Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och han som endast gjort sin pligt!
Han rigtigt skämdes för sig sjelf —
och såg derför högst tafatt ut.
Det blef naturligtvis icke fräga om
någon snar utskrifning från detta
sjukhus för den unge soldaten. Det
fans ännu tusende detaljer angående
Frank, som han måste omtala för mrs
Howard, som aldrig tröttnade på detta
samtalsämne. Hon var så stolt öfver
sin sons både lif och död som endast
en moder och enkan efter en soldat
kunna vara. Denna ömma stolthet
förtog nästan all sorg. Hade sonen
kommit hem igen, liksom fadern —
den gamle öfversten — kom efter
inbördeskriget, så hade glädjen varit
gränslös. Men den gamla yttrade
ingen klagan öfver att det ej blef så.
Han hade dött föc sitt land — och
hon behöfde, menskligt att döma, icke
sörja honom länge. De skulle snart
återse hvarandra, så trodde hon, och
det -gaf henne mera tröst än allt
annat.
Ett ytterligare skäl, hvarför Erik
Berg qvarstannade längre än man
kunde anse absolut nödvändigt, var att
hans unga sköterska, miss Lillian,
ville se honom fullkomligt frisk och
stark, innan hon trodde sig hafva
lättat sitt ansvar. Hon ville fullborda
sitt verk helt och hållet. Gud vet, om
icke en qvinna under sjukvården, då
hon ömmar, ängslas, vakar och
slutligen lyckas återföra den sjuke från
grafvens rand till nytt lif, kommer
att hysa något af samma känsla gent
emot denne som en moder mot sitt
barn, om hon också råkar vara yngre
än den vårdade.
Ett är emellertid säkert — att miss
Lillian Howard icke ansåg Erik
kunna sköta sig sjelf... ännu så länge.
Dessutom var Erik, till sin unga
sköterskas förvåning och förtjusning,
ovanligt musikaliskt begåfvad och
bildad. Pianot, som en lång tid varit
stängdt i det Howardska huset.
Öppnades åter« och Erik tolkade i
vemodsfulla, svärmiska folkmelodier från
höga Norden, hvad han aldrig skulle
vågat uttrycka i ord.
Det behöfde han icke heller, ty den
unga amerikanskan var också
musikalisk och känslomenniska — fastän
hon var dotter af dollarns land.
Det började arta sig till harmoni,
tyckte väninnorna, som alltid äro de
första att tycka. Och så. talade de i
bilder och gåtfulla ord sinsemellan.
En af dem yttrade under ett hastigt
förmiddagsbesök till Lillian, bland
mycket annat:
— Det är synd 1 alla fall att han icke
skall vara född amerikan.
Han var förstås Erik Berg.
Då blef den annars så lugna och
milda miss Lillian ovanligt impulsiv.
— Om han också inte är född
amerikan, så är han emellertid döpt
amerikan — döpt i eld och blod, utbrast
hon.
Hvarpå denna väninna gick bort till
de andra väninnorna och förklarade
att “Lillian var riktigt melodramatisk”
— jemte mycket annat, som utrymmet
verkligen icke tillåter oss att
åter-gifva.
•
Vid samma tid kom unge mr
Van-sant på besök i det Howardska huset.
Det brukade han göra ganska
regelbundet. Men på senare tiden hade han
blifvit något försummad af den hans
besök egentligen gälde — miss
Howard. Detta var naturligtvis egnadt
att försätta honom i misshumör, och
mr Vansant var en person som hade
mycket svårt för att dölja det.
Det märktes också, när han satt in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
