Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - J. Paulsson och K. Wintzell: Några ord angående läsningen af de latinska skalderna vid våra allmänna läroverk och ett försök att befordra densamma - C. O. Lundgren: Ännu ett ord om Horatiustolkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ord angående läsningen af de latinska skalderna etc. 259
Af ofvanstående »urval» ur latinska skalder har redan
första häftet (Phædrus) börjat tryckas och torde vara
tillgängligt i bokhandeln i Juni månad. Fjerde häftet (Horatius)
torde äfvenledes med säkerhet vara tillgängligt i
bokhandeln före höstterminens början. De öfriga häftena jemte
deras afslutande »index» torde alla utkommal under loppet
af nästa läsår.
Lund i Maj 1891.
Johannes Paulson.
Knut Wintzell.
Ännu ett ord om Horatiustolkningar.
(Se Ped. tidskr. 1891, s. 184).
Finge man efter orden taga lektor Lyths påstående, »att en
öfversättning af en klassisk skald aldrig kan bli rätt», så vore all
diskussion härom af klippt; men i förhoppning, att påståendet
lider af någon öfverdrift, vill jag ännu en gång anföra ett par
skäl för min mening om ifrågavarande Horatiustolkningar.
Öfversättaren frågar, hvartill enligt min uppfattning af r:sta
odet orden sublimi feriam sidera vertice skulle tjena. Helt enkelt
till att uttrycka Horatii stolthet öfver Mæcenas’ bifall. Uttrycket
motsvarar ungefär vårt växa himmelshögt. Låge ej denna
betydelse deri, hvartill tjenade då feriam och framför allt verticeD)
Nu målas på det yppersta, huru Horatius liksom med stark fart
skjuter i höjden i följd af Mæcenas’ bifall. Och hvarför gör han
det? Jo, Mæcenas är hans välgörare, hans vän och dertill den
ypperste konstkännare. Det är till följd af allt detta som
Horatius sätter så högt värde på hans bifall. Städse framhåller han
det personliga förhållandet mellan sig och Mæcenas och så äfven
i denna dikt (O et præsidium et dulce decus meum).
Äfven om ingen instämde i Mæcenas’ bifall, tror jag, att
det skulle glädja Horatius lika mycket i alla fall, och jag finner
ingenting trivialt häri. Att skalden deremot blott och bart skulle
ha blick för det fackmessiga värdet af Mæcenas’ kritik, blir efter
min tro jemförelsevis futtigt, äfven om man utbroderade saken
i) Det vore onekligen intressant att höra, huru öfversättaren skulle
vilja tolka stället efter ordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
