Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - W. Götze: Om den tyska arbetsundervisningens väsen och mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den tyska arbetsundervisningens väsen och mäl. 291
ock genom händerna. Huru mänga menniskors
försörjningsförmåga, lycka och lif hänger icke på den skicklige operatörens
hand i sjukhus och kliniker? Och är icke äfven
fäderneslands-försvararens lif och dermed äfven fäderneslandet sjelft beroende
af hans säkra blick och lugna, fasta hand? För att denna må
blifva fullt utvecklad är det icke nog att barnet vid skrifvandet och
ritandet lär sig föra den lätta griffeln öfver taflan under det
underarmen hvilar på bordet, nej, fritt måste handen öch armen lära sig
ändamålsenligt behärska verktyget. Det är en allbekant naturlag
att individens utveckling i smått gifver en föreställning om den
nations utvecklingsstadie, till hvilken han hör. Nå; öch hvilken
betydelse har icke handen haft i mensklighetens utvecklingshistoria?
Professor Marshall i Leipzig ådagalägger tydligt, att först då kan
det vara tal om en höjning i den menskliga existensen öfver den
djuriska, när en delning af arbetet mellan fot och hand inträder,
hvarvid foten endast tjenar att gå med och handen till uteslutande
verktyg för handlingen. Professor Marshall visar, hvilket inflytande
denna arbetsfördelning utöfvat på handens utveckling, vidare på
de till hjernan förande nerverna, vidare på hjernan sjelf och det
menskliga tänkandet, på utvecklingen af förnuftet. De, hvilka
arbeta för utvecklingen af det nu ringaktade, viktiga organet
göra enligt nämnda vetenskapsmans åsigt den menskliga
kulturen en stor tjenst, och frän denna synpunkt sedt är det nästan
obegripligt att många folkuppfostrare, många lärare, kunna taga
parti emot sträfvandet att utveckla den uppväxande ungdomens
händer, helst då man tillika betänker, att en sådan utveckling
ej har samma verkan i någon annan lefnadsålder söm i
barnaåren, att det, som då åsidosättes, aldrig mera kan uppnås.
Att arbefsundervisningen tjenar den allmänna uppfostran äfven
i anseende till barnets andliga utveckling, derigenom att det lär
sig iakttaga och erfara, kan äfvenledes blott antydningsvis
beröras. Den som vill höja och befordra själslifvet, den som
\ill utveckla det och göra det mera djupt, måste börja med att
bilda sinnena. Dessa äro bärarne och förmedlarne af allt sjalslif,
ingångsporten för alla erfarenheter vi göra; att åsidosätta
desamma är liktydigt" med att skada själslifvet. Men en gosse,
som skjuter frarm sågen eller arbetar med hammare och tång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
