Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Lysning, Bröllop och Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
ännu flera sympathier, beslöt hon att på sin styfdotter
slösa de ömmaste omsorger.
— Förlät mig, söla Ursula! — sade hon, när hon
inträdde i flickans rum, hvarest Adéle ännu var, — alt
jag tog ur nyckeln. Det var i tankarna. Huru är det
med dig, — hon tog Ursulas hand, hvilken lag orörlig
i hennes,’— det gör mig sä ondt om dig... men din
far menar sä väl . . . och jag är öfvertygad att du blir
lycklig.
Ursula bibehöll en ihärdig tystnad.
— Jag borde visst vara särdeles intresserad i detta
afseende, — inblandade sig Adéle, — och vore Ursula
fästad vid min bror, kunde jag ingenling högre önska,
hvarken för hans eller min egen skull ; det vore
outsägligt ljuft att ännu ytterligare gifva henne det kära
syster-namnel; men nu är det icke så, och jag har aldrig i
min lefnad hört något så onaturligt som denna tillställning.
Sällskapet ökades genom prostens inträdande, som
nu hemkom från kyrkan, och hvilken, drifven af en
okuflig oro, hastade upp till dottren.
Tagande ett par steg tillbaka, när han fick se Adéle,
bugade han sig.
— Jag vet mig knappast någonsin i min lefnad ha
blifvit så förvånad som i dag; — sade Adéle, — och
prosten ursäktar om jag vågar fråga huru prosten, som
far, kunnat hafva hjerta att handla så?
Under del att han oroligt betraktade Ursula, — sade
han stammande:
— Det kanske sårar friherrinnan att en simpel
prest-dotter inträder i den adliga, aktade Nordensvärdska
slägten?
En stillatigande föraktlig blick var Adéles svar.
— Jag medgifver, — sade P., i det han satte sig,
— att jag icke har skäl att framställa denna fråga, ty
visst gömmer jag i mitt minne, den godhet, hvilken min
dotter från barndomen rönt af eder alla — han var
verkligen rörd, — men mina dagar kunna ej blifva så många,
och jag önskade att innan jag nedstiger i grafven, se min
dotter väl försörjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
