Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Familjen i Prestgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
harpa; hon målade blommor i vattenfärg och ritade
figurer i röd- och svartkrita. Skicklig i alla
fruntimmersarbeten, hade hon äfven, förunderligt nog, mycken insigt
i kokkonsten och kunde tillaga de finaste rätter.
Prostinnan P. var i allmänhet känd som en på engång huslig
och talangfull qvinna. Man beklagade hennes öde att
"med så mänga partier", efter den tidens sätt att tala,
nödgas att som prestfru gräfva ner sig på landet. Till
hennes lycka bodde hon på en ort, der, med undantag
af archiater rJertz’s hus och ett par andra, bildning och
kunskaper i synnerhet hos fruntimmer icke hörde till de
hvardagliga företeelserna, hvaraf följde att "prostinnan
var ett non pius ultra af lärdom och anspråkslöshet", tf
när hon var vid det lynnet, höll hoa till godo att
sällskapa med den ringaste bondhustru.
Med ett ord, prostinnan ansågs icke allenast som ett
snille af första rang, men äfven som ett lexikon, af
hvilket man i alla möjliga ämnen kunde erhålla
upplysningar; men vi, som smickra oss med alt närmare känna
henne, vilja anförtro läsaren att hennes kunskapsförråd,
hvilket inskränkte sig till en mängd anekdoter, »var högst
ylligl. Hon uppsnappade en fras än här, än der, då och
då en berättelse ur någon fransk modejousnal eller ock
ur "Allmänna Journalen", eller "Stockholms-Posten" (den
tidens litterära tidningar), med hvilka hon briljerade i sin
konversation; huru öfverlycklig hade hon ej känt sig, om
hon varit ett barn af vår tid, då man utan något
djupare studium e^er tillfälle att genom det öfverflöd af
litterärt plockgods, som nu vankas, erhålla en viss, ehuru
föga grundlig öfversigt i hvarjehanda ämnen. Men
deremot var hon i superlativ grad hvad man kallar bakslug,
ehuru hon insvept sig i en mantel af upprigtighet så tät, att
ingen enda af hennes illsluga funder kunde för ett ovandt
öga framskymta genom densamma. Vi torde nog blifva
i tillfälle alt skåda henne på närmare håll, och vi nöja oss
med att blott säga att man i det hvardagliga lifvet kände
sig i hennes närhet omgifven af en tung, tryckande
atmosfer. Ensam i ett på bottenvåningen beläget rum, satt
en ung flicka, hvars händer läto väfspolen flyga fram och
åter på det fina bomullstyget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
