Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sockerlönn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
soc
SOCKERLÖNN, f. 2. En art Lönn, af hvars
saft socker kan med fördel beredas. Acer
sac-charinum.
SOCKERMANDEL, m. 2. pl. — mandlar.
Med socker öfverdragen mandel.
SOCKERMELON, –-ön, m. 3. En sort
mycket söt melon.
SOCKERMUN, m. 2. pl. — munnar, (fam.,
skämtv.) En, som mycket älskar sötsaker.
SOCKERPALM, f. 3. En palmart, hvaraf fås
socker. Arenga saccharifera.
SOCKERPAPPER, n. 5. En sort papper, som
begagnas till omslag på sockertoppar.
SOCKERPLÄTT, m. 2. S-ar, ett slags
ugn^-konfcktur i form af runda plättar, tillredd af
socker, ägg och mjöl med något rosenvatten.
SOCKERPOTATIS, m. 2. En sorl potatis
med små gula rötter.
SOCKERPULLA, f. i. 4) S-llor, se
Sockerärter. — 2) (fam.) Smekord. Alin lilla s.
SOCKERPÄRÖN, n. 5. Med socker inkokta
päron.
SOCKERQVARN, f. 2. Qvarn, hvarmcdclst
saften utpressas ur sockerrör.
SOCKERRAFFINADERI, n. 3. Se
Sockerbruk.
SOCKERROT, f. 3. pl. — rötter. En
trädgårdsväxt, hvars sockersöta rötter begagnas till
matredning. Sium sisarum.
SOCKERRÖR, n. 3. En indisk rörväxt, af
hvars utpressade saft socker bcrcdes. Saccharum
oflicinarum.
SOCKERSAFT, m. 3. Växtsafl, hvaraf socker
kan beredas.
SOCKERSAKER, f. 3. pl. Hvarjehanda slags
konfekt och sockerbakelse.
SOCKERSIRAP, m. 3. Den bästa sorten sirap,
färglös och tunn.
SOCKERSJUDARE, m. S. Se Sockerkokare.
SOCKERSJUDNING, f. 2. Se Sockerkokning.
SOCKERSJUKA, f. sing. Ett slags sjukdom,
då urin afgår allt för ymnigt och innehåller, i
stället för urinämne, drufsocker.
SOCKERSKORPA, f. 4. Skorpa af deg, hvari
socker blifvit ibjandadt.
SOCKERSKÅL, f. 2. Skål, hvari socker
serveras.
SOCKERSPÅN, n. 5. Ett slags tunn, krökt
bakelse af mjöl, ägg, socker och något finskuren
citronat.
SOCKERSTRÖDOSA, f. 4. Dosa, hvari
strösocker förvaras.
SOCKERSTÅND, n. 5. Salustånd, der
konfekt försäljes.
SOCKERSYRA, f. 4. (kem.) Se Oxalsyra.
SOCKERSYRAD, a. 2. (kem.) Förenad med
sockersyra.
SOCKERSÖT, a. 2. neutr. — sött. Söt som
socker.
SOCKERTOPP, m. 2. Massa af raffmeradt
socker i kägelform, såsom det kristalliserat och
hårdnat i sockerformen.
SOCKERTOPPSKÅL, m. sing. En finare
kålsort, tidigare än hvitkålen.
SOCKERTÅNG, f. 3. pl. — tänger. Liten
tång, vanligen af silfver, att laga sockerbitar med.
SOCKERTÅNG. m. sing. En art Hafstäng,
som håller sockerämnc och tjenar Isländaren till
föda. Fucus saccharinus.
SOCKERVATTEN, n. sing. Vatten, hvari
socker fått smälta.
SOCKERÄRTER, f. 3. pl. En sort Trädgårds-
SOF 419
ärter af sockersöl smak och med ätliga skal; en
artförändring af Malärtcr (Pisum sativum).
SOCKNEBUD, m. fl., se Sockenbud, &c.
SOCKNEMÄN. m. pl. De innebyggare i en
socken, som vid sockenstämma äga talan.
SOCKRA, så’ckra, v. a. 4. Beströ, blanda med
socker. S. mal, vin. — S. sig, v. r. Utsippra
sockerämne, öfverdragas med socker. Säges om
insyltade frukter, då de börja att bli skämda. —
Sockrande, n. 4. o. Sockring, f. 2.
SODA (slutet o), f. sing. (ursprungi. arabiskt
ord; kem.) 4) Orent kolsyradt natron. — 2)
Fordom benämningen på Natron.
SODASALT, n. 3. Renad soda.
SODAVATTEN, n. 3. Ett slags medelst
kompression beredt artificiell mineralvatten.
SODAÖRT, f. 3. Örten Salicornia hcrbacea,
som växer på hafssträndcr och hvaraf soda genom
bränning crhållcs.
SODÖMIT, –i’t, m. 3. (af staden Sodom.
som omtalas i bibeln) En, som gör sig skyldig
till Sodomiteri.
SODOM1TERI, n. 3. Manspersoners
onaturliga tillfredsställelse af könsdriften med hvarandra.
SODOMITISK, a. 2. Som har afseende på
sodomiteri.
SOFFA, f. 4. Möbel af trä att silla eller
ligga på, vanligen med stoppad sils äfvcnsom
stoppade rygg- och sidodynor. Silla, ligga på en s.
— Sä. Soffdyna, -karm.
SOFFSTOL, m. 2. Stol med lång sits,
hvilken kan begagnas som sofla. På franska
Chaise-longue.
SOFGEMAK, så‘vjcmak, n. 3. Se So frum.
SOFISM, såffssm, m. 3. (grek. Sophisma)
Klyftig, men falsk slutledning. [Sophism.]
SOFIST, såffsst, m. 3. (grek. Sophistä’s, af
Sophia, vishet) 4) (ursprungi.) Vis, filosof; äfv.
lärare i vülmlighet och filosofi. — 2) (nu) Den,
som förvillar med klyftiga och falska slutledningar.
[Sophist.]
SOFISTERI, n. 3. Argumentering genom
$o-fismer. [Soph — .|
SOFISTICERA, v. n. 4. Söka alt förvilla med
sofismer. [Soph —.]
SOFISTISK, a. 2. Som begagnar eller
innehåller sofismer; spetsfundig. [Soph—.]
SOFKAMMARE, så’v––––––, m. 2. pl. —
kamrar. Se Sofrum.
SOFKAMRAT, savkammråt, m. 3. Se
Sängkamrat.
* SOFRA, så’vra, v. a. 4. Afskilja det odugliga
från det dugliga; sortera. Säges egcntl. om
malmer, men brukas äfv. bildligt. — Sof r and e,
n. 4. o. So fr ing, f. 2.
SOFRUM, n. 5. Rum, som begagnas alt sofva
uti om nätterna. — Syn. Sofkammare, Sofgemak.
SOFRÅTTA, f. 4. Se Sjusofvarmus.
SOFSIG, så’ITsigg, a. 2. (pop. o. fam.) Säges i
fråga om snöbctäckla gator, då snön vid en viss
medeltemperatur liknar grus eller sand all gå uti.
Gatorna äro s-a. Det är så s-l ute.
SOFSTOL, m. 2. Stol med ryggstöd och lång
sils, så att man beqväml kan sofva deruti.
SOFTID, m. 3. Den lid, då man vanligtvis
njuter sömnens hvila.
SOFVA. v. n. 3. Impf. Sof. Sup. Sofvil.
Befinna sig i det tillstånd, som kallas sömn. Jfr.
Sömn. S. väl. godt, sött, roligt, tryggt, hafva
en ljuf, lugn sömn. S. lätt, då man lätt väckes.
S. tungt, hårdt, då man med svårighet väckes.
S. som en slcn, myckel hårdt. S. med öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
