Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade visserligen skrlfvit, att
han skulle komma. Men vidare viste
man icke och afvaktade derför i
allsköns lugn hans ankomst. Det skulle
man ha gjort i hvilket fall som helst,
ty i Amerika göres intet väsen af att
n&gon skall komma, allra minst om
det är en ung, medellös, aflägsen
släg-ting. Derför gick allt sin hvardagliga
gång, till dess en afton den elektriska
ringklockan surrade och skramlade —
icke heller detta nftgot ovanligt
— Hallå? skrek mrs Anderson ned
genom tal röret.
I stället för att svara ringde det åter.
— Who is there? skrek mrs
Anderson ånyo, och hennes stämma var
skarp.
Återigen ringning.
Då snodde hon den blå och
hvitpric-kiga wrappem omkring sig, så att den
icke skulle “flipa i fronten”, o~h gick
ned för trappan till dörren.
Der stod, bredvid en kappsäck af
mattväf, en ung män med ett hyggligt
och rödblommigt utseende. Han lyfte
artigt på hatten och bugade sig så
omsorgsfullt, som om han varit i en balsal.
— Förlåt, bor herrskapet Anderson
här?
— Yes, svarade mrs Anderson och
tittade en mängd skarpa frågetecken
mot honom.
Den unge mannen försökte nu le
ln-ställsamt men lyckades blott till
hälften och stammade:
— Jag... förlåt... mitt namn är
Gösta Petterson...
— Oh, thafs so? Well kom in!
— Är det fru Anderson jag har den
äran...?
— Yes — kom in!
Hjertat sjönk ett par tum för hvarje
steg Gösta Petterson tog i trapporna.
Så der snäft hade han icke väntat sig
blifva mottagen hos de rika slägtingar,
hvilka, efter hvad hans föräldrar och
syskon sagt, utvecklat en bländande
guldglans, då de voro på besök hemma
i Sverige. Han tänkte...
Men nu hade han hunnit upp för
trapporna.
— Step in here; in the pärlor, sade
mrs Anderson kort och viftade med
handen åt en öppen dörr.
Gösta Petterson viste icke rigtigt,
hur han skulle tyda detta, som dels
icke var svenska och dels icke
öfver-ensstämde med de seder och bruk,
vid hvilka han varit van. Detta gjorde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
