- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
264

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Lysning, Bröllop och Död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

Adéle satte sig i soffan bredvid Ursula.

— Tala sakta, — bad denna, — ty jag ansvarar
för att hon står pä lur.

— Berätta mig huru sakerna korn mil till denna
punkt!

Ursula lutade hufvudet mot sina händer. —
Slutligen upplyfte hon detsamma;

— Jag måste först reda mina tankar... nu tror
jag mig kunna tala om det i sammanhang; i fredags
morse kom min far upp lill mig medan jag ännu låg;
"Ursula", sade han, i det han satte sig vid min säng:
"när barnen ej förstå sitt eget bästa, måste föräldrarna
handla för dem ... om söndag lyses det för dig och
Gabriel Nordensvärd."

Det var som om en svärdsudd klingat förbi milt öra.

"Jag bar ju sagt att jag aldrig i detta afseende
lyder min far." "Hör mig mitt barn!" sade han blidare,
och gaf mig ett förtroende som jag ej har rättighet
uppenbara. Detta förtroende ändrade ingenling i mina
känslor, i anseende till det olyckliga giftermålet. "Vill du
att din far skall bli en löftesbrytare, — sade han
slutligen. — Nordensvärd har mitt högtidliga löfte. Samma
eftermiddag kom Gabriel hit. . . och han och min far ha
beslutat vigseln tills i dag fjorton dagar, då det lyses ut,
och det är sagdt att vi skola bo på elt litet landtställe, som
han arrenderat nära M. tingshus. . . han har ju fått ett
års förordnande öfver domsagan.

— Och du fogar dig i allt det här?

En underlig dragning på munnen var hennes svar,
slutligen sade hon:

— Jag har knäböjande bedt om förskoning, men det
är omöjligt.

Medan dessa ord vexlades mellan de båda vännerna
i Ursulas kammare, var Appolonia nära att qväfvas af
raseri; hon trodde sig genomskådad af Adéle, och det
var henne nog, för att mot denna rikta all den ilska,
som kunde rymmas inom hennes bröst.

Hon hade med den största talang, utan att synas,
ledt sakerna till denna punkt, och för att tillvinna sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free