Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Dufvoposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
unge svenske ädlingen, som här stod ensam, landsflyglig,
förtröstande på Gud och sin egen kraft, uttalande sin
själs mest brinnande önskan att rädda sitt förtryckta
fä-derneslaod.
Ja, trenne sekler hafva sedan dess rullat bort i
evighetens haf, och hvart enda af dess år, är en liten bölja
i den omätliga oceanen; det mesta som under denna
omätliga tidrymd timat. Det är som hade det aldrig
varit, men hjeltens handling qvarstår som stammen på vårt
svenska frihetsträd, vid hvars fot de generationer som gå
och komma, med vördnad och tacksamhet planlera en
minnesblomma.
Förlåt denna utflykt, men oaktadt dina sjutton år
och ditt veka kön, fattar du dock storheten af hvarje ädel
handling; din fader har ingifvit dig vördnad och kärlek
för fädernas ärorika minnen; du känner vår Historia; du
har läst den under din faders ögon, och ditt hjerta
älskar det land, hvarest han skådat dagsljuset.
Genom Hannover hafva vi återtägat, och just inga
särdeles märkvärdigheter hafva under vägen fästat min
uppmärksamhet. I Minden, en af de fordna Hansestäderna,
och som redan under Carl den Stores tid florerade, rönte
svenska arméen ett mindre vänligt bemötande. Af en
litterär man i denna siad fick jag nyckeln till denna gåta;
han berättade mig att innevånarnes agg mol svenskarna
härleder sig frän trettioåriga kriget, dä svenskarna 1634
intogo staden och ej förr än är 1650 återlemnade
densamma.
Det anmärkningsvärdaste i denna stad är den öfver
Weser-floden med sina sju hvalfbägar byggda bron; tvänne
hafva likväl fransmännen på sitt återtåg i grund nedrifvit.
Under mitt korta vistande härstädes, har jag för
första gängen öfvervarat en kalholsk messa; den egde rum
i ett fransiskaner-kloster, började kl. 4 och slutade kl. half
5, e, m. Hvarje dag har sina bestämda böner; några
af Davids psalmer, på latinska språket öfverflyttade,
sjöngos af tvänne i choret stående munkar, och
ackompagne-rades af en annan på orgeln. Sängen var skärande och
högst obehaglig, men orgelmusiken herrlig.
De i trenne klasser indelade munkarna, äro blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
