- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
191

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den 16 Mars. 72° 59′ N, Br., 3° 27′ O. L. Från
tunnan synes i vester den stora isen, vid hvars östliga
spets eller udde vi nu troligen befinna oss, och i hvilken
bayisen bildar en temligen djupt inskjutande bugt.
Huru långt bayisen vidan sträcker sig i öster och
norr är omöjligt att afgöra, sannolikt har den dock en
rätt betydlig utsläckning. Den vi nu se omkring oss
är tydligen af något äldre datum än gårdagens is,
alldenstund den är försedd med ett tjockt snötäcke, mot
hvars hvithet de smala, mörka vattenådrorna, som här
och der bugta sig fram, afsticka. Af största intresse
är det att sålunda kunna följa hafsisens gradvisa
utbildning från de små runda isskifvorna till denna
ungefär alnstjocka is, hvilken dock ej i allmänhet är af
betydligan omfång än den egentliga, tunnare bayisen.
Sannolikt tillvexer isen under denna årstid i tjocklek
lika mycket genom den sig hopande och småningom
tillhårdnande snön, som genom den tillökning den kan
få under vattenytan. Till någon betydligare storlek
kan den emellertid nu, åtminstone ute på öppna hafvet,
väl icke längre hinna, öfver den mindre isen resa sig
här och der betydligan flak med i skarpa kanter
brusten yta; långa istappar hänga såsom fransar kring
sidonia, från kanter och fördjupningar glänser en
ultramarinblå färg af oefterhärmlig renhet. Stundom
uppbära de stora blå klumpar, hvilka tydligen brustit lösa
från någon, glacier. Tillfölje af strömmens riktning
kunna dessa dock icke härstamma från Jan Mayen,
utan hafva väl snarare drifvit ned till dessa breddgrader
från Spetsbergen. Tvenne engelska fartyg lågo oss på
eftermiddagen ganska nära; i det enas aktetspegel lästes
namnet »Lady Franklin». Man igenkänner lätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free