Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prick med vidfogadt datum och årtal betecknar, midt
ibland en mängd sådana märken från föregående år,
det ställe, hvarest vi för tillfället befinna oss. Jag å
min sida mäter afståndet häremellan och »Jan Mayen
Ins.», och ögat stannar slutligen på en efter Scoresby
tecknad förtoning af ön, der Beerenbergs kägla dristigt
reser sig i höjden, bestrålad af en stor och dråplig
midnattssol. Nere i den varma och trefliga kajutan skulle
man lätt kunna glömma hvar man befunne sig, påmindes
man ej derom genom det motsträfviga ljudet af isens
skrapande mot fartygets sidor, som äfven om natten,
synnerligast med lä koj, störande tränger sig in i ens
drömmar. En liten stund blir det med ens tyst; derpå
fortgår åter skrapningen.
Från den 16 till den 25 Mars, då vi befunno oss
på 73° 13′ N. Br., 3° 4′ O. G. alltså endast 14′ nordligare
än förstnämnde dag och helt obetydligt vestligare, sökte
vi förgäfves att genom bayisen, hvilken här och der var så
tät, att farten alldeles afstannade, framtränga till uddens
eller storisens nordsida för att derstädes uppsöka sälen.
Här syntes endast några klapmytsar; ungar blefvo nästan
dagligen slagna på isen och en sådan fördes lefvande
ombord. Ehuru, såsom det tycktes, endast några dagar
gammal höll den dock öfver 3 fot i längd. Den gamle
hannen uppnår en längd af 8 fot och utmärker sig
genom den egendomliga hudbildning öfver nosen, som i
slappt tillstånd hänger ned såsom en kort snabel —
hvarigenom den erinrar om sin ännu kolossalare
samslägting i södra polarhafvet, sjöelephanten — men som
den, hvilande på isen, alltsomoftast ses uppblåsa till en
»mössa», på hvars främre, något öfverhängande del
näsborrarne, hvilka under uppblåsningen fönnodligen äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
