Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Hemlands-scener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
för hvilka vi aldrig nog kunna tacka Honom! — inföll
archiatern.
Under de sista veckorna hade inom den krets,
hvarest familjen lefde, åtskilligt tilldragit sig, som väckt både
uppmärksamhet, undran och oro; och hvad som mycket
bidrog till den sednare, var saknandet af alla
underrättelser rörande de krigiska tilldragelserna, med undantag
af dem, som tidningarne meddelade; genom dessa kände
man väl striden och segren vid Leipzig, äfvensora antalet
af de officerare, hvilka blifvit döda och sårade. Alt
ingen af "de våra", som man sins emellan sade, hörde till
dessas antal, visste man genom några rader, som
Bergen-strahl samma dag skrifvit till sin hustru.
Men från Henrik var det tyst som grafven, från
Max likaså.
— Vi böra vara mycket glada och tacksamma, —
inföll fru Althea, — som beskyddatvår Adéle; i morgon
är nionde dygnet och då vågar hon nog stiga upp.
— Det hade jag kunnat gjort längesedan om jag
fått! — menade Adéle.
Gårdvaren började skälla häftigt. Eva lyssnade.
— Jag tycker det kör, — sade hon.
— Kör! — upprepade Hertz, — hvem skulle
komma i elt sådant Herrans väder? Han vore antingen kär
eller galen. Jag ville ej köra ut min oväns hund! —
tillade han. Den gamle mannen var vid ett särdeles
dåligt lynne, något hos honom ingalunda vanligt.
Eva, ej fallen för disputer, tände stillatigande sin
vaxstapel, och då hon, med denna i sin hand närmade sig
dörren, ropade han:
— Kära Eva, tänd åtminstone ljusen här inne,
innan du går!
Eva lydde, men gick ut straxt derpå.
Fru Althea lyssnade.
— Min sann tror jag icke hon hade rätt; jag hör
huru vagnen stannar vid förstugntrappan!
— Inbillning! — inföll archiatern.
— Hör du icke att förstuguporten öppnas?
— Det är Benedikta, som kommer från flygeln.
— En hastig rodnad purprade Adéles kinder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
