- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
134

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

långt vester och norrut man kunde se. Nu kryssade han
söderut till kl. 11 på natten, då han lade bi, och
Lilliehöök gick med båt till Nordostlandet, dör han satte
i land, men utan att finna någon tillgänglig
ankarplats, ty drifisen belägrade öfverallt stränderna. Aeolus
höll derföre sjön under kryssning mot stormen, som
pröfvade vår tackling. Den stod likväl bi, och endast
en tackelhängare och stroppen till klofallets öfra block
sprungo. Mot morgonen upptäckte vi slutligen en liten
ö vid östra sidan af Heenløopen Strat, nära
Nordostlandet, der de tre gamla bekanta fångstfartygen lågo
för ankar. Vi seglade äfven dit och kl. 4 på morgonen
den 5 Juli fällde vi ändtligen ankar på ett nytt ställe, vid
nordöstra sidan af ön. Skonaren och slupen voro således
nu åtskilda, och med glad längtan, ehuru ej med fullt
ut lika stora förhoppningar som förut, motsågo vi
framtiden.

Magdalena låg ännu i några dagar qvar vid
låglandet öster om Treurenberg bay, strax norr om Point
Crozier, under det stormen fortfarande blåste från stratet,
men utan att isen syntes ändra sitt läge, eller den öppna
ränna, hvaraf sundet fortsattes, märkbart vidgas. Det
såg nästan ut, som om vinden upphörde, när den väl
passerat det öppna vattnet, och dess verksamhet på den
tätt sammanpackade ismassan blef sålunda nästan ingen.
Den svarta, låga töckenbank, hvaraf stormens område
oaflåtligen betecknades, upphörde der isen vidtog. Knappt
en vindflägt krusade vattenytan inne i viken, när man
väl hunnit något söder om den öppna låglandssträcka,
hvarinvid vi med knapp nöd kunde hålla oss förtöjda.
Vid Verlegen Hoek, som likväl på några få mils afstånd
låg nästan helt och hållet i vindens riktning, hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free