Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Halsbandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
odén, och hade lills krigel utbröt, äfven ett ganska
inskränkt begrepp om verlden och menniskorna.
Af naturen excentrisk, rönte hon ett lifligt intryck af
allt hvad hon förnam så i konstens som naturens rike.
Hennes föräldrar hade varit hennes lärare, och både i
musik och målning egde hon en mer än vanlig talang. Fadreu
hade sjelf med henne läst historien, och det hade för honom
varit en verklig njutning alt aktgifva på de intryck ban
deraf erfarit; att se hennes afsky för lasten, hennes
en-thusiasm för allt ädelt och stort.
Under deras afton-underhållningar hade Henrik
tillfälle alt följa hennes poetiska sinne i alla dess
färgskiftningar.
Emellertid beslöt han alt uträtta sitt uppdrag.
En afton hade Gyllenburg och hans dotter mottagit
en bjudning till en af de få familjer som de räknade
lill sina umgängesvänner.
Nordensvärd satt ensam i litt rum, ännu lutad mot
sina kuddar, när hans milda vårdarinna inträdde. Hon
satte sig bredvid honom i soffan.
— Huru slår det lill i afton? — sade hon meden
ton, som gaf anledning förmoda, att hon verkligen ville
veta hvad hon efterfrågade.
— Jo, Gudskelof, jag börjar repa mig.
— Det ser ut som om löjtnanten vore försänkt i
djupa betraktelser? — återtog hon småleende.
— Så är äfven förhållandet, — svarade han
allvarsamt. —- Jag funderar på åtskilligt som tilldrog sig
under min sjukdom och jag undrar om det varit
verklighet eller dröm.
— Löjtnanten gör mig nyfiken.
— Det är något jag vill säga, men om mina ord
skulle förefalla er alltför dristiga och påflugna, så beder
jag er på förhand förlåta mig.
— .fa, jag lofvar er ulan vilkor, fullkomlig absolution.
— Nå val, mig anar att det är ett nära samband
mellan mig och er.
Vid den belysning hon af lampskenet emottog, tyckte
sig Henrik märka en liflig rörelse på hennes ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
