Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stånd iga inskränkning af lärares rätt att bestraffa. Jag
vet väl, att jag stöter på motstånd från flera håll. Men
en allvarsam öfvertygelse om att denna lagparagraf i sin
mån är ett hinder för ungdomens sedliga uppfostran
tvingar mig att uttala min mening. Jag tror icke, att
en duglig lärare ofta skulle begagna sig af rättigheten
att efter eget bepröfvande använda kroppslig aga. En
sådan lärare har i sin personlighet en magt, som utöfvar
större verkan än handkraften. Men han bör ega rättighet
att använda den senare. Detta förtroende bör visas honom.
Ty han är dock på lärorummet i föräldrars ställe, liksom
han utom skolan bör vara föräldrarnes förtrogne vid deras
barns uppfostran. Att tvinga läraren att blifva lagbrytare
är mer än betänkligt. Jag behöfver ej säga hvårföre.
Invändningen att dåliga, odugliga, häftiga, brutala
lärare skulle missbruka en sådan rättighet betyder,
enligt min mening, bra litet. Sådana lärare göra sig nog
skyldiga till omotiverade lagbrott trots § 49 i skollagen.
Hvad som emellertid håller dem inom vissa gränser är
opinionen, tidsandan och tidningspressen. En skolmästare i
den gamla stilen, med rottingen såsom ett nödvändigt
attribut, är numera en omöjlighet. Sådan är tiden. Och
enligt min åsigt är detta faktum ett kraftigare skydd för
lärjungarne mot öfvergrepp och brutalitet från lärarens
sida, än alla lagparagrafer.
Den rättvisa strängheten, med faderlighet eller
broderlighet i hjertelaget, alstrar öppenhet och frimodig
ärlighet, ej kryperi och förställning, såsom fallet är med
despotismen och hårdheten. Sanningsenlighet och
ärlighet måste finnas i förhållandet mellan uppfostraren och
barnet eller den unge. Jag vet knappt någon synd,
mot hvilken föräldrar och lärare måste stå på ständig
krigsfot med ett så oförsonligt allvar, som mot osanningen.
Ar ett barn lögnaktigt, så är det nästan intet hopp om
barnet. Den sedliga uppfostran har då förlorat sin
förnämsta anknytningspunkt hos den unga menniskan;
uppfostraren har då svårt att få »något tag» i henne. Det
är häpnadsväckande, med hvilken färdighet barn, äfven
från hem som anses goda, kunna ljuga. Läraren står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
