Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Halsbandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Att mannen så val sora hustrun voro födda i
Sverige visste han och drog en stark misstanke det
Gyllen-burg var samme E., som Hertz med så mycken ömhet
erinrade sig, och som medvetande af den olyckliga
sammansvärjningen blifvit landsförvist.
Oviss huruvida ej mannen önskade iakttaga en sträng
anonymitet, förteg han i sitt, efter tillfrisknandet, första
bref till hemmet, denna sin misstanke. Emelleitid hade
ban hunnit, att af de trenne personer, med hvilka han
onder dessa veckor sammanlefvat, uppfatta de särskilta
karaktererna.
Fadren var en mångsidig man, musikus och artist;
om ej litteratör och poet, älskade han åtminstone med
passion litteraturen och poesien, och som han för öfrigt egde
vidsträckta kunskaper, voro hans samtal både
intresseväckande och lärorika, samt erinrade Henrik om gamle
Hertz och hans aftonunderhållningar.
Med djupaste ömhet älskade han maka och barn,
men en svaitalf störde dock friden i hans själ, och denna
var en okuflig hemsjuka, som blef honom med hvar dag
alltmer och mer öfvermäktig. Förhållanden funnos dock
till som hindrade honom från att tillfredsställa densamma.
Ett mera menniskoälskande, kärleksfullt och
undergifvit sinne än makan till denne man, hade ej Henrik
sett. Ingen varelse på detta vida klot var henne likgiltig
och aldrig har någon i en mera vidtomfattande mening
ån Elisabeth Gyllenburg förstått* betydelseu af budet
"Al-sker eder inbördes!"
J skolen ej tro, mina läsarinnor, alt hon var en slo
varelse, utan vilja, utan känsla; viljen J veta huru hon
hunnit den höga ståndpunkt som hon i moraliskt afseende
innehade, svara vi: genom ett klart uppfattande af
Evangelii lära. Först erkänd af hennes förstånd, och sedan
anammad af hennes hjerta, blef den lill följe deraf strängt
lämpad på hennes lefnad.
Engel, nyss fyllda sjutton år, uppammad och fostrad
i kärlek, var så till det yttre sam inre, det ljufvaste
väsende, fullkomligt motsvarande sitt namn, som hittills
framställt sig för vår hjelte.
Hon hade föga kännedom om föräldrarnes lefnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
