- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
192

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

engelsmännen på det sätt, hvarpå tunnan är anbringad; den
sitter nemligen på sidan af masttoppen, ej, såsom på
de norska fartygen, ofvanpå denna.

Dagen i ända klinga nedifrån smedjan — nedi
skepps-rummet finnes nemligen en liten flyttbar jernhärd —
hammarens slag emot jernet. Hvarje gång bälgen sättes
i rörelse hvirfla genom den öppnade luckan gnistor och
en qväfvande stenkolsrök upp öfver däck. Häruppe
vandra fram och tillbaka de vakthafvande matroserna i
en drägt afpassad efter klimatet: korta fårskinnspelsar,
stora stöflar och vantar, i hvilka dubbelt gröfre händer
än deras skulle få rum och hvilka dessutom äro
försedda med två tummar för att bättre kunna slitas från
alla sidor. Stundom ser man rorgängaren äfven med
stöflarne instuckna i ett par dylika vantar, förmodligen
för att stå så mycket stadigare på en plats, hvilken af
en mängd frusen tobakssaft kan vara slipprig nog.
Under sydvesten eller den ludna fårskinnsmössan
framtittar ett skäggigt, väderbitet ansigte. Ur en svartnad
lerpipa, som så småningom mistat nästan hela sitt skaft,
utblåsas rökhvirflar, hvilkas täthet man knappast vet
om man skall tillskrifva den skarpa tobaken eller den
i kölden synliga andedrägten. Thermometern visar väl
ej alltid så höga köldgrader, men den öfver isen
sopande nordan vinden kännes dock bitande kall[1]. Också
höres med nöje vakthafvande styrmannens »åtta glas»
förkunna vaktombytet och stewartens rop »bränvin!»,
som regelbundet en gång om dagen låter höra sig,
församlar genast omkring honom en hop törstande, som
hvar och en få sitt bestämda lilla mått. Allt tillgår


[1] Den högsta af mig observerade köldgraden uppgick ej till mer än
- 12,5° Reaumur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free