Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolminnen från Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ropade han till en af gossarne: »Hör på, W., när jag gick hemifrån,
hittade jag inte min kappa – tog min hustrus – gå hem med den
och hemta min.» Gubben hade en pulpet i klassen, och bland kuriosa,
som der funnos, var en med röda blommor målad porslinsmugg. Denna
utsändes och fylldes med vatten, och så lade rektorn tre sockerbitar
på ett papper bredvid sig Efter allt detta fingo vi explicera latin
eller grekiska och hade åtskilligt bråk med Sjögrens grammatika.
Vissa dagar voro Tykobrahedagar, nämligen då våra stilböcker
kommo fram. Dessa mästerstycken af latinskt språk skref man hemma
och bar dem till rektor, der han bodde. Hans dörr var dock stängd,
men i förstugan stod en art af skåp, inrättadt som en af nutidens
breflådor.
När stilboken, som i anseende till sitt sorgliga tillstånd var iklädd
en toga sordida af gråpapper, nedsänktes i det tysta djupet, visste
man mer än väl, att en uppståndelse förestod och sedan domen. Två
gånger i veckan helgade vi våra böcker åt hvilan, men två gånger
uppstodo de åter från de döda, med alla sina bockar och synder i
marginalen.
Man höll af gubben, så tvär han än var; ty ett par ärligare
och mera trohjärtade ögon kunde man sällan se. Man ville ej göra
honom ledsen eller förargad, men det var tvunget; man skref stilar
och gjorde bockar, som liknade Tors egna deri, att de uppstodo
hvarje dag nya.
Att fråga lönade aldrig mödan; ty »allt stod att läsa i
grammatikan»; men Sjögren i all ära, visst var den boken en smula
hård-smält och obegriplig.
Den hederlige, lärde Norlin lemnade efter sig en son, som med
djupa kunskaper och vidsträckt lärdom fann sig lycklig af att lefva
och do som komminister i Bankeryd i stället för att möjligen pryda
en professorsstol.
Konrektorn hette Nils Daniel Ezander. Med ett sydländskt
utseende, lifliga bruna ögon och ett godt hufvud var han mera
intressant än lärd. Han hänvisade ej alltid till boken, utan talade med
oss och tillät oss göra våra frågor, fastän han ibland lät oss veta,
att frågorna voro enfaldiga.
Han var mycket sjuklig. Inom honom kämpade, liksom hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
