Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hun kände sig tafatt och
bortkommen på samma gång han var djupt
sårad öfver att mottagandet icke var
mera ceremoniöst.
— Här ser i alla fall snygt ut,
reflekterade han, der han satt i par lorn.
Der var ganska elegant, men icke
tref-ligt, ty allt var så nytt. Det rigtigt
luktade fernissa. Och Gösta Petterson
var van vid gamla, solida saker som
gått i arf genom generationer och
voro konstnärligt snidade samt tätt
genomborrade med fina maskhål.
När han suttit en stund och
funderat och försökt känna igen sig i den
stora trymån, kom mrs Anderson in...
Nej, hon hade icke bevisat honom
äran att göra toalett. Wrappern satt
på och hennes venstra hand, prydd
med guld- och diamantringar, fick
göra tjenst som hake och hyska.
— Well, how do you like it in this
country, mr Peterson?
Han smålog förvirrad.
— Hm....
— You don’t speak United States?
— No — I — can — not —talk —
very well — english...
— D’ä’ all right. Han lär sig nog
bye and bye, fast det inte är så isigt
i början.
— Hur... förlåt... hvad var det fru
Anderson...
— Vi säga inte fru utan missis och
mäster.
— Jaså (med ett försök att bibehålla
leendet), jag känner inte till sederna
här ännu och jag får be om ursäkt
Hvad var det mäster... förlåt... m 1
s-s 1 s Anderson ville fråga? Jag hörde
inte rigtigt.
Mrs Anderson höjde rösten:
— Jag bara undrade (ännu högre),
hur han likade #et här.
— Ja, svarade Gösta Petterson
osäkert
— He must be a little off,
teaterhvi-skade mrs Anderson till en
porslinsgubbe pä en hörnhylla.
Det ringde åter och mrs Anderson
försvann. Hon återkom i sällskap
med en halfvuxen ung dam af det
stojande slaget, som slängde ett nyfiket
ögonkast åt Gösta Petterson, då hon
passerade förbi den öppna dörren till
parlorn. Efter ännu en stunds förlopp
återkom hon i sällskap med mrs
Anderson, ifrigt tisslande.
— My daughter, mr Peterson,
presenterade mrs Anderson.
Gösta Petterson bugade sig utsökt
artigt och den unga damen räckte
honom handen med ett:
— Happy to meet you, under det hon
fixerade honom med sina nyfikna
ö-gon, hvarefter hon slängde sig i en
gungstol och började gunga i galopp.
Ehuru en viss trötthet lägrat sig
öfver Gösta Pettersons anslgte, försökte
han tvinga sig till en viss liflighet och
började inleda en konversation, men
denna inledning blef af bruten af ett
fnittrande.
— Hon kan inte tala svenska,
förklarade mrs Anderson med tydlig
moderlig stolthet.
— I understand some of it, but the
words are so yaw-breaking, I can’t
pronounce them, inföll miss
Anderson.
Det ringde åter och den sist talande
skyndade att öppna. Äfven mrs
Anderson försvann och Gösta Petterson
fick sitta solo och fundera ännu en
liten stund, till dess en medelålders karl
med tunga, men raska steg trädde in
och gick rakt fram till hQnom.
— How do you do?
Det var mr Anderson, det förstod
Gösta Petterson, och det var väl, det,
ty han fick ingen särskild upplysning
om detta förhållande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
