- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
196

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ansigten se något vilda ut och förekomma så ännu mera
i det immiga skenet från några på krokar i taket
svängande lampor, som flämta ännu mattare, då någon
dugtigare knuff af isen försätter dem i starkare fart. I
taket hänga dessutom en mängd andra saker: oljekläder,
stöflar etc, stundom äfven saltade makriller, som utgöra
en mycket omtyckt del af manskapets skeppsrationer.
På en ensam kista framför den förut omtalade kulugnen,
som efter stöpningen stundom ännu bibehåller en god
del värme, nästan för stor för det nära grannskapet,
taga kaptenen och jag vår plats. Med kraftig stämma
tager kaptenen derpå upp en psalm, och den ena
basstämman efter den andra sluter sig snart till sången.
Derefter läses en bön, hvilken folket halfhögt läser efter
i sina böcker, liksom bondfolket söndags-texterna i våra
kyrkor. Till sist sjunges ännu en psalm. Den andakt,
som i allmänhet är rådande vid dessa bönestunder, visar
huru mäktigt ödsligheten i denna natur, ännu kännbarare
då qvällens mörker insveper allt, verkar äfven på råare
sinnen.

Uppe på däck mötes man åter af kalla,
genomträngande vindar. Ur mörkret och tystnaden omkring oss
ljuder endast då och då — »unheimlich» såsom tysken
säger — isarnes gnisslande och skrapande mot hvarandra.
»Det er livagtig ligesom Iisen ynkede sig» säger kaptenen
med en kulen ryckning på axlarne, under det han går
fram och kastar en blick på kompassen, som upplyses
af sina två lampor vid sidorna, och en dito uppåt, der
segelmassor och ett virrvar af hvarandra korsande tåg
afteckna sig emot den mörka himlen.

I kajutan framtages sjökortet, i fall någon observation
under dagens lopp låtit verkställa sig; en svart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free