Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändå underlåtit det, då jag insåg att det i längden var omöjligt
att hålla ut på det sättet, kommo till min stora förvåning
tryckeri-pojkarne knogande med tidningen fix och färdig. Först trodde
jag att det var en viss god makt, som fått öfvertaget i
boktryckarens hjärta, så att han, ehuru han icke fått pängar, ändå tryckt
tidningen, men fick sedan veta, att den gamla hedersgubben
telefonerat till tryckeriet för att höra hvad orsaken var att
tidningen försenats samt, då han fick klart för sig hur det hängde
ihop, helt lakoniskt telefonerat: »Tryck
tidningen genast, sänd en pojke upp till
mig med räkningen: Jag betalar.» Men
vattenmästare Malmberg var icke den ende
utom arbetarnes klass som, när det riktigt
knep, lämnade mig hjälp utan att jag
be-höfde anmoda dem. I pekuniärt hänseende
har jag äfven att tacksamt minnas dåvarande
pantlånare Aug. Möller, hvilken ofta kom
som en räddande engel, då det knep som
allra värst. Det var dock andra
svårigheter än de rent ekonomiska jag fick utstå
och ändå voro mina ekonomiska
omständigheter då icke så dåliga som de sedan
skulle bli. Allting är relativt här i världen,
äfven fattigdomen, och fattigdomens mest
afskräckande faser har jag med hustru och
sex barn fått genomgå.
Bland mina besvärligheter var icke den
minsta att få mina manuskript korrigerade.
De som åtogo sig det arbetet voro i regeln
sia rf viga och sölade så länge, att de väsnades
värre på tryckeriet öfver att de fingo vänta på manuskript. Orsaken
till slarfvet var naturligtvis den, att då vederbörande visste att jag
var fattig och hade svårt att få någon att arbeta och så till på
köpet i en sådan tidning, de ansågo sig kunna behandla,mig hur
som hälst. Och ändå vet jag att jag betalade dem hvarje öre
af hvad öfverenskommet var, ja, jag lät ofta mig och min
familj umbära för att kunna betala fullt ut. Först till tidningen
och sedan till familjen, om det fanns något att få — det var den
regel jag alltid följde.
Jag skall här för kuriositetens skull berätta en episod, som
C. M. Heurlin.
(Se sid. 51.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
