Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - P. A. Geijer: Om de romanska språken som föremål för vetenskaplig forskning och akademisk undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om de romanska språken som föremål för vetenskaplig forskning. 31 5
Provisoriskt realiserades denna plan år 1887 derigenom, att
Bottigers efterträdare, prof. Th. Hagberg befriades från
undervisnings- och examinationsskyldighet i de germanska
språken, hvilken då uppdrogs åt adj. L. Edman.
Först den 31 Dec. sistledna år har denna delning blifvit
definitiv derigenom, att Kongl. Maj:t dä dels utnämde mig
till professor i Nyeuropeisk lingvistik med
undervisnings-och examinationsskyldighet i romanska språk, dels föreskref
att i samma ämne en ny e. o. professur skulle tillsättas,
och att dess blifvande innehafvare skulle ega att undervisa
och examinera i de germanska språken.
Vid vårt universitet har sålunda utvecklingsgången varit
den, att från ämnet teoretisk filosofi afsöndrades som
särskildt ämne estetiken, hvilken vetenskap väckte ett lifligare
intresse för den moderna literaturen; ett djupare studium
af denna literatur och dess historia medförde större kraf
på språklig bildning, och detta behof af en djupare och
fullständigare språkkunskap kunde endast då rätt
tillgodoses, när hvarje särskild språkstam fått hvar för sig bilda
ett sjelfständigt undervisningsämne.
För så vidt man nu kan se, har med afseende på de
romanska språkens behof ämnesdelningen för längre tid
hunnit en slutpunkt, ty efter nu gällande åskådningssätt
bilda dessa språk såsom objekt för akademiskt studium ett
organiskt helt, som ej vidare behöfver delas. Dermed är
dock icke sagdt, att icke ämnet, genom studiets redan
inträdda och allt hastigare fortgående utveckling och
specialisering, kan sägas ha vunnit en sådan omfattning och
betydelse, att det vid ett och samma universitet, liksom många
andra ämnen, väl kunde kräfva flera professurer för att i
hela dess vidd värdigt kunna representeras. Tvärt om har
under de senaste åren det vetenskapliga lifvet, inom alla
discipliner och ej minst inom det romanska språkstudiet,
vunnit en sådan intensitet, och derjemte denna vetenskaps alla
olika delar samtidigt så starkt tilldragit sig
uppmärksamheten, att det ej längre är möjligt för en enda person att
i någon män tillfredsställande beherrska dem alla. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
