Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begripen i en mycket trög
konversation med miss Howard i
salongen.
De voro ensamma. De unga
amerikanskorna behöfva icke — eller
rättare vilja icke ha — några
“förkläden”. Dertill äro de allt för
sjelfstän-diga och resoluta.
I fråga om dessa båda unga tu
tycktes dylika försiktighetsmått också
vara helt och hållet öfverflödiga. Det
låg ett tjockt lager af kyla dem
emellan, ehuru termometern visade + 80
gr. Fahr.
Mr Vansant försökte få ena
spetsen af sina mustascher i munnen och
tugga den. Men de voro för små och
räckte icke till. Då, stoppade han
käppkryckan 1 munnen och korkade
sålunda upp sig.
Men nu var det något som ville ut.
Han tog ur korken — eller
käppkryckan — och sade :
— Jag — ah — hör att den soldat,
som ni så — ah — patriotiskt tagit i
ert hus. nu är fullkomligt — ah —
frisk, miss Howard.
— Ja, i det närmaste.
— Är det kanske — ah — er mening
att — ah — taga honom i tjenst som
— ah — kusk?
— Hvem menar nl?
— Den — ah — soldaten, ni vet —
that Swede — Börg eller — ah —
Börk, eller någonting tror jag — ah
— att han heter.
— M r Berg, förmodar jag. Han är
en amerikansk soldat och en —
gentleman.
— Hå — hå — hå — ni är så
tokrolig, miss Howard.
— Jag måste bekänna att jag ej
förmår fatta humorn.
— Det kommer sig af att — ah —
qvinnan ej har — ah — sinne för —
ah — humor. Ha — ha — ha! Men
— ah — miss Howard, ni har
verkligen så — ah — originela idéer, och
originalitet är någonting så — ah —
ytterst sällsynt och — ah —
någonting så ytterst — ah — intressant, ni
förstår. Ah — på min ära, jag skulle
— ah — sjelf vilja vara soldat,
fastän de ha så — ah — gräsligt ful
kostym, ni vet. Ja, det skulle jag på min
heder hafva varit frestad till, och —
— ah — äfven blifvit sårad — ah —
inte för mycket förstås, så jag behöfde
— ah — amputeras, om ni velat vårda
mig, miss Howard.
— Hvarför begagnade ni icke
tillfället, mr Vansant?
— Alldeles för mycket — ah — risk,
förstår ni.
— Se, der kommer mr Berg!
utropade miss Howard med helt annat
tonfall. Vill ni blifva presenterad för
honom, mr Vansant?
Mr Vansants vanligen intetsägande
anslgte uttryckte komisk fasa.
— Åh — miss Howard — ah — ah
— det vore ju — ah — förlåt —
verkligen opassande...
— Ja, ni har rätt, inföll hon hastigt,
det vore verkligen högst opassande —
rent af en förolämpning.
Nu kom mrs Howard in till dem —
just i rätta ögonblicket, alldeles som
deus ex machina i de antika
skådespelen.
I en ton af knapt dold lättnad
hoppades miss Howard mycket höfligt, att
mr Vansant ville ursäkta och att
mamma ville hålla honom sällskap.
Icke långt derefter tog mr Vansant
afsked utan att erhålla inbjudan att
förnya besöket.
Trots det hans intelligens icke var
öfver sig skarp, förstod han, att han
numera var en persona non
gra-t a i det Howardska huset — eller hos
miss Howard, hvilket var det samma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
