Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dyningen har sedan bräckt sönder den i stycken af olika
storlek, hvilket tillkännagifves af de kantiga former som
de flesta hafva. Så föga farlig än bayisen kan tyckas
i jemförelse med dessa kolossala massor, af hvilka man
gerna föreställer sig Ishafvet uppfjddt, så hyser man
dock i sjelfva verket stor respekt för densamma, till
följe af den hastighet, med hvilken den vid inträffande
vindstilla sammanfryser till ett fast täcke, inom hvilket
fartyget kan för längre tid blifva inneslutet, då dess
stora seghet förhindrar det att så lätt åter bräckas af
vågsvallet. För ögonblicket äro vi likväl icke hotade
af någon sådan fara, ty fastän isen är mycket tät, för
oss dock en frisk nordnordvestlig vind ganska raskt framåt.
I går rapporterades från tunnan, i hvilken en utkik nu
ständigt har sin plats, några sälstim längre ut,
förmodligen endast förelöpare för de snart anländande större
skarorna. Flera klapmytsungar hafva redan blifvit sedda,
men i denna is äro de oåtkomliga.
Uppe i lovart syntes på aftonen de mycket
för-längda mastema af en brigg fritt sväfvande i luften.
Vestra horizonten glöder i aftonrodnadens sköna färger;
i öster står ett skärt rosenskimmer öfver den mörka
molnbanken nedom, som gör ett skarpt afbrott mot
den snötäckta isen, der borta sammanflytande till ett
hvitglänsande fält. Under dessa sista, snart slocknade
ljusglimtar af den sjunkande dagen här den vinterlig&
omgifningen en egen, obeskrifligt melankolisk pregel.
Tanken på de stora afstånd, som skilja oss fråu odlade
länder, bidrager att ytterligare förhöja det ödsliga i
denna aftonstämning. — Under nätterna ligga vi ständigt
bi, då mörkret naturligtvis gör seglingen i isen
omöjlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
