- Project Runeberg -  I Svensk-Amerika. Berättelser och skisser /
75

(1900) [MARC] Author: Johan Person
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

las — lemnade han mig en sista
hels-nlng till sin moder och syster och en
lock af sitt h&r. För att icke förlora
hvad han anförtrott mig, insydde jag
det i en pung och bar det som en
amulett. Jag hade sett. att man ej
fråntog någon en sådan...

Den unga sköterskan, som förut
varit så munter, satt nu helt sorgsen
och lyssnade. Hon hade till och med
tårar i ögonen. Hon har ett godt,
känsligt hjerta, tänkte Erik Berg.

Han fortfor:

— Hans mor och syster äro
underrättade om hans död, ty dels skref han
ett bref. som läkaren afsände, och dels
tillkännagafs hans namn i rapporten.
Jag skulle icke ha kunnat bära ett
sådant olycksbud — det Jag bär är
mera eti tröstens. Jag hoppas att snart
kunna framföra det. A propos, ni vet
kanske, om det är mycket långt dit
... jag känner icke alls till gatan ...
XX avenue... nummer 00...

— Och... och... namnet?
framtvingade den lyssnande med pinsam
ansträngning, men dock knappt
hörbart.

— Mrs J. T. Howard.

Det såg ut som skulle den unga
damen svimma, och den sjuke, trots sin
matthet, for förskräckt upp från
stolen — men sjönk bleknande tillbaka
i-gen. Det återgaf ögonblickligen den
unga damen hennes krafter, när hon
fick se hans svaghet. Hon var nu åter
sköterskan som icke hade en enda
tanke på sig sjelf.

— Ni får inte anstränga er mera,
sade hon lugnande. Ni har talat för
mycket... Men... men-... säg mig...
hette er vän Frank Elliot Howard?

— Ja... och ni... är?

— Hans syster Lillian... Men nu får
ni icke tala mer.

Hon fälde sakta, försigtigt tillbaka

stolen, och den sjuke somnade af
matthet.

*



Erik Berg behöfde icke gå långt för
att uppfylla sin krigskamrats sista
önskan. Det var dennes moder som
så ädelmodigt upplåtit sin boning för
den sjuke soldaten; det var hans
syster — engeln — som varit hans
sköterska, icke blott här i huset,
hvil-ket han visste, utan långt förut, som
han icke hade och aldrig fick någon
aning om.

Det förorsakade tårar — detta
budskap från den döde — både hos den
gamla, hvithårlga, milda modern ocn
den unga systern, men på samma gång
var det kärkommet, mera än
kärkom-met, och de hade båda en
förnimmelse af, att det var en stor belöning för
en liten kärlekstjenst.

Erik Berg för sin del tänkte endast
på att han efter bästa förstånd gjort
sin pligt — och med den följer ingen
belöning. Hade han händelsevis
råkat göra något utöfver denna, så var
han icke medveten derom.
Sjelfmed-vetandet var för öfrigt icke
synnerligen utveckladt hos honom.

Hvad der stod i det bref han burit
så länge, visste han icke, ty det var
försegladt.

När miss Lillian med tårar i
ögonen läst det, steg hon upp och gick
rakt fram till Erik, som nu för första
gången lemnat sjukrummet — gick
fram till honom och fattade hans hand.

— Mr Berg, jag tackar er...

Hon tycktes vilja, men kunde icke
säga mer än dessa enkla ord. Men
någonting sådant som hennes
handtryckning hade han aldrig känt, och
aldrig hade han sett något sådant som
hennes blick i denna minut... eller
kanske sekund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:20:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pjisveam/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free