar i hasardspel. [Punctör.]
PÜNS. m. 2. (fr. Ponce) 1) Liten stålstång,
hvarmed intryck eller fördjupningar och
upphöjningar åstadkommas i metallarbeten.
PUNSA, v. a. 4. (fr. Poncer) Med punspåse
öfverfara en teckning, hvars drag man
genomstungit med en nål. för att öfverföra teckningen
på papper, pergament, o. s. v.
PUNSCH, pünnscb, m. 3. (eng. Punch) En
bekant dryck, tillagad af arack eller rom med
socker, vatten och citron. En bål p. — Ss.
P-bål, -glas.
Anm. Ordet förmodas härleda sig af det
malajiska Panscha, fem, emedan drycken
ursprungligen tillagades af fem ingredienser.
PUNSCHA, v. n. 4. (fam.) Dricka punsch. —
Punschande, n. 4.
PUNSCHSIRAP, m. 3. Ett slags sirap af
socker, citronsaft och rom eller arack, som
förvaras, alt deraf vid tillfälle bereda punsch med
tillsats af kokande vatten.
PUNSCHSLEF, f. 2. pl. — slefvar. Slef,
hvarmed punsch hälles ur en bål i glasen.
PUNSEL, punns’1, m. 2. pl. punslar. Liten
spetsmejsel, hvarmed bössmakare utsticka figurer
på beslaget.
PUNSNING, f. 2. Förfarandet, då man punsar.
PUNSPÅSE, m. 2. pl. — påsar. En med
sot eller pulveriserad krita fylld påse, som
begagnas vid punsning.
PUPILL, -i’11, m. 3. I. (lat. Pupillus)
Myndling.
PUPILL, -i’ll, m. 3. II. (lat. Pupilla)
ögonsten.
PUPPA, f. 4. (ursprungi. Flicka, hvaraf
Fyll-puppa) Benämning på en fullvuxen insektlarv,
som upphört att äta, och hvilar antingen stilla
och orörligt innesluten i sin sista hudbeläckning
eller inspärrar sig i en väfnad af silkesämne, tills
insekten derur framträder i sitt fulländade skick.
PUR, a. 2. (lat. Purus; fam.) 4) Ren,
oförfalskad, äkta. P-l guld. — 2) (fig.) Idel, lutter,
bara. P. osanning.
PURGATION, purrgalschön, f. 3. (med.)
Af-föring.
PURGATIV, purrgatfv, a. 2. (med.) AlTörande.
— S. n. 3. o. 3. AlTöringsmedel. [— if.]
PURGERA, purrgèra, v. a. o. n. 4. (lat.
Pur-gare) Rena, afföra.
PURGERING, purrgèrinng, f. 2. (med.)
Affö-ring.
PURGERMEDEL, purrgèrméd’1, n. 3. (med.)
AlTöringsmedel.
PUR1FIERA, v. a. 4. (af laU Purus, ren, och
Facere, göra) Rena, luttra.
PURIFIKATION, ––––––tschön, f. 3. Rening.
[— cation.]
PURISM, - fssm, m. 3. Öfverdrifven ifrån för
språkets renhet.
PURIST, -fsst, m. 3. En, som öfverdrifvet
ifrar för språkets renhet.
PURITANER, - - tån’r, 3. pl. (af lat. Purus,
ren) Benämning på de strängare Presbyterianerna
i England, emedan de berömde sig af att bekänna
den renaste religion.
PURJOLÖK, pürrjolö’k, m. 2. (Förkortar ofta
Ull Purjo) En lökart, som planteras allmänt i
trädgårdar, med tvenne varieteter: Sommar- och
Vinierpurjo. Allium Porrum.
PURPRA, pürrpra, v. a. 4. (poet.) Meddela
purpurfärg, gifva elt purpurrödt sken.
PURPUR, pürrpurr, m. sing. (lat. Purpura)
4) Dyrbar röd färg, som bereddes isynnerhet af
en saft ur Purpursnäckan. — 2) Tyg, som hade
denna färg; äfv. kläder af sådant lyg. Klädd i
p. — 3) (fig.) Höghet, makt, isynn.
regeringsmakt, furstlig höghet. Vara född i p-n. P-n
har ock sina obehag. — Ss. P-dr ägt,-färg,
-färgad, -klädn ing, -klädd, -röd.
PURPURBRÄM, n. 3. Bräm af purpur (bem. 2).
PURPURERA. purrpurèra, v. n. 4. Se Purpra.
PURPURHATT, m. 2. Se Kardinalshall.
PURPURMANTEL, m. 2. pl. — mantlar.
Mantel af purpur (bem. 2), som bäres af furstar,
kardinaler och högt uppsatta personer.
PURPURSNÄCKA, f. 4. Benämning på flera
slags snäckor, af hvilka de Gamle beredde sina
purpurfärger, isynn. släglet Purpura, som har en
liten säck, hvilken innehåller en röd färgande
vätska. Af detta slägte finnas tvenne arter:
Österländsk P. (P. patula), i Medelhafvel och
Atlantiska Oceanen, samt Nordisk P. (P. lapillus), på
hafsklipporna i Kattegat och vid Norge.
PURRA, v. a. 4. I. (af Pudra; fam.) Se
Narra, Lura. — Purrande, n. 4.
PURRA, v. a. 4. II. (t. purren; sjöt.) Väcka
en sofvande. P. üt, väcka manskapet.
PURRHAFRE, m. sing. En art Hafre,
mindre än vanlig hafre; odlas i Tyskland. Avena
strigosa.
PURRHÖNS, n. 3. Se Krollhöna.
PURRIG, a. 2. (fam.) Se Fnurrig.
PUSS, m. 2, I. Liten vattensamling på
marken, t. ex. efler regn. Deraf Vatten-, Regn-,
Lort-, Dyngpuss, m. fl.
PUSS, n. 3. II. Se Puls.
PUSS, m. 2. III. (fam.) Se Kyss.
PUSSA, v. a. 4. (fam.) Se Kyssa.
PUSSERA, v. a. 4. (fr. Bossuer) Förfärdiga
bilder i halft eller helt upphöjdt arbete. P. i
vax, lera, gips. — Puss er ing, f. 2.
PUSSERARE, m. 3. Konstnär, som pusserar.
PUSSERLIG, a. 2. (fam.) Se Putslustig.
PUSSIG, a. 2. Som har uppblåsta kinder. —
Pussighel, f. 3.
PUSSLUSTIG, se Putslustig.
PUST, m. 2. L 4) Kort och ganska häftig
utandning. Hans sista p., sista andetag. —
Deraf Andpusl. — 2) Djup suck. P. och sorg,
sorg och suckan. — 5) Vindfläkt. — Deraf
Vindpust, Väderpust. — 4) Redskap i form af en liten
helg, alt pusta på elden med. — Deraf Kökspust.
PUST, m. 2. II. (isl. Puslur) Betydde i äldre
språket: slag. Deraf Kindpusl.
PUSTA, v. n. 4. 4) Andas tungt, djupt,
häftigt och kort. p. i hettan. Låta hästarna
p., låta dem under påstående resa hvila och hämta
andan. P. ul, hvila ut; se äfv. Ulpusla. — 2)
(fam.) Sucka djupl. Hvad hjelper all p. och
klaga! P. ul, upphöra alt sucka. — 3) Med
pust påblåsa elden. P. på elden. — Pust
ande, n. 4. o. Puslning, f. 2.
PUTA, f. 4. Liten dyna, som fästes på eller
under något, till att förekomma skafning o. s.
såsom Sadel-, Selputa, m. fl.
PUTIFNASKER, m. sing. (fam.) Liten gosse.
PUTS, pülts, n. 3. Svek af lindrigare
beskaffenhet, antingen med afsigt att på allvar
bedraga eller endast på skämt. Han har gjorl
många fula p. Spela en ett p., elt skälmstycke.
Arligl p., qvickl och roligt skälmstycke. Elakt p.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
