Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J74
— Och tänk huru lycklig han är! — inföll
friherrinnan.
— Ja, söta du, det är han visst, — instämde
deras dotter Stassa, hvilken gret några hjertliga tårar i det
hon smekte proslinoans lilla mops, som hon hade i sitt
knä. — Minnes du huru det står i den vackra visan:
"Väg din förlust emot hans säkra vinst."
— Och så lemnar han dig icke på bar backe, —
inenade baron; — tror intet lagmannen, — sade han till
archiaterns brorsson, Melker Hertz, — att Ragnar
Ber-genstral lemnar en 40,000 banko efter sig.
— På juldagen brukar man icke hålla
bouppteckningar, — sade lagmaunen något kärft!
— Ah bevars, tag ej illa en sä enkel förfrågan . . .
föreställ dig min söta Adéle, i hvilken tryckande
belägenhet kaptenskan S***s befinner si^; hon har ock nyss
blifvit enka, och har åtta barn och precist lika mycket
som det nu är pä min hand; det vill säga intet!
— Ack ja, min sötaste vän, det kunde vara
mycket värre! — inföll friherrinnan.
Alla dessa slående fraser, födda af välmeningen eller
likgiltigheten, susade som de i luften försvinnande ljuden,
förbi hennes öron.
Hon hade gått ut i förmaket endast för att ensam i
sitt rum slippa mottaga ett besök af sina slägtingar, som
hon fruktade då skulle bli ännu långvarigare; men
slutligen uttröttad af delta pladder, aflägsnade hon sig, i
det hon på sin broder kastade en bedjande blick, som
sade: "Följ mig!"
— Hvad karlar i allmänhet äro oömma! — sade
med en sentimental ton Appolonia till lagmanskan Hertz,
— hörde du icke, Heloise, allt det tomma prat, som
baron nyss besvärade den unga enkan med?
,— Ja, men jag hörde tvenne fruntimmer instämma
i samma språk.
— Ack, hvilken vacker sed var det icke när likena
brändes och qvinnorna kastade sig på sina männers bål
och dogo med dem!
— Mamma! hör mamma huru lärd den prostinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
