Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sockel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
soc
soc
SOCKEL, så ck’l, m. 2. pl. socklar, (fr. Socle)
Bas under pelare, byster, vaser m. m.
SOCKEN (o slutet), m. 2. pl. socknar. Så
kallas, i Sverige, de områden eller samhällen på
landsbygden, som utgöra de minsta territorial—
indelningarna. Gå s., genom sockengång (se d. o.)
upphämta, medel till studiernas fortsättande. —
Syn. Landsförsamling. — Sä. S-bcskrifning,
-karla, -kyrka, -skola, -skolmästare.
Anm. Ordet är egentligen förkortadl af
Kyrke-9okn, som ursprungi. betydde Kyrkogång, af
Söka, hvilket fordom äfv. betydde: Besöka. Man
sade sålunda: Söka lill kyrkia, gå till, besöka
kyrkan.
SOCKENADJUNKT, –addjünngkt, m. 5. Prest,
som biträder det ordinarie presterskapet i dess
embele. — Äfv. Sockneadjunkl.
SOCKENALLMÄNMNG. m. 2. Allmänning,
som gemensamt tillhör inncbyggarne i en socken.
— Äfv. Sockncallmänning.
SOCKENBO, m. 3. pl. — bor. Innebyggare
i en socken eller i samma socken som cn annan.
Vi äro s-r. — Äfv. Socknebo.
SOCKENBUD, n. 5. Sjukbesök, som prest gör
hos sjuk person, på kallelse af denne eller dess
omgifning, för att med religionens tröst hugna
honom. Fara i s. — Äfv. Socknebud.
SOCKENDJEKNE, m. 2. pl. — djeknar. (ford.)
Djekne, som gick socken. Jfr. Sockengång.
SOCKENFOLK, n. 5. Innebyggarnc i en
socken. — Äfv. Socknefolk.
SOCKENGÅNG, m. 2. Så kallades en fordom
af djcknarna eller den studerande ungdomen
årligen företagen vandring kring landsbygden, för
att upphämta understöd lill studiernas
fortsättande. — Äfv. Sockncgång.
SOCKENHANDTVERKARE, m. B. Se
Ger-ningsman, bem. 2.
SOCKENHERRE, m. 2. pl. — herrar.
Egendomsägare, som har jus patronalus i en
landsförsamling.
SOCKEN-LAPP, m. 2. Så kallas i vissa af
de norrländska socknarna en såsom afdragarc,
profoss eljer dylikt antagen Lapp.
SOCKENMAGASIN, ––––-i’n, n. 3.
Spannmålsmagasin, inrättadl till utlåning af säd åt
inncbyggarne i en socken, vid inträffande behof.
SOCKENNÄMD, f. 3. En
municipalmyndig-hct i hvarje socken, för vården af åtskilliga
ekonomiska och polilie-angclägenheter.
SOCKENPREDIKANT, - - prädikånnt, m. 3.
Se Sockenadjunkl. — Äfv. Socknepredikanl.
SOC K EN PR EST, m. 3. Prest i cn
landsförsamling. — Äfv. Sockneprcst.
SOCKENSKOMAKARE, m. 5. Skomakare i
cn landsförsamling.
SOCKENSKR1FVARE, m. 5. Person, som
fordom å dc skattsky Idiges vägnar kontrollerade
uppbörden i cn socken.
SOCKENSKRÄDDARE, m. 5. Skräddare i en
landsförsamling.
SOCKENSTUGA, f. 4. Delrrum. der
sockenstämmor i cn landsförsamling hållas. — Äfv.
Sockncsluga.
SOCKENSTÄMMA, f. 1. Så kallas de
sammankomster för konimunalarendcr, som hållas af
alla cn sockens invånare, hvilka äga eller bruka
fastighet, eller njuta lön, eller idka något yrke
och draga bevillning derför.
SOCKENVÄG, m. 2. Sidoväg, som går genom
en socken och endast af dess innebyggare
under-hållcs.
SOCKER, n. sing. (Lat. Saccharum, grek.
Xnx/agor; ursprungi. arabiskt ord) 1) Ell eget
sött växtämne af flera till sina egenskaper olika
slag, hvilket förekommer såsom beståndsdel i de
flesta växter. Sockret är af två hufvudsakligl
olika arter: Kristalliseradl s. och Fruktsocker
(se d. o.). Till del kristalliserade sockret höra
våra vanliga sockerarter. — Se f. ö.
Kandi-socker. Bröstsocker, Båsocker, m. fl. — 2) (fam.)
Smekord. Milt s.! — S-arl, -artad,
-halli g, -handel, -handlare, -korn, -smak.
[Såcker.]
SOCKERASK, m. 2. Ask, hvari socker
förvaras.
SOCKERBAGARE, m. 5. Konstnär, som
tillreder allehanda slags konfekt, finare bakverk, m. m.
— Syn. Konditor. — Ss.
Sockerbagar-arbete, -yrke.
SOCKERBAGAREBOD. f. 2. Bod, der
konfekt m. m. d. hålles lill salu.
SOCKERBAGERI, n. 3. En sockerbagares
konst, yrke.
SOCKERBAKELSE, m. 3. Fin bakelse, hvari
mycket socker ingår.
SOCKERBRUK, n. 5. Inrättning, der socker
raffineras. — Sä. S-sidkare.
SOCKERBRUKSPATRON, — - ön, m. 3. Ägare
af ett sockerbruk.
SOCKERBRÄNNVIN, n. 3. Brännvin,
dislil-lcradl på socker.
SOCKERBRÖD, n. 5. Ett slags fint lebröd
af mjöl, socker, äggcgulor, vispade ägghvitor och
hackad citronat.
SOCKERBÖNA, f. 4. S-or kallas: 1) En sort
konfekt i form af bönor. — 2) En sort hönor,
små, runda, hvila. nästan liknande ärter.
Phase-olus vulg. coccineus.
SOCKERDEG, m. 2. Deg med tillblandning
af socker.
SOCKERDOCKA, f. 1. (fam.) Se Sockerpulla,
bem. 2.
SOCKERDOSA. f. 4. Dosa, hvari strösocker
förvaras.
SOCKERDRICKA, n. sing. Dricka, hvarlil!
i stället för vört begagnas sockervatten.
SOCKERDUK, m. sing. Ell slags ostindiskt
bomullstyg.
SOCKERFAT. n. 5. 4) Fat, hvarpå socker
lägges vid servering. — 2) Fat (laggkärl),
innehållande socker.
SOCKERFORM, m. 2. Form för
sockertoppar, på sockerbruk.
SOCKERGARN, n. 5. En sort otvinnadt garn.
SOCKERGRYN, n. 5. 4) Frön eller andra,
grynformigl sönderdelade växtämnen, öfverdragna
med en torr och hård skorpa af socker. — 2)
(fam.) Smekord. Milt s.!
SOCKERKAKA, f. 4. Sockrad kaka.
SOCKERKANDI. - - kånndi, n. sing.
Kande-radl socker. Jfr Kandera.
SOCKERKIST, m. sing. Ett finare, tungt
träslag, brunt eller brunrödt, af ett i Brasilien
och Veslindicn växande träd. Har sitt namn
deraf. alt det på stället begagnas lill sockerkistor.
SOCKERKOKARE, m. 5. En, som genom
kokning raffinerar socker.
SOCKERKOKNING, f. 2. Råsockrcts
raffinering genom kokning.
SOCKERKRINGLA, f. 4. Kringla af mjöl,
ägg, socker och rifvet citronskal.
SOCKERLÅDA, f. 4. Låda, hvari socker
förvaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
