Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mr Anderson började göra en mängd
frågor om personer i gamla landet och
tack vare detta fick den unge mannen
tillfälle att tala bort det tvungna och
obestämda 1 situationen. Ju mera hån
fick säga om det gamla hemmet, desto
mera hemmastadd kände han sig, och
tiden gick fort, till dess dottern kom
in och tillkännagaf:
— Supper is ready.
Gösta Petterson var hungrig som en
varg, och när han fick se det nätt och
prydligt dukade bordet, kände han sig
glad i själen. Men denna glädje
fördunklades en smula, när han märkte,
hur litet mat och hur många små kärl
det fans på bordet. Litet nervös blef
han också, då ingen bjöd honom att
sätta sig och detta förbättrades icke af
att familjen, nu tlllökt med en son,
hvilken som hastigast helsade, var
inbegripen i llflig diskussion på
engelska. Slutligen kom mr Anderson
honom till hjelp.
— Ska’ du inte tvätta dej?
Gösta Petterson blef röd som en pion
i ansigtet och mycket förvirrad.
— Show him the bathroom, Garfleld,
sade mrs Anderson till sonen.
Denne marscherade och Gösta
Petterson följde efter till badrummet, der
ett badkar, ett väggfast tvättställ och
en annan
beqvämlighetsinrättningfun-nos. Här steg Gösta in och stängde
dörren efter sig.
En stund stod han tveksam om hvad
han borde göra. Kanske var det
brukligt här i landet att bada före
måltiderna. Emellertid vågade han sig icke
på en så omständlig procedur, sak
samma hurudan seden var. I stället
tvättade han sig i ansigtet och af
gammal vana blötte han håret grundligt.
När det var undanstökadt, upptäckte
han till sin fasa, att der icke fans
någon handduk. Lyckligtvis hade han
sin näsduk. Men hur skulle han
bära sig åt med det långa, stripiga, våta
håret, när ingen kam eller hårborste
stod att upptäcka? Han såg sig i
spegeln och hans hufvud hade på honom
nära nog samma verkan som en
Medusas. Det var icke heller olikt ett
sådant och ju mera han for igenom
håret med utspärrade fingrar, desto
mera påminde det derom. Emellertid
hade en rätt lång tid förflutit och han
måste ut...
Familjen Anderson stirrade på
honom med alla sina ögon...
— Sitt der, sade familjefadern och
pekade på en stol vid ena ändan af
bordet.
Blodet rusade upp åt hufvudet på
Gösta Petterson och gaf honom kraft
till ett hastigt beslut.
— Förlåt, får jag be om en — kam,
kom det med en säkerhet som.endast
yttersta förtviflan kan förläna.
— Go and get a comb, sade mrs
Anderson till dottern och denna hemtade
mycket ostentativt den begärda
saken, hvarpå Gösta Peterson drog sig
tillbaka till badrummet igen, under
det flera små skratt kliade i hans öron.
Det var kanske icke honom man
skrattade åt, men det tog han för glfvet. —
Xndtligen satt han till bords. Hade
den unge mannen varit ensam och fått
råda 8Ig sjelf, skulle han ha ätit upp
alla de “porkchops” som lågo på fatet,
men nu delade mrs Anderson ut en
liten portion på hvars och ens tallrik.
Kring hvarje sådan voro spridda,
liksom de många månarne kring
Satur-nus, en mängd små téfat och på hvart
och ett af dessa låg en liten klick af
någonting, som kunde bestämmas
endast genom smaken. En stor
kaffekopp åf tjockt porslin stod bredvid
hvar och en af denna samling. Gösta
Petterson gjorde slut, först på hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
