Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jöstingens, Jess! Der ä’ di alla
krya och Jag kan helsa (rån hans mor,
Lars Olas Sissa. Kon har kalfvat för
inte langese’n!
— Hm... jaså... ja, det var då
roligt till å höra. Ja... hm...
— Hur likar du det i Amerika? Du
har vfil gjordt det bra på di här fyra
åren, kan jag tro? Hva’ har du för
örke eller bessness som de’ heter?
— Hm... jag studerar till prest.
— J ös ses mej! — Stina knälade och
lade den feta, halfkokta handen på det
höga bröstet. — Och Jag som står och
säjer du till han... Men (med en liten
knyck på nacken) vi ä’ ju i Amerika
och der ä’ vi alla lika go’a. X’ dä’ te’
rigtig prest, som Nesse stoderar?
— Ja. till baptist minister.
— Jaså, te’ babbetist... Ja’ trodde
så sant Ja’ lefver, att Nesse hade gett
sej te’ å bli rigtig prest. Men det
hade nog inte gått för sig, för då få di ju
stodera ett evigt stoderande ända ifrån
det att di inte är högare än som så
och ända tess di blir flintskalliga. Och
Nesse å ja’ ä’ ju läskamrater och ha’
se’n tjent bönner tesammans. Koes,
hvad en fick slita och slafva hemma i
det usli’a Sverget hos di
bonnbassar-ne. Annat är det här. Här ä’ vi 1
ä-d i s s , vi me’, ska’ jag säga... Men
det va’ då rysligt roligt å träffa Nesse
... Men då — förlåt å exkus mej att
ja’ säjer du te’ mäster Nels, men vi ha
ju hatt så m ö c k e roligt ihop — du
vill väl Inte helsa på mej nu, se’n du
blitt så fin, fast, som ja’ säjer, att här
ä’ vi Ju alla lika go’a och när vi ha
våra najsa kläder på oss, så ä’ vi 1
ä-d i s s, vi me’.
Den lilla näpna med spetsmössan
och hvita förklädet hade medels en
elektrisk ringklocka blifvit kallad
bort från scenen och de båda ungdoms-
vännerna fingo på tu man hand
förnya bekantskapen.
Derunder omtalade Nils, huru han i
detta fria, framåtsträfvande land
kommit underfund med, att han hade för
godt hufvud att gå och rota i jorden
och en alldeles för flytande talförmåga
att förspilla på oskäliga ök.
Samtidigt som detta medvetande
uppvaknade hos honom, hade han blifvit
omvänd och nästan omedelbart derefter
känt sig kallad att blifva ordets
för-kunnare. En snäll, hygglig pastor
hade hjelpt honom in på preatlärans
bana. Det var hans önskningars mål, ty
han hade länge gått och förargat sig
öfver att behöfva arbeta i jorden äfven
i Amerika. Som kamrat på farmen
der han, som han hoppades, sist sysslat
med händers arbete, hade han haft en
svensk student, som afbrutit en
mycket lofvande karrier i hemlandet, blott
derför att han fått i hufvudet, att
det vore bättre att vara en fri
jordbruksarbetare bland naturliga
menni-skor. Nils eftersträfvade hvad denne
föraktade.
Att Nils kände sig ganska generad
af mötet med Stina, som icke hade
förstånd nog att rätt fatta den höjd, till
hvilken han stigit, det skulle hvem
som helst, utom Stina med sina ljusblå
ögon, kunnat se.
Men icke desto mindre förnyade han
besöket. Saken var nemligen den, att
Stina hade ett mycket godt hjerta och
en ganska vacker summa pengar i
sparbanken. Efter ett heligt löfte att med
tiden höja Stina till pastoreka, fick
han .hela detta goda hjerta och nära
nog hela den vackra summan 1
sparbanken. I synnerhet den senare kom
mycket väl till pass.
Inom en jemförelsevis ganska kort
tid blef Nils prestvigd och började
förkunna ordet, visserligen med en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
