- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
49

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitet 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svaga vindkasten. Dess skeppare, den erfarne quänen
Mattilas, underrättade dem, att äfven norrut ett isband
fullkomligt stängde passagen, såsom man tydligen kunde
skönja från hans korpnäste. Med denna upplysning
vände de åter mot fartygen, en stund gynnade af en
nordlig bris, som likväl snart dog ut, så att årorna
måste tillgripas, och kommo ombord den 23 Maj kl. 7
på morgonen.

Under hela färden till höjden af Vogelsang hade ej
några andra djur visat sig än alkor och teistar, som i
ofantliga skaror drogo norrut, för att återuppsöka sina
gamla häckplatser. Samma natt såg man från fartygen
stora flockar af gäss (Anser Bernicla) draga mot nordost,
kanske till något land ännu nordligare än Spetsbergen.
Om tillvaron af ett sådant land hålla sig hvalrossjägarne
fullkomligt öfvertygade deraf, att, som de berätta, huru
långt man än må komma norrut, dylika skaror af foglar
ses med ilande fart styra sin kosa ännu längre mot
norden.

»Vi voro som bäst sysselsatta med granskningen af
denna hypothes, hvilkens utredande tillhör framtiden,
då vi afbrötos af ett äfventyr, som så mycket mindre
bör lemnas utan beskrifning, som det för oss hade
nyhetens hela behag och derföre blef mer än vanligt
lifvadt. Två man af båtbesättningen voro, som förut blifvit
nämndt, harpunerare och bland de bästa hvalrossjägare,
man kunde finna. Gevären lågo tillhands laddade med
spetskulor, de blankslipade lansarne, de noggrannt
uppskjutna fångstlinorna lågo på sina ställen, och
harpunerna hängde i fören, der harpuneraren satt, och liksom
den ej mindre skicklige lotsen, hvilken styrde båten med
akterårorna, ifrigt spanade efter rof.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free