Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag hade med en af mina medhjälpare. Jag hade blifvit
rekommenderad en person, som var kunnig i svenska språket, hade
genomgått seminarium och skulle blifvit skollärare, om han inte
varit en ohjälplig bacchidyrkare. Nu var han på dekis och lefde
på guds försyn och goda människors barmhertighet. Den som
rekommenderat honom, hade sagt mig hvari hans svaghet
bestod, så att jag skulle kunna hålla ett vaket öga på honom. Jag
lämnade honom en hel packe manuskript, som han skulle gå
igenom; själf skulle jag på ett möte å Phoenix, men jag tog
löfte af honom att han skulle vara färdig med korrigeringen då
mötet var slut, ty manuskriptet skulle då lämnas till tryckeriet.
Han lofvade detta, men sade sig vara tvungen att ha litet pängar
till en smörgås. Då jag kände till hans svagheter, var jag
villrådig om jag skulle våga ge honom något samt uttalade min
förmodan att han möjligen gick ut och tog öl för ärende. Han
kallade emellertid alla, både goda och onda, makter till vittne
på att jag intet behöfde frukta, allt skulle vara klart på den be
stämda tiden. Han erhöll sin slant och jag gick på mötet.
Under en paus passade jag emellertid på för att se om han
arbetade. Redaktionslokalen var nämligen belägen i Rundelsgatan
strax intill Phoenix. Ja, mycket riktigt, han satt och arbetade.
Jag var glad öfver att min misstanke visat sig ogrundad
och då han nu begärde pängar till snus för att kunna arbeta
bättre, gaf jag honom en hel krona i brist på mindre mynt. Nu
misstänkte jag honom icke mera.
Men döm om min öfverraskning, då mötet var slut och jag
kom för att hämta manuskriptet 1 Han satt dödfull på stolen
och sof och, o gudar, hvilket manuskript! Det var oläsligt. Och
jag som bestämdt lofvat tryckeriet manuskript och litat på
honom 1
Jag blef den gången hjälpt ur klämman af en vid kungl.
telegrafverket anstäld tjänsteman, som varit närvarande på
mötet och nu stod utanför och väntade på mig. Vi hade nämligen
kommit öfverens om att gå på en restaurant för att dricka toddy
— det var han som var wohlthäter. Nu blef han min
sekreterare och det var för öfrigt inte den enda gången han hjälpte
mig i det hänseendet.
Jag höll ut med alla svårigheter under hela året 1882, men
i februari månad 1883 måste tidningen upphöra, de sista
numren hade endast formatet af små löpsedlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
